Nya praktfulla färger

Så öppnar jag dörren och kikar in
Hur är det därinne i kroppen min
Hjärtat ligger lugnt och sinnet likaså
Kanske håller det ändå för att vara två?

Det finns en sällsam obeskrivlig frid
Men det har ännu gått en liten tid
Besvikelsen skulle bli en sorglig sensmoral
och dikten inget annat än ett pekoral

Men om jag inte får jubla när livet ger mig lov
Kommer ju endast amygdala ha rätt att hålla hov
Så därför vill sjunga vackra kärlekssånger
Såna som jag bittert hånat så många gånger

Ännu höres inga falska klanger och omständiga tal
Inga galna nycker och bortförklaringarnas kval
Inte heller känner jag mig fjättrad, stressad och kvävd
Nu ser jag nya praktfulla färger i varpen medan den blir vävd

Nu skiner verkligen solen

Så mycket som ska hinnas med när solen skiner på mig, skiner på oss
Mitt liv kom att handla så mycket om att slåss

Men kanske kan livet bli lugnare och stillare
Att hitta hem med dig åh vad jag gillare

Du lagar trasigheter med en kärlek jag inte vågade tro fanns
Jag är så glad att jag vågade ge livet och kärleken ännu en chans

Du har snickrat och byggt klart
Jag har pluggat och jobbat med en jäkla fart

Det är nu vi ska njuta av allt vi har gjort
Vi är framme nu och det är så jäkla stort

Du lyssnade och förstod, kanske mer än jag
Och jag värderar varje endaste dag.

Och nu skiner verkligen solen
Vinden har kul med kjolen

Och du är här bredvid och viskar skrattande i mitt öra
Tyst, tyst så att inte grannarna kan höra  

Det är nu vi ska njuta av allt vi har gjort
Vi är framme nu och det är så jäkla stort