Finaste, finaste sonen min
Du flyger nu på riktigt
Nu cashar du in
Flyger som en vacker albatross
Du har insett vad som är viktigt
Tänk vad det var värt att slåss!
Finaste, finaste sonen min
Vackra albatross
Nu är tiden äntligen din
Att få uppleva det här, är högsta vinsten som finns
Nu bygger du eget bo
Alltid bäst och vackrast genom min lins
Njut av livet och fatta kloka beslut
Bli inte bländad av grannlåt
Håll fast vid det som räknas till slut
Kanske kommer jag aldrig att klara
att diskutera och bli ifrågasatt
utan att min röst blir gäll
Men om jag kommer att lyckas,
så kommer det att vara med dig
Kanske kommer jag aldrig bli helt trygg igen,
men om jag blir det så kommer jag att bli med dig
Det enda jag kan lova är att inte springa min väg
och försöka lösa problemen med att ta ut distans
Det har ju aldrig förut varit min stil
Och om det är hos någon jag ska stanna
så är det hos dig
Ja, om det är hos någon jag ska stanna
så är det hos dig
Tills dagarna tar slut
Ååååh du är så långt bort ikväll,
men ändå är du här
i varenda liten cell, i mig
Har jag dig
Ändååå…ååå
Du ringer mig så att jag får höra din röst
Ditt schema är fullt, men du säger att jag finns där i ditt bröst
Jag sitter här ensam men så känns det inte alls
Du är min
och jag är din
Och alla mina sidor verkar du tycka om
även dem som dyker upp lite hur som
Jag säger att allt det här är helt galet
Du säger nej, det är helt friskt och väldigt sunt
och så brukar du le och snurra mig runt
Den lilla olycksfågeln
är nu inget annat än en lyckans ost som solen lyser på
Jag vårdar med tacksamhet dagarna vi får, vi två.
Det är allt jag vill ha
Det är allt jag behöver
För att må bra
Jag vill ha din lukt i näsan
Jag vill ha din smak i munnen
Dina händers värme som dröjer sig kvar
och allt det där
som finns när man är kär
Tänk att vi kan få en ny dag imorgon om vi har tur
Om det här inte är på riktigt så älskar jag min rollfigur
Jag sitter i ett väntrum
Det är samma väntrum
Där jag satt med dig för drygt ett år sen
Och inte visste,
att vi bara skulle ha 64 dagar kvar
Att vi en halvtimme senare skulle gå härifrån storgråtande
Nu sitter jag här med en förkylning
Kraftlös, febrig med hosta och rosslande slem
Så jäkla bagatellartat!
Sitter här och är älskad av en annan man
Så fruktansvärt bisarrt!
Men jag skulle inte stå ut om jag inte trodde att du ville det här
Att du inget högre önskade än att jag på nytt skulle våga bli kär
Traumavibbar dallrar i luften
Jag andas med magen
Jag försöker koncentrera mig
Jag är någon annanstans
Jag är inte här
Det hemska har inte hänt
Kanske är jag ett spöke
Kanske dog jag där och då
Kanske är det därför jag går omkring och tar farväl?
Häromdagen i duschen hamnade jag plötsligt vid begravningsplatsen
Där vid mausoleet där den gråtande kvinnan stod i relief
Där jag grät hejdlöst i timmar på en iskall bänk
Jag kunde känna den råkalla luften
och höra trafiken utanför
Jag väcktes av min älskades oändligt varma famn
Och då blev jag levande igen
Ja, jag tror inte att jag har varit så levande någonsin…
Jag vet inte varför, varför jag inte kan få ro ett endaste dugg
Fortfarande står jag i avgångshallen beredd med väskan i högsta hugg
Traumatisering gör en ensam
Finns det något längre bort ifrån gemensam?
Om du visste vad jag måste kriga mot amygdala varje dag
Hur min destruktiva flyktinstinkt vill att jag ska dra
Hur den plågar mig med allt jag sa och borde
Hur den plågar mig med vad du sa att jag gjorde
Hur det svinet sållar bort glittret som regnar ner
och plockar upp små, små korn som en flitig kamrer
och placerar dem under lupp
Ger sig inte förrän något dyker upp
Jag vaknar mitt i natten och kan inte känna dig bredvid
Ligger och känner mig som en stympad individ
Och då är det som om du inte finns
Som om jag bara ligger här och minns
Herregud, vilket jävla vrak!
Men jag vill ju inte ifrågasätta din smak…
Jag lämnar din lägenhet
för att återvända till mitt
i två hela dar
Jag tar med mig många av mina kläder och lite saker
Men mycket lämnar jag kvar
För jag tänker nämligen komma tillbaka
Tillbaka till mitt hem
För så länge du är där,
så är det där mitt hjärta bor
Och då är det väl ingenting annat än ett hem?
Långt därinne dansar hon nu runt
ompysslad, älskad och lekande
Mycket mindre arg, mycket mer nyfiken
Så blev det när hon mötte en kärlek som aldrig tvekade!
Nu leker hon igen och i spegeln blir hon till och med en prinsessa någon gång
Ibland blir det rörigt inuti
Känslorna flaxar för högt
Då håller han henne i famnen och viskar så lugnt
Vi behöver inte stressa, vi kan sakta ned
För jag går ingenstans
I ett mishmash av erfarenheter, ord och känslor
halkar jag omkring
söker stringens
testar var gränsen går
Vill känna frihet
Vill känna trygghet
Men jag känner att gränsen är tunn
Jag känner att på andra sidan finns ingen försoning
Där är allt tillåtet
Och där är jag ingenting
Det säger hothjärnan min
Oron skapar inre tumult
Ångesten skär som krossat glas
Förlusten ekar tillbaka som en katapult
Sysslolös hothjärna ropar fara
En röst en nyans aningen dovare
räcker för amygdala
Jag går på lina
Jag går på tunn is
En röst vrålar igenom det fina
Gör inte om det! Du söker en utopi!
Var ensam och stark
Flyg som fågeln fri!
Kommentatorn konstaterar torrt
Hellre döden
Ett liv utan kärlek kan lika gärna bli kort
För mig ett fängelse, en dom
Och från det finns bara flykt
och ingenting går nånsin i blom
Ett känsligt hjärta Hem 