Om jag finner ett frö


Tvåhundrafemton dagar har gått
Tvåhundrafemton dagar har jag överlevt
Jag vet nu hur svårt det är
Hur svårt det är för någon,
att älska någon som har förlorat kärleken innan den tog slut
Som en blomma som rycktes upp med rötterna innan den blommat klart
Men blomman är död och kommer aldrig tillbaka
Jag fattar det ibland
Blomman har för evigt slagit rot i mitt hjärta
Men ett hjärta har plats för många fler
Om jag finner ett frö så ska jag ta hand om det och låta det växa fritt

Innerlighetens längtan

Jag drömmer om stadiga,
varma hållande händer
ärligheten rena andedräkt
Innerlighetens längtan
får dansa i morgondimman
och sjunga långsamhetens lov

På dejtingsidan

Du skriver att du är rastlös
Och du vill resa runt jorden
Du älskar att åka skidor och att klättra i berg
Ett liv fyllt av kickar
Förlåt mig, förlåt mig om det inte klickar

Du skriver att det enda som saknas är en detalj
Du har ingen att älska och bli älskad av
Det låter som att det bara saknas en nyans av en färg
Du förstår inte att det märks att du är forcerad
Förlåt mig om jag inte blir intresserad

Som om det är så lätt att träffa den stora kärleken igen
Om du tror att det är en ack så liten sak
så är du nog dessvärre en känslomässig dvärg
Du ter dig faktiskt ganska kall och ytlig
Förlåt men jag ser dig inte som varm och gemytlig

På bilderna poserar du med alla dina saker
Visar upp hus, båt, motorcykel och bil
Jag tror du har andefattigheten i din märg
Kan du formulera en enda mening som inte är en kliché?
Du frågar om vi ska träffas och jag svarar: Det är ingen idé…

Hon som du älskar att hålla i din famn

Jag vill inte vara den där
Den där som ställer till besvär
Jag vill inte vara den som kräver
Jag vill ge kraft och inte vara den som kväver
Jag vill inte vara den som ger osäkerhet
Jag vill vara den vars kyssar gör dig het

Hon som du älskar att hålla i din famn
Hon som gör dig varm när du hör hennes namn
Jag vill vara helium i din luftballong
Hon som fyller dig med din allra vackraste sång
Jag vill sitta i ditt knä och känna att livet kan vara lätt
Jag vet att du är vis och jag lever gärna på ditt sätt

Jag vet inte ännu vem du är,
men jag vet det här:
Vi är krigare båda två
Jag vet vilka höjder man kan nå
Livet tar och det ger
Tillsammans kommer vi bli så mycket mer

Förlåt, men jag måste kanske rädda mitt liv

Förlåt, men jag kan kanske inte träffa dig mer
Jag kan inte tiga så att lögnerna blir fler och fler
Du visste redan från början att jag var skör
Ja det är sånt som händer när någon plötsligt dör
Det var som att du inte ville se
Det jag längtade efter kunde du inte ge
När vi inte sågs försvann du helt ur bild
Övergivenheten gjorde mig galen och vild
Jag ska minnas våra möten med glädje och värme
men nu kommer vi nog inte närmre
Förlåt men jag måste kanske rädda mitt liv
Smärtan skär i mig som en kniv,
men hellre se smärtan i vitögat brutalt här och nu
än ha den ständigt lurande i mörkret, men det förstår inte du
Jag vet att livet är så väldigt kort.
Därför ska det inte slösas bort
Och livet är så otroligt skört och kan så enkelt blåsas ut
Därför ska jag vara trygg och älskad när det en gång tar slut

Kärlek och frihet


När jag inte är med dig är det som att jag inte lever
Det är som att jag är en docka inställd i ett skåp
Och allt jag gör är att vänta och jag blir till ett våp
Jag är blott en spillra av mitt forna jag
Ångestdriven flämtar jag fram mina andetag
Musklerna i min kropp saknar styrka
Orosmoln stackar ihop sig kompakt
Hjärtat stampar inte längre i takt
Inom mig virvlar orkaner
Magen knyter sig i sin grop
Bröstet krampar ihop
Med livet som insats lever jag
För några alternativ har inte jag
Har satsat allt på ett enda bräde
för det är det som krävs
Underbart och skrämmande
Ångestfyllt och hämmande
Om du tror att jag vill styra dig
Att jag vill äga dig
då har du inte förstått ett endaste dugg
All jag vill, är veta att du finns där för mig
Oavsett om du flyger fri
flera tusen meter ovan jord
Oavsett om du bestiger berg
eller mediterar i Nepal
Med risk för att låta banal
Jag vill bara veta att jag lever i dig
som du lever i mig
För då gör vår kärlek mig fri, stark och kåt
om det är tvärtom för dig så skiljs vi åt
Om platonisk kärlek är det du söker
Då är det ingen idé vi försöker
Låt mig då söka min frihet någon annanstans

Kärlek


Kärlek vet jag allt om.
Jag har den här,
och jag vet hur den inte är
Livet lär oss hur som.

Skör som tunt porslin,
som flyktig morgonimma,
är kärlekens karaktär,
är dess begär.
Sublim i lycklig dimma.

Värme in i märgen som skyddar mot all kyla
Som bär.
Som när.
Som lugnar när tvivlets vargar yla.