Jag fick gå så långt Över så höga berg och djupa dalar Jag gjorde vad jag kunde Jag sökte kärlek i varje prång Och jag tog alla språng
Och fan vad jag blev trasig Och i en blandning av mirakel och misär fick jag försöka kravla mig upp Alldeles tömd på energi Utsatt för så mycket idioti
Och ändå gav jag inte upp Jag är nog ganska envis ändå Ville inte släppa tanken Tanken på att du måste finnas någonstans Lycklig över att jag gav kärleken ännu en chans
Du finns nu här så nära Alltid tätt intill Så härlig att känna att du vill som jag vill Med dig rusar tiden så galet fort Men ändå får vi så mycket gjort
För vi bygger vår relation Bygger den sten för sten och vi backar inte för nåt Den grunden vi står på nu Den kommer aldrig att gå itu
Att få somna och vakna intill dig får mig att känna mig så speciell Och ingenting hos dig är minsta kallt Om du bara visste hur det känns inuti Överträffar min vildaste fantasi
Ingen sorg och saknad finns När jag är med dig Ingenting fattas och jag bara njuter av varje dag Man måste våga och resa sig på nytt För det finns inget sätt att rädda tid som flytt
Tackar livet och allt som finns runt omkring Det har varit så många hårda törnar Så mycket tårar och saknad Men ändå har livet alltid bäddat mjukt till sist Jag tror att det lägger extra ljus på oss som mist
Med dig finns en sån vacker horisont Allt känns så ärligt och enkelt Spännande och kul Och det bästa är att du älskar mig som jag älskar dig
Så sköra och bräckliga vi är som människor Så små vi är under aldrig så pampiga skal Monetär mäktighet som döljer ett litet barn Kärlek förvärvad genom makt Vid dödens närvaro ser vi vad som fanns och den som inte rannsakar sitt liv då, är ingenting annat än en tragisk dåre
Vi möts och våra kroppars kemikalier bildar magi I rosa moln dansar vi en tid Men sakta skingras det magiska glittret och hårt knutna mönster kommer åter i dagen Anknytningens ångest med obönhörlig styrka Vissa accepterar den och ser den i vitögat och vissa förnekar den helt
Och ibland möts de båda sorterna och börjar dansa Men det blir en sorglig dans En dans där förnekaren känner sig stark och den andre blir svag Fast att den ene borde kallas för vek och feg och den andre modig och stark
Det är därför de vackra sårbara människorna dukar under De kvävs under deras partners toxiska försvar De kämpar för att få luft i relationer där partnern har tagit allt syre När narcissus hela palett har slukat all livskraft och energi Tänk att det skulle vara så svårt att bli sedd, bekräftad och älskad Tänk hur hänsynslöst kärleken far fram med oss
Vi jagar bekräftelse i otillgängliga män och kvinnor, vi knarkar på ruset av att någon gång ibland för ett ögonblick, bli sedda och smekta med varsam hand För att vid något enstaka tillfälle höra vackra ömsinta ord För att någon gång ibland slippa känna oss ensamma För att vi jagar en längtan som aldrig blir tyst
Och medan vi gör det ligger vi i våra sängar bredvid kalla ryggar Vi går till arbetet med minnet av ytterdörren nonchalant slängd i ansiktet Vi går med vår hunger och försöker att ordna tillfällena Men med förhoppningarna kommer besvikelserna Och de är svårare än hungern Och de ljuva stunderna som glimtar till ibland får oss att tysta inre barnets gråt
Det är så lätt att vara i den starkes position Den gynnade har svårt att se den missgynnade Den som slipper att längta efter närhet ser inte den som längtar och hungrar Tror kanske att det höjer hens värde, eller njuter kanske av att spela spel.
Den lilla skamskadade personen som blir vuxen, bär med sig skammen var än hen går Låter ingen komma riktigt nära vågar aldrig blotta sig helt Måste vara självförsörjande på allt Svarar alltid, men varför går du inte, när du vill mötas på riktigt
När du vill höra någon som säger: jag vill veta vem du var, vem du är och vem du vill bli. Jag vill komma dig nära. Jag vill känna din doft och dina hjärtslag Och jag släpper dig aldrig!
Ett känsligt hjärta Hem 