Nya praktfulla färger

Så öppnar jag dörren och kikar in
Hur är det därinne i kroppen min
Hjärtat ligger lugnt och sinnet likaså
Kanske håller det ändå för att vara två?

Det finns en sällsam obeskrivlig frid
Men det har ännu gått en liten tid
Besvikelsen skulle bli en sorglig sensmoral
och dikten inget annat än ett pekoral

Men om jag inte får jubla när livet ger mig lov
Kommer ju endast amygdala ha rätt att hålla hov
Så därför vill sjunga vackra kärlekssånger
Såna som jag bittert hånat så många gånger

Ännu höres inga falska klanger och omständiga tal
Inga galna nycker och bortförklaringarnas kval
Inte heller känner jag mig fjättrad, stressad och kvävd
Nu ser jag nya praktfulla färger i varpen medan den blir vävd

Finaste kärleken min

ettkansligthjarta.se


Finaste kärleken min
För alltid vill jag vara din
I strålande sol men även i stormar
Ja till och med när du bara tiger och jag gormar
Tiotusen solar fyller du mitt inre med
Vår kärlekslåga får bara mera ved
Så mycket vackert fyller våra liv
Och tiden bara tar jättestora kliv
Häromdan fyllde du år
Och i ögat fick du en tår
av presenten jag gav
utan minsta krav
Så van är du vid att bara ge
men jag vill vara din egen lyckofé,
på samma sätt som du öppnar världen och tar bort fulheten
vill jag vara fönstret ut mot den vidunderliga skönheten
Med dig vill jag upptäcka och resa till regnbågens rand
och veta att tillsammans är vi hemma, oavsett vid vilken strand

ettkansligthjarta.se

Ett tålamod som har prövats för långt


Nu är jag kvinnan jag vill vara igen
Det var så länge sen
Tänk att det kan vara så lätt,
när man möter rätt
Humor och skratt
Faller inte längre platt
Möten jag ska vårda
Som jag ska spara på
Varför slösa bort tid på nån…
…som ändå inte kan förstå
Som att få av sig kläder
som suttit för trångt
Ett tålamod som har prövats för långt

Kärlek och frihet


När jag inte är med dig är det som att jag inte lever
Det är som att jag är en docka inställd i ett skåp
Och allt jag gör är att vänta och jag blir till ett våp
Jag är blott en spillra av mitt forna jag
Ångestdriven flämtar jag fram mina andetag
Musklerna i min kropp saknar styrka
Orosmoln stackar ihop sig kompakt
Hjärtat stampar inte längre i takt
Inom mig virvlar orkaner
Magen knyter sig i sin grop
Bröstet krampar ihop
Med livet som insats lever jag
För några alternativ har inte jag
Har satsat allt på ett enda bräde
för det är det som krävs
Underbart och skrämmande
Ångestfyllt och hämmande
Om du tror att jag vill styra dig
Att jag vill äga dig
då har du inte förstått ett endaste dugg
All jag vill, är veta att du finns där för mig
Oavsett om du flyger fri
flera tusen meter ovan jord
Oavsett om du bestiger berg
eller mediterar i Nepal
Med risk för att låta banal
Jag vill bara veta att jag lever i dig
som du lever i mig
För då gör vår kärlek mig fri, stark och kåt
om det är tvärtom för dig så skiljs vi åt
Om platonisk kärlek är det du söker
Då är det ingen idé vi försöker
Låt mig då söka min frihet någon annanstans