Etikett: Kärlek

När kommer svackan?

adminLämna en kommentar

Dina varma händer
De letar sig fram
Din busiga blick kan aldrig bli annat än en ynglings
Du vill vara med mig
Jag kan inte riktigt ta in det
Hur mycket du vill vara med mig
Hur mycket jag vill vara med dig
Men när kommer svackan?
Ja, det ropar hothjärnan skrämt
När kommer de?
Svårigheterna?
Missförstånden?
Ord som krockar?
Uppgivenhet, ilska och frustration?
Feltolkningar av godaste intention?
Tvivlen och rädslan?
De som dansar hånfullt i skuggorna?
I mörkret?
I tröttheten?
Men din famn sluter sig om mig i morgonljuset
Och där ligger jag alldeles lugn
Känner inte minsta rädsla
På väggen hänger ett nytt fotografi
Jag känner att nu är det vi
Jag svarar min hothjärna:
Det var stormarna som skrämde,
och ändå är de beviset på att vi hör ihop
Det här är svaret på längtan efter kärlek som tål
Jag kan nu ta en lugnande smekning, utan att läsa in ironi
Kan känna att han som ligger bredvid mig, bara vill mig väl och gott
Jag får vara mig själv utan att det leder till farväl
Och jag kan nu känna det ända in i min själ

Vi ska fira i dagarna tre

admin1 kommentar

Vår älskade knallhatt fyller år
Är inte det minsta liten
Men kommer alltid att vara vår lille son
Vi ska träffas och chilla och fira det bästa som hänt i mitt liv
Vi lever så som du önskade och hoppades,
och jag tror att du tittar ner…och ler
Vi lever med hål i våra hjärtan,
men vi lever allt bättre
Vi lovade att vi skulle klara oss,
fast att vi inte visste alls
Vi lovade fast att det kanske inte alls var sant
Långsamt blir det mörka lite mindre mörkt
Det ljusa lyser runt ditt minne
Ditt varma, lugna, kloka sinne
Du ställde in vår relationskompass
Såg oss i det vackraste sken
Jag och vår ögonsten
Vi har lärt oss
Vi ska fira i dagarna tre
Ska ta vara på det livet kan ge
Nära de som bor i våra hjärtan
Ja jag tror att de är så man håller borta svärtan
Vi ska fira i dagarna tre

På eggen av en kniv

adminLämna en kommentar

Relationer är så svårt

Orden träffar så hårt

Ja de ringer nu varje dag

Jag glömde vad det var du sa var bra

Men jag minns att du sa att jag måste ändra mitt sätt

Jag vet att det ligger sanning idet, du har rätt.

Jag vandrar nu runt bland ruinerna

Bland de brustna illusionerna

Jag vill så gärna försöka med dig

Jag vill så gärna ändra på mig

Men vad händer om det inte går?

Vad händer om vi får oläkbara sår?

Jag trodde att det skulle gå av sig självt, jag har varit så naiv

Nu vet jag att kärlek är att vandra på eggen av en kniv

 

Tänk vilken ynnest

admin1 kommentar

Tänk att jag får somna bredvid dig varje kväll
Tänk vilken ynnest
Du är inte någon jag tar för given
Jag ser glittret du sprider omkring dig
Jag ser det som genom ett fönster
och kan inte alltid känna det,
men jag är säker på att jag en dag
kommer känna hur det helt sjunker in
Det räcker med att se dina omtankar
och det är vackrare än allt
Men på kvällen då inget annat stör,
och jag ligger där alldeles tätt, tätt intill,
känner jag din kärlek helt utan filter
Och då når den ända, ända fram

Minnesmosaik

admin1 kommentar

Vi gick till parken där allt kretsade förra sommaren
Min väninna och jag
Och vi gick till utsikten och såg
hela delen av stan som jag tillbringade mina nätter i
Förra året
Året då allt jag visste om livet raderades ut
Året då jag hölls under armarna av försynen
Jag mindes ångesten
Jag mindes skräcken över att behöva komma hem till en ensam säng
Tänk att jag överlevde
Året då allt rasade
Didions magiska tänkande, det förstår jag nu
Ett år av magiska skyddande händer mitt i infernot
Jag ser tillbaka och känner oändlig tacksamhet för hur det blev
Jag ser hur det kunnat bli
Den avgrunden vill ingen känna till
Och precis som vi alla egentligen redan vet, beror det på kärleken
Den som lyckades gro under förrädiska omständigheter,
och fann hoppet och tron i myllan

Kanske kan det gå

admin1 kommentar

Kanske kan det gå
När jag ser in i dina ögon,
tror jag så
Men när tröttheten sätter in
och det mörka tar över
tänker jag kan det någonsin
Snälla liv låt mig läka nu
Låt inget mer får ske
Den mitt hjärta vill ha är du
Jag vet inte hur lång tid det tar för mina tårar att torka
Men jag undrar hur länge finns du med mig?
Kommer vi att orka?
Kanske sker det aldrig helt
Kanske blev jag för skadad
Ibland blir det ganska stelt
Jag är nog svår att förstå
Tänk hur länge man kan leva i ovisshet,
I mitt gamla liv kändes det inte så
Men nu ser jag saker i ett annat sken
Jag undrar hur mycket vi aldrig sa
Kanske satt vi på en jättetunn gren

Önskar dig en härlig dag

adminLämna en kommentar

Ibland faller en stjärna och en önskning slår in
Det hände mig när du blev min
Det är din födelsedag idag
Du kommer alltid att vara äldre än jag ha, ha, ha…😉
och vi ska alltid ha det bra
Jag hoppas att jag får gratta dig så många år framöver att jag knappt minns hur många
Jag hoppas att vi aldrig kommer att tycka att stunderna tillsammans är långa
Låt oss hissa segel och låta vindarna styra
Jag vet att dina segeldagar är dyra
Och vatten är också mitt element
I jämförelse med det känns allt annat som cement
Jag hoppas att vi kan gå på kryss
Varvat med en och annan kyss
Kanske kommer gennakern upp och vi får fart
Med vinden ifrån rätt håll kan det bli underbart
Jag önskar dig en härlig dag min fina, vackra du
och låt oss leva och älska, för livet pågår nu

💗

Längtar hem

adminLämna en kommentar

Jag virvlar runt i undervattensvirvlar av känslor och hormoner
och slungas runt utan stadga i kroppen och själen
Jag försöker att hålla ut
Försöker andas
Går runt som om jag har tappat nåt
Som om det är nåt som jag har glömt
Åh så plötsligt inser jag vad det är
Jag längtar hem
Längtar hem
Jag längtar hem till det som inte längre finns
Det som en gång var mitt hem
Min trygga hamn med dig
Det är fortfarande som om jag ska komma hem och berätta
Som om jag har varit ute i krig
Längtar… längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig mer hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Det är som om jag har rest ut på äventyr
och träffat en man och blivit kär
Tänker att jag på nåt bisarrt sätt ska berätta
Ja jag tror att din död har gjort mig galen
Kanske blir jag aldrig densamma igen
Men vem är det som blir älskad av mannen jag fann?
För jag är ju inte hon
Hon som jag en gång var
Längtar, ja längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Kanske är det så
att det är du som har rest
Ut på äventyr
Längtar du i så fall hem?
I en parallell värld lever jag,
ibland i en helt egen galax
Älskar och blir älskad,
medan du är någonstans eller ingenstans

Den dysfunktionella relationen

admin1 kommentar

I den dysfunktionella relationen
Minns jag hur jag tolkade situationen
När du kom med din kommentar,
tänkte jag att jag inte är nån jävla accessoar
Om du vill att jag ska sänka garden…
så borde du nog hålla käften lite mer
Du säger nåt som hugger i bröstet och ler
Säger att jag inte behöver bry mig, det är bara en parentes,
men det hela blir en sån jävla antites
Du måste inse är att jag är av tunnare ull,
och jag har ingen ork, min inkorg är full
Det är så mycket lättare att kontra en jabb än vassa ord
Det är så svårt att få bort dem när skadan redan är gjord
I den dysfunktionella relationen
Tolkade min hothjärna situationen
Ibland svajar mina hormoner och jag är utan hud
Fast det som syns utåt är en väldigt taggig skrud
Stunder då jag är så fasligt känslig för kritik
Det kan bli som att slå in spik… pik för pik
Jag går i baklås och kan inte hitta ut
Om jag bara kunnat hålla min stora dumma trut
Orden som jag älskar har gömt sig allihop
och du försöker knyta upp denna omöjliga knop
I den dysfunktionella relationen kan ingenting växa
Men jag tänker att den blev en nyttig läxa
Jag ska aldrig, aldrig mera dit
Då blir jag hellre en eremit
Mot det mörka lyser det jag nu har så starkt och ljust
Framtiden ligger där så tydligt och inte minsta diffust
Visst blir jag fortfarande jätterädd ibland
Men du har alltid en utsträckt hand
Jag förstår ju att jag har en dålig period
Jag hör dig säga: utan rädsla finns inget mod

Sordin över mitt guld

admin1 kommentar

Lever i kärlek och lycka
Det borde räcka gott kan jag tycka
Och sommarens fägring bländar så ljuvligt och så skönt
Jag njuter av värmen och allt prunkande, andande alveoliskt grönt
Men jag går också omkring och tar farväl
Om man mister för mycket händer det nåt inuti
Då blir man aldrig densamma igen
Vill inte skrämmas,
och inte heller skämmas,
men samtidigt som nåt är fött,
är det också nåt som har dött
Inuti känns stormens vågor ännu väldigt starkt
Att lära mig surfa på dom tar så mycket kraft
Jag vill vara transparent och inte falsk
Kanske är det överlevnadsskuld
som lägger sordin över mitt guld
Kanske är det inte möjligt att gå vidare när man sett hur tunn isen är
När man har sett att allt hänger på så sköra trådar som dom här
Förgängligheten så uppenbar,
men som ingen vill låtsas om,
nu när det är så viktigt med fina skal
Kanske kan jag aldrig, nä aldrig, glädjas åt det jag har
När jag vet att i morgon finns det kanske inte kvar,
men jag vill försöka med dig,
om du vill det med mig
Jag vill försöka med dig
Om du vill det med mig