För sex år sen levde du
Levde jag
Med dig
Med den jag trodde att jag var
Sex år av sökande
Av försökande
Av försakande
Det blev aldrig livsbejakande
Kärlekstörstande
Närhetstörstande
Så mycket oförståelse
I min naiva tro
Tron att kärleken gör oss fria
Men ingen kunde ge mig det du gav
Vi speglade varandra vackra
För oss var kärleken ren
Men de jag gav den till efter att du slutade att andas
Klippte mina vingar och fyllde mig med sorg och rädsla
Kärleken ska vara röd som syresatt blod
Men ibland mörknar den och blir svart som natten
Ingen kärlek kan vara perfekt
Men den kräver alltid respekt
Utan omsorg svälter den ihjäl
och utan starka känslor kan den inte vara sann
Och utan syre blir den bara mörk
Nu säger jag pass och lever med mig själv
Nu ska jag älska… älska mig själv…
Ett känsligt hjärta Hem 