Som i ett virvlande förtrollat norrsken
går jag livsvägen med dig
den är aldrig likadan
den är aldrig slentrian
Och så otroligt enkelt och självklart
Älskar du mig
Älskar jag dig
Livet är inte alltid milt,
men nu är det sista gången gillt
Om det inte bär nu så gör det aldrig det
Jag sticker långt till skogs om vi går bet
Då försöker jag aldrig mer igen
då klarar jag bara av att vara vän
Men till dess tänker jag göra allt jag kan
för att njuta livsresan med dig min fina vackra man
Jag skriver under stjärnorna
Innan allt har vaknat till liv
Här är allt lika mycket värt
Nu när nästan alla sover
Då känns allting enkelt och inte alls som förr
Och kraven står kvar utanför min stängda dörr.
Jag vilar ryggen mot kuddarna i en bädd av omsorg
För några år sen trodde jag att jag redan hade kommit hem
Men det var aldrig min slutstation och det tackar jag för
Jag fattar det nu under stjärnorna och med doften kvar av dig
Starta fyrverkerierna för nu är det dags att ta sats
Jag ska bada i ljuset och glädjen av att äntligen vara på plats
Jag ska sluta att skrämmas av det förflutnas tyranni
Jag ska glömma alla sjaskigheter och bara minnas det stora
Bara minnas människorna med de stora hjärtana
Och låta resten vila i sin litenhet
Jag ska skriva alla ord som kommer till mig om mening
Berätta om min mödosamma väg till rening
Jag tar emot allt jag får och försöker se allt det vackra
Det vackra i människor och det som naturen ger
Varje morgon målas en ny himmel för mig
Den var tidvis mörk och grå
Nu ser jag nästan alltid sprickor i mörkrets solida mur
I dem ser jag bara vackra färger som purpur, guld och azur
Ett känsligt hjärta Hem 