
Jag vet att jag borde förstå
Men jag känner mig avvisad ändå
Det är så sorgligt att känna såhär,
men ingen vill väl vara till besvär
Vi kastas mellan för mycket och för lite
Jag är trött nu och vet varken ut eller in,
men vet att jag vill vara din
Ville inte bli en porslinspjäs som plockas fram ibland
Var så rädd att relationen skulle rinna iväg som sand
Det är så lätt att se när man tittar utifrån
Låt oss nu bada i alla klyschor som vi kan
Låt oss inte slita på varann
Man måste älska sig själv innan man kan älska nån ann
Kanske ska man leva ensam och inte ha nån man
Ensam är stark
Då går man på säker mark
Tiden läker alla sår
De där klyschorna passar inte på mig
Jag kommer alltid vilja vara en tvåsam tjej
Och mina känslor kommer jag inte trycka bort
Jag tänker inte kapsla in mig och bygga fort