Etikett: Krossad av byråkratin

De förenklade resonemangens tidevarv

adminLämna en kommentar

Myers Briggs utan vetenskapligt stöd
Tillåts ändå predicera och blir kompetensens död
De förenklade resonemangens tidevarv
Gynnar psykopatens känslokalla garv
De mätandes tyranni
Det horribelt förenklades idioti
Väntar på det omätbaras renässans
New Public Management låtsas som om det inte fanns
Trollar med begrepp som vetenskap och evidens
Vägrar att befatta sig med det som bara känns
Vi måste göra oss av med en vidrig koloss
Snart måste vi börja slåss
En människa är mer än en diagnos
En komplex varelse i symbios

Bokslut

admin2 kommentarer

Det är komplicerat att dö
Det är inte bara att checka ut
Just när man mår som sämst,
ska man tänka och planera som bäst
Och den som blir lämnad,
lämnas med så mycket annat än sorg att tänka på
Vi gör bokslut idag
Men det är inget slut
Men vi har fört bok
Fört in siffror
Röda och svarta
Räknat och beräknat
För det inte bara att dö hur som helst
Och alla olösta knutar
Som de levande ska knyta upp
Och spekulera kring
Och allt det river upp
Ställer på sin spets
Kostade mig nästan livet
Jag dog inuti flera gånger om
Men vi står här nu
Som en samling fåglar Fenix
Kramarna vi ger och får
är inga gester
Vi kramas på riktigt
För vi om några
Vet vad som är av värde
Att leva och älska
NU!

Första advent

adminLämna en kommentar


Det är första advent
och det är fortfarande overkligt, det som har hänt
Tänk vilka berg och dalar jag har passerat
Som en krigare har jag kämpat och marscherat
Kroppen värker trött
Hjärtat mitt är nött
Om en månad är det ett år sedan beskedet
Och nu ska jag åter in i ledet
Nu ska vardagen långsamt ta över
Säger de som tror sig veta vad jag behöver
De där som genom sin ohörsamhet kränker
Bakom titlar och legitimationer istället sänker
De som inte ser människan bakom diagnosen
och inte orkar utvärdera prognosen
Lämnar den lilla människan åt sitt öde
Twittrar vidare i sitt medieflöde
Medan Försäkringskassan sätter klorna i patienten
som förtvivlat kämpar med argumenten
Med marken tunn som porslin
väntar ekonomisk ruin
Jag tänder stilla ett ljus här i mitt hem
för alla oss drabbade som  kommit i kläm

Måste upplevas

adminLämna en kommentar

När jag var ung var jag vis som världen,
och så ska det vara
Det hör ungdomen till, att alltid kunna svara
Men den som tror att åren inte ger mer insikt,
mer kunskap, mer reflektion kring existensen,
bedrar inte bara sig själv utan andra
I okunnighet och känslomässigt armod kommer ni vandra
Vissa saker måste bara upplevas för att förstås,
och det är här de flesta misstagen begås
Det går inte att tänka sig förlusten av ett barn,
förlusten av en älskad livspartner,
förlusten av förmågor i allvarlig sjukdom
Det måste upplevas och utan upplevelsen – intet mandat
Allt annat är bara okunnigt tomt prat
Du trettioåriga läkare, förlåt men du vet inte!
Du trettioåriga psykolog, förlåt du vet inte!
Du trettioåriga politiker… I rest my case!
Ett hån rakt i mitt fejs!
Ni vet inte!
Ännu…
Och ändå fattas så många beslut av människor i hybrisens ålder
Det skaver mot redan skavda skav, saltar i öppna sår
Som att leva i en värld där mötet är något man aldrig når
En värld där döden inte finns men där åren läggs till last
Varsågoda här är världen ni skapade och säg inte att det inte har blivit krasst!

Här levde en kvinna

adminLämna en kommentar


Här levde en kvinna
som var fylld av drömmar
Som gav sig av en efter en
Här levde en kvinna som var fylld av energi
Fylld av känslor och kärlek
Nu ligger hon begravd under en enorm hög av brev, papper och formulär
Hon drunknade i all byråkrati,
som följde när hennes älskade dog
Hon hade tänkt sig kremering
och urnsättning bredvid maken,
men nu när hon ändå redan är död,
och ingen vet,
tänker hon att hon lika gärna kan ligga kvar som en alpinist som omkommit i en lavin
Och hyran betalas ju ändå med autogiro…

Krossad av byråkratin

admin1 kommentar


Jag är slagen till den rämnade marken
Varsågod smacka in den sista sparken
Tyngden av ett andetag är större än jorden
Handlingar är så mycket mer än orden
Tankarna rusar virvlar ilar
slår sig in som kilar
i mitt inferno som ska kallas liv,
fortsätter allt utanför med stora kliv
Jag ska fylla i blanketter, kryssa i rutor och förstå all byråkrati
Jag ska acceptera att jag blir utan pengar för reglernas idioti
Försäkringskassan regler är orubbliga som en bergskedja
Det hjälper inte att böna och att bedja
Jag ska acceptera att i skarven mellan två ersättningar blir det ett stort glapp
Handläggaren förklarar att jag har haft otur och kan tyvärr inte trycka på någon knapp
Vi måste veta på förhand hur lång tid det ska ta för oss att dö
Annars fungerar inte systemet och man möts istället av kyla kall som snö
Min älskade dog för snabbt
och jag fattar det knappt
Vad är det för ett samhälle som kräver att jag i min djupaste kris
ska slåss som en gladiator för min rätt, en kamp till ett jättehögt pris?
Resurser som skulle ha gått till att orka andas tar slut
och jag fastnar i ett limbo och hittar inte ut