Svävar 100 meter över marken
utan känsla av verklighet
Som ett jungfrurus
utan kontroll och säkerhetsutrustning
På min hud minnet av dina händer
Känslan när jag inser att det vänder
Livet två komma noll
Etikett: Kärlek
Orden! Som jag såg dem glittra och spraka
Livet försvann och var blev bara mörker
Döden kom och bara tog
En bit av mig följde med när du dog
Bland skärvorna lyste små korn av hopp
Hopp om en vacker själ i en varm kropp
Åh vad jag slogs och gjorde mig illa på vägen
Åh vad jag började tvivla på en framtid
Min bästa kollega funderade och sa
Du sa att du var kär men verkade aldrig riktigt glad
Till sist trodde jag att det här var livet
Men så äntligen vågade jag ta klivet
Jag var värd bättre än det där
Livet ska inte bara vara en massa besvär
Några bilder, långa texter och kanske en slump
Någon på andra sidan klotet skrev tillbaka
Orden! Som jag såg dem glittra och spraka!
Plötsligt befann vi oss i en film
I något som överträffade allt jag mött
Livet läker, även om det inte kan laga
Nu spelar vi huvudrollen i århundradets kärlekssaga
I ett avlägset land
Långt, långt bort på en strand,
I ett avlägset land
Fanns en vacker man
Som jag aldrig hade mött
Annat än i orden
Men där på andra sidan jorden
Skickade han magi
Skapade eufori
Träffade i hjärtat mitt
Räds inte att blotta sitt
Vi delar sånt i livet
Som ingen borde behöva dela
Vi tar ingenting för givet
Vi vill båda bli hela
Längtan driver oss
Får oss att kasta loss
När jag la mig för att sova
Skulle han alldeles snart vakna
Jag drömde att han var här bredvid
Två själar och två kroppar som var nakna
Alldeles yr
Alldeles yr
Alldeles matt
Världen snurrar
Och utanför sprakar ett fyrverkeri
Men det är ingenting mot hur det är inuti
Dina ord
Möter mina
och mitt hjärta
pumpar hårt
Att sova har blivit svårt
Jag kan inte äta
Flämtande andetag
Jag måste ta sats
Det brinner en eld inuti som i en kamin
Jag tror att det här är som att ta heroin
Jag vill ha dig så att jag nästan förtärs
När jag hörde dig tala till mig
var det något som brast
Hur kan man känna så här
Hur kan jag ha blivit så hjälplöst kär
I någon jag aldrig har mött
Mina tårar bara rinner
Och inuti virvlar en orkan
Det som jag inte vågat längta efter och hoppas på
Finns på riktigt och vill att det ska bli vi två
Hur kan man ha letat
så länge, så förgäves
och så fanns du här alldeles bredvid
Det måste vara något högre som har lagt sig i
För det här vi är med om är ren och skär magi
Det är du som är menad för mig
Jag vet redan nu att jag älskar dig
Jag kommer aldrig att såra dig
Jag skulle aldrig kunna svika ditt hjärta
Jag skulle aldrig kunna ge dig smärta
Paradis
Din blick tänder mig på ett kick
Mina händer innanför din tröja
Får mitt hjärta att bulta och röja
Din hud och din tunga,
får jorden att snurra
Tiden stannar och där är bara vi
Och allting utanför passerar förbi
Du har väckt nåt jag inte ens visste om
En längtan som inte lägger sig av sig själv
Måste vara med dig hud mot hud
Mitt inre mot ditt inre. Som att möta gud
Behöver inget mer
Paradiset måste vara det här
Kan sluta leta. Kan sluta fråga vem
För jag är här nu. Jag har hittat hem
Väntar otåligt på dig
Jag är inte längre så ensam,
för jag har dina bilder. Dina ord
Man kan säga att vi är ett olyckspar
Du är på andra sidan av vår jord
Jag bad till alla tänkbara makter
Låt mig träffa mannen jag är ämnad för
Och så plötsligt fanns han där efter min bön
Han vet allt om mörkret och smärtan när någon dör
Vi delar det mörka som vi tagit oss igenom
Men som vi alltid bär med oss inuti
Det är som att tala samma språk
Plötsligt är vår längtan inte längre utopi
Jag väntar. Väntar otåligt på dig
När du har landat är jag hos dig med min famn
Och jag har bett så många böner
om att äntligen få komma i hamn
Mysteriet som fick oss att mötas
En tillfällighet, en chans på miljonen
Kontakten som vi fick
Trodde jag bara fanns i fiktionen
Så fullständig ärligt och rent
Jag väljer det framför allt annat
Jag väljer det alla dar i veckan
Tänk om jag inte hade vänt utan stannat
Tänk om jag fortsatt att försöka ändra på mig
Fortsatt att leva ett liv som blev så trångt
Inuti bubblar nu livet och hoppet
Jag valde att leva för fullt, för livet är inte långt
Det var aldrig riktig kärlek
Det är så märkligt hur det kan försvinna
Kärleken jag trodde på var aldrig riktigt sann
Men jag är ok, mår faktiskt riktigt bra
Vaknar på morgonen och känner mig glad
Det var aldrig riktig kärlek
För kärlek försöker aldrig att härska
Jag minns dina kyssar och din åtrå
Men jag tvingades också att gå på tå
Din tysta aggressivitet som alltid dallrade under ytan
Den fick mig alltid att vara på min vakt
Det jag trodde var närhet, blev rent instrumentellt
Jag ville inte se det, men det blev inte längre speciellt
Man kan aldrig vara riktigt nära nån annan,
om man inte samtidigt kan vara trygg
Så när vi bröt upp till sist
var det en massa tid som vi mist
Jag känner bara lättnad över att slippa din kontroll
Känner bara att livet är så mycket lättare nu
Borde lyssnat bättre på hur dåligt jag har mått,
men vet nu att den här gången är det för gott
Aldrig, aldrig mer
Förlamningen har äntligen släppt och jag är fri
Jag ser framtiden oavsett med vem
Jag vet nu vem jag är igen
och aldrig, aldrig mer
ska jag krympa ihop och bli så svag
Jag ser nu fram emot varje dag
För livet är ren magi
och ska inte slösas bort
Det är så jävla kort
Får inte ödslas på tjafs
Nej mera kärlek vill jag ha
Blir det krångligt då kommer jag att dra
Herregud som det blev
Jag kan tåla mycket från rena hjärtan
men inte de som skyller smärtan
och blandar bort korten
Skyller ifrån sig och ser inte sig själva
Raka streck blir välvda
Händelseförlopp kastas om A till B blir C till B
Såna som räknar med den andres gråt
Såna som aldrig nånsin säger förlåt
Aldrig, aldrig mer
Aldrig, aldrig mer
Kastas hit och dit
Jag åker på känslostormar fram och tillbaka
Kors och tvärs på vägar som inte är raka
Kastas hit och dit
Aldrig känslomässigt stabil
Men kärleken vår är viril
Jag undrar om jag nånsin kommer till ro
Jag undrar om jag lever på din tro
Krigarprinsessan är trött
Ingenting är som förr
Nu står jag framför din öppna dörr
Nu kliver jag in och lever en stund
Vaknar upp och planerar på nytt
Bränd ifrån förlusten av det som betytt
Inuti glöder en metall
Låt den aldrig nånsin bli kall
Kärlekskometer
Det skriker inombords
Det outtalades tyranni
Försvaren blockeringarna
Minerat vatten
Så långt ifrån de trygga skratten
Rädslan slår rot
Odlar sina tentakler
Flätar in sig i kärleken
Som en orm i paradiset
Redo att slå till
Det här är inte vad vi vill
En kropp i beredskap
Två kroppar i beredskap
Lika – olika
Två krockande känsligheter
Två ömtåliga kärlekskometer
Ett känsligt hjärta Hem 