Då jag är mitt allra bästa jag

Tid att vila tid att äntligen komma till ro
Vet du att nu äntligen börjar jag hitta fram
Nu känner jag starkt att jag inte bara tror

Jag vill konservera de här dagarna vi får
Dagar och stunder då jag är mitt allra bästa jag
Då hjärtat får sitt och jag somnar och känner dig mot mitt lår

Du och jag, en familj av levande och döda
Fast att ingenting någonsin är dött
Våra ord får våra hjärtan och livet att glöda

Jag ska försöka bevara den här känslan precis som den är
Då allt känns så ljust och enkelt
Dina armar runt mig när du säger att du älskar och är kär

Sen när mitt mod sjunker och orken tryter
ska jag plocka fram allt det här
Minnas att det är vi när ångesten ryter

Tänk hur lite jag förstod vikten av att höra till
Jag minns hur jag värnade om att göra mitt
Förstod inte att utan att tillhöra är det inget jag vill

Tog nog aldrig för givet men insåg inte hur fort jag kunde mista det för gott
Förstod inte att alldeles intill, ligger den utbrända förödda marken
Nu när jag vill leva och andas kommer jag alltid vara så rädd om det jag har fått

Då är jag så jävla rökt

Det är så otroligt lätt,
när allt känns bra och lugnt inuti
men när mörkret tar över
Glömmer jag bort hur hemskt det kan bli

Så övergiven utan hopp
Då är jag så jävla rökt
Fast att jag kämpar emot
Jag har verkligen försökt

Mot mörkret är jag chanslös
Lämnad åt försynen och slumpen
Då kan det gå hur illa som helst
Den där malande tärande klumpen

Hur ska någon annan orka
när jag inte orkar med mig själv
När det är så tungt att andas
När jag vill kasta mig i en älv

Vill bara låta kroppen sjunka till botten
Vill inte möta någon och bränna skepp
I det läget går det inte att förstå och bli förstådd
Fast i ångestens stenhårda grepp

Men det är som att du ändå kan hitta fram
Du tycks ha hittat den rätta nyckeln
Jag kan nu känna att du är kvar ändå
Du frågar, ska vi en tur på tandemcykeln?

Vi susar fram i livet och jag ser allt i så skarpa färger
Bara med dig har jag druckit livet i så stora klunkar
Jag tror att jag börjar förstå att vi kommer att bestå
En berusande glädje när tanken slår mig: å vad det här funkar!

Bejakan

Plötsligt var du där
Plötsligt var jag kär
Den här rollen har jag inte haft förut
Kanske är min kärlek för stor?
Eller är det bara vad jag tror?
Kommer aldrig bli den där hårda
Kommer aldrig att förställa mig för att verka stark
Nä, jag tänker inte bygga på instabil mark
Men jag kan inte tjata mig till något endaste litet
Det måste ges av fri vilja och utan känsla av offer och försakan
Kärlek består av glädje och frihet och inget annat än bejakan

Gloria

Lever dag för dag
Sån var inte alls jag
Såg det inte alls så förut
Då var det bara långsiktiga beslut
Nu är det inte stabilare än så
Krigade skiten ur mig för att vara två
Jag skadades på vägen och ännu ekar minnen
Men så småningom läker de rivna skinnen
Och man måste vara en kameleont
Men med dig ser jag en ny horisont
Även om allt är på liv och död och ingenting är lätt,
så funkar rupture and repair och vi kan inte vara mer rätt
Och det är fantastiskt hur vi möts och lär
Vilken ynnest att få älska och vara kär
Kärleken vänder till gloria från rekviem
Flätar samman och lugnar ängsliga nervsystem

Hunda hundratusen mil

Hunda hundratusen mil
Hunda efter en kärlekssil
Det här är ingen dagbok
Det här är ingen lagbok
Jakten på trygghet gjorde mig bara mer rädd
Katastrofen sker ändå, även om den är förutsedd
Blickar som inte ser
Beröring som inte sker
En människa slukas upp och försvinner
Flyktigt lycklig som i ett rus av thinner
Jag spelade aldrig teater
Skrämdes av clowner och akrobater
Inuti ekar ångestskrin
Mörkret gäckar med elakt flin

Den behagliga fantastiska

Tänk så gärna jag skulle vilja vara den behagliga
Den fantastiska
Den praktiska
Den glada humoristiska
Den alltid snygga vältränade
Den sexiga
Den pigga
Den smarta och kloka
Den husliga
Den härdiga
Den effektiva
Den alltid kreativa
Den anpassningsbara
Den alltid självständiga
Den framgångsrika
Den balanserade
Den toleranta
Den modiga
Den tuffa
Men det är inte jag och jag tror att jag har gått vilse,
för jag har börjat tappa bort orden mellan raderna
Jag har börjat be om ursäkt för den jag är
Och utan riktiga skäl,
för jag ville slippa mitt ensamma ångestmausoleum
Blev en helt annan,
men råkade gilla den jag en gång var
Jag minns hem, trygghet, närhet och skratt
Inga outtalade ord som låg och skavde
och våra existensers självklarhet
Så ringer du som om du kunde läsa tankar
och lyfter enkelt upp orden mellan raderna
Håller dem i ljuset tills de spricker, och säger att du älskar mig
och det känns som skillnaden mellan att leva eller ej

Krasch bang en svacka

Jag vet att det virvlar runt miljoner
Miljoner av alla förbannade hormoner
Jag vet att jag har en begriplig svacka
Jag vet hur viktigt det är att snacka
Men genom det svarta filtret hittar inte orden fram
Istället blir det yxigt och jag blir dramatiskt känslosam
Men värst är skräcken som växer sig stark
Som att vandra på rämnande mark
Det är lätt att säga att jag ska rycka upp mej,
när man inte ser elände och död i varje grej
Det är så mycket mörker nu
Men där finns ändå du
Jag ser dig och håller dig så hårt
Och jag fattar att det är riktigt svårt
Men snälla håll ut, för jag fattar ju att det är en svacka,
och jag anstränger mig för att inte smita och backa
Jag är hellre ärlig och rak
För jag föredrar högt till tak
Men framförallt behöver jag en öppen famn
Och just nu behöver jag en stilla hamn
Där jag bara kan va
Tills natten blir till dag
och framtiden ligger där igen och glänser
och bara bjuder på sina magiska influenser

Jag känner mig fattig, jag känner mig naken

Du kommer aldrig träffa någon som han
Du kommer aldrig träffa en sån man
Det var vad de sa och det kändes som en dom
Jag vandrade i ett mörker man måste känna själv för att förstå
Måste uppleva själv hur det är att inte orka gå
Dina armar tryggt runt mig när jag inte kunde sova
Att du aldrig skulle försvinna brukade du lova
Vi skulle bli så jäkla gamla ihop
Sen dess har jag andats napalm
Vår glädjefyllda sång blev en psalm
Och den där otryggheten med att vara nybliven kär
Vi hade kommit förbi allt det där
Tryggt och stabilt
Vi hade ett hem som var fyllt av liv
Det var vårt, och basen för varje nästa kliv
Jag känner mig fattig, känner mig naken
Undrar om jag duger när jag ligger vaken
Tankar jag aldrig behövt ha
Jag saknar den jag va

Vi tog en chans som dök upp, på älskandes vis

Vi lämnade kylan och landade i ett paradis
Vi tog en chans som dök upp, på älskandes vis
Du visade mig platserna där du blev kär i mig
Så magiskt, så fantastiskt att få vara där med dig
Det är så rätt, så lätt, med vår kemi
Vi har klarat helvetesresor och nu även pandemi
Vi gick på Balis stränder
och såg hur folk återvände till sina länder
Vi såg hur allt släcktes ned
Vi såg hur prioriteringen blev sned
Människoliv ställs mot människoliv
Viktiga beslut drunknar i Facebookkiv
I tider när vi bara borde visa klokskap och empati,
ser vi istället mammon och idioti
Vår resa gav oss inte bara kärleksfyllda minnen,
utan vi lärde oss att i kristid blir människor ifrån sina sinnen 

Där du skrev de vackra orden

Nu sitter jag här på andra sidan jorden
Nu sitter jag där du skrev de vackra orden
Nu får jag se och känna varje ord på riktigt
och det är så mycket större än så
Du ligger ännu och sover och jag ser solen gå upp
Jag vaknar alltid tidigt som den värsta tupp
Här på en ö utan för Bali i ett fantastiskt paradis,
är vi nu tillsammans och får allt och mer därtill
Jag ser så många vackra sidor av dig
Du tar fram så många av mig
Om du bara visste hur vacker du är
Om du bara visste hur du lyser
Jag vill vara vid din sida livet ut
Jag vill vara med dig tills allt tar slut
Just nu är världen utanför hemskare än vanligt
Människor är rädda och tänker på sig själva
Men jag vet att vår kärlek håller och vi kommer att palla
Vi har klarat så mycket och det kommer att hindra oss ifrån att falla