Nu är jag redo


Nu är jag redo att stänga din sida
Det har varit en jobbig grej
Jag har blundat länge för att det inte ska svida

Men din Facebook måste stängas
Jag ville inte det
Jag ville att tiden skulle förlängas

Jag ville inte bli din änka
För jag ville vara din fru för alltid för jag älskar dig än
Men jag är redo nu för jag har sett en framtid blänka

Det har kanske varit stötande för vissa att se din sida
Som om du fortfarande fanns här
Åhh stackars dem, vad de måste ha fått lida!

Fast både du och jag struntade i dem
Vi brydde oss om rejälare folk än så
De andra kunde vara vilket som

Vi brydde oss om vänner som fanns på riktigt,
och inte folk som lever i låtsasvärlden Facebook
Nä, sånt var aldrig viktigt

Men jag är redo nu
Jag kommer att stå som änka
Men kommer alltid att vara din fru

Kanske blir jag en dag någon annans maka
för älskar någon, det gör jag redan som du vet
Men nu tar jag bara en stund i taget och låter livet smaka

I stället för att drömma vill jag leva i drömmen
Och inte hålla andan
Jag vill inte lämna över tömmen

Allt är bättre än att inte våga
Allt är bättre än att leva livet som ett rakt streck
Jag vill brinna med min fulla låga

Och du lyser upp vägen som ett bloss
Du fantastiska man du har lämnat spår
Allting är kvar för evigt inom oss

Jag passerar kyrkan vi gifte oss i
Jag går i regnet och jag kan gråta utan att det märks
För tolv år sen stod vi här i total eufori

Gudomlig kraft

Jag tror att det titt som tätt
faller en ängel ifrån himlen
Jag tror att det ibland regnar ner stjärnstoft
Över oss alla
Det finns gud i träden och grönskan,
och gudomliga krafter i varje människa
Vår värld är noga med att betona vår obetydlighet
Vill fängsla oss i lydnad och vanmakt
Vill få oss att tro att vi ska köpa oss fria
Men varje människa har egen kraft
Gudomlig kraft att bli en annan människas hela värld

Älskar dig ännu mer nu

Allt som finns ligger här
Allt som känns räcker ända till månen
Ta i mig och jag glöder
Älskar vanvettigt, och jag tror att det bär

Jag lovar inte nåt
Det är ändå inte relevant
Det vi hade föll som ett korthus
Nu har jag inte brått

Vändningen till nästan avsky
Vårt avstånd
Dagarna utan dig
var som att vandra på gungfly

Det som hände gör att jag älskar dig ännu mer
Jag ska älska oss
Jag ska älska livet
Det är vårt öde det som sker

Våra signalsubstanser… jag ska lära mig alla nyanser
Jag ska lära mig förstå
Jag ska göra mig förstådd
Men jag ska även älska våra dissonanser

Den svarta fredagen

Den svarta fredagen då allt gick i kras
Då firar norrmännen sin stora dag med kalas
Då vaknade vi som främlingar
Då stod vi i var sin hörna av ringen
Stod där beredda att offra allt
Stirrandes på varandra helt kallt
Då nådde alla outtalade ord punkten där de kokar
Alla oförklarade önskningar, behov och känslor
exploderade och fyllde hela rummet med sot
Det var som att hela relationen länge levt under hot
Du färgades svart medan jag inte såg mig själv
Trots all kärlek och allt som band oss samman
Trots att du gjorde mig så lycklig så blev det så här
Den vidriga fredagen gick vi isär
Jag var så arg att jag bara gick vidare utan att vända mig om
Kanske hade jag fortsatt än idag om du inte hade ringt
Med facit på hand är allting enkelt
Men dessförinnan var allting dunkelt
Jag vägrade att känna, jag vägrade att gråta en tår
Det var som att hela fabriken bara frös till is
Det var din röst som smälte den igen
Det var du som väckte upp kärleken som levde än
Herregud tänk att allt det underbara höll vi på att förlora helt
Nu i din famn finner jag ingenting som är skrämmande och stelt
Vi kan inte veta någonting om vad som händer
Det enda vi vet är att livet är så himla kort
Vi kan inte tacka nej till kärlek som den här utan att ta strid
Jag är glad att gav det ett andra chans för nu känner jag bara frid

För en tid var du nästan allt

När du ringde släppte något hårt och kallt
För en tid var du nästan allt
Det är konstigt vad mycket man ändå tål
Men det krävs ett inre av stål
Du talade om våra brister och att vi måste förstå
Men att förstå allt som hände, dit kan jag inte nå
Du pratade om att vi båda ville vinna
Men jag ville bara vara din kvinna
Det var aldrig någon kamp om makt för mig
Jag ville bara bli förstådd av dig
Jag förstår inte varför jag blev så himla svag
Hur det blev så. Den insikten är vag
Nu gör allting så himla ont och hjärtat värker
Jag tvivlar på att sånt här verkligen stärker
Det krävs ett töjbart hjärta och en flexibel själ
Men framförallt att vi tror att vill varandra väl
Vad hände med humorn och alla skratten?
Det har jag undrat på balkongen framåt natten
Jag vände på klacken och målade dig helt i svart
Jag bara gick min väg och struntade i vart

Siffror för ett år som försvann

Jag förde in siffror för ett år som försvann
Det var så mycket jag inte hann
Och sen ringde han som blev en annan man
Han som jag blev så förälskad i som man bara kan
Han ville göra ett bokslut över det som gled oss ur händerna
Men jag har ju gått så länge och bitit ihop tänderna
Och inte känt efter ett endaste dugg
Och nu kom verkligheten som ett hugg
Sorgen rinner nu över alla bräddar
Jag antar att man ligger som man bäddar
Jag tror inte att han kan fatta hur det känns
När någon man tror älskar bara bränns
När det som borde vara varmt och mjukt,
bara blir kallt och hårt och sjukt
Han såg mig så jävla fult
Det var fan inte hemult
Det var bådas fel
Vi får ta varsin del
Men kan det nånsin bli helt igen?
Eller kommer vi alltid vara på spänn?
Ska man ge det flera chanser?
Ska man ge det mera nyanser?
Jag måste kalkylera med vad jag riskerar
Jag måste fundera på vad jag accepterar
Vi måste tänka båda två
Hur fan kunde det sluta så?

I en park och på en brygga

I en park och på en brygga spenderade vi hela dan
Jag och fina du som bara plötsligt fanns där bredvid
Du som skrev till mitt hjärta och i verkligheten var likadan
Jag njöt så av din värme och där försvann konceptet tid

Din hand på mitt lår
Dina ord fyllde tomma rum
Jag kunde ligga så i tusen år
Den kalla luften kändes så ljum

Fast vi inte ens har hånglat och inte har kysst
och alldeles precis har mötts
vågade jag ligga där och vara alldeles tyst
Jag kände att något nytt hade fötts

Tänk att inte känna ett endaste krav
Inte kvävande regler och tysta gränser
Att inte behöva bestiga berg och korsa hav
Istället kunde jag segla fritt på alla influenser

Nu öppnas ett nytt universum
Och jag ska inte bli slukad på något sätt
Men du ger mig svängrum
Så jag känner mig fri att våga ligga tätt

Tänk om jag fastnar här!

Det är så lätt
men inte rätt
Att tänka att allt bara drabbar mig
Tanken svindlar
Rädslan vindlar
Tänk om jag aldrig blir ok?
Sorgen tynger ned
Tiden är ur led
Kommer jag någonsin finna ro igen?
Kommer jag att få tillbaka
Kommer jag att få smaka
På den äkta lojala kärleken
Jag har blivit illa sedd
Så jag har blivit rädd
Kommer jag någonsin bli förstådd som jag blev?
Eller ska jag göras om?
Allteftersom?
Hela min värld har blivit skev
Trivs nu med ensamheten
Älskar lägenheten
Men tänk om jag fastnar här!
Utan att ha en hamn
Utan ha en famn
Vem vet vart vägarna bär?

Nu ska de leva bra, hon och han

Se hur hon stelnar och ryser till
Och glömmer det hon vill
Märk hur spänd hon blir med ens
Varför kämpar hon och går över sin gräns?
Vad driver henne att gå på?
Är det ensamheten som skrämmer så?
Är det köttets längtan som drar?
Varför offrar hon allt för en karl?
Var tar skriken vägen nånstans?
Kvävs de av förälskelsens glans?
Misären
Den spända atmosfären
Ord som stöter ihop och omöjligen kan ena sig i en dans
Se hur hon går på och låtsas som att problemen inte fanns
Hon sväljer hårt och knogarna vitnar ibland
Fast att de går i takt och hand i hand
Hon tycks tänka att det är kört ändå
Ta det här, stå ut om du vill vara två
Det verkar som att vissa talar på en viss frekvens
Som träffar alldeles fel för en del och det bränns
Men så sträcker hon plötsligt på sig och bara går
Och då ser man glöden gnistra hela vägen ut i hennes hår
Då ser man krigaren som vunnit så många krig
Hon som ändå har haft kraft att byta stig
En sista kram och sakerna i kassar
Nu söker de båda pusselbitar som passar
Kroppar som passade så fint ihop
Själarna och intellektets förtvivlade rop
Till sist vinner själen över kroppen
Till sist faller den sista droppen
Nu ska de leva bra, hon och han
För det är de värda minsann
Han ska leva ett fantastiskt liv och segla över haven
Hon ska åka till sin älskade och se till graven
Hon ska berätta allt som hänt
Det onda och goda som hon känt
Sen ger hon sig ut vimlet och låter sig ryckas med
För där står livet och vinkar och ropar med besked

Jag minns hur du höll mig

Jag minns hur du höll mig
Och det kändes som att hjärtat var med
Och jag minns hur det kändes
när jag såg allt du inte kunde ge

Som saknade bitar i pusslet
Gapande tomma hål
Symbiosen blev aldrig komplett
Mitt i sorgen höjer jag en skål

Jag valde livet. Jag valde mig
Det hade varit så lätt att bara blunda
För att slippa vara själv
Värderingar som inte är sunda

Livet tar och det ger om och om igen
Jag fick vara kär ett tag
Jag fick känna mig lycklig
Och jag njöt varje dag

Men nu är jag sorgsen och fri
Jag gör nu precis som jag vill
Och jag mår förvånansvärt bra
Och jag vet att jag räcker till