
Jag vet att du aldrig skulle vilja annat än mitt bästa
Jag kunde höra dig säga: det är bara att testa och testa
Aldrig, aldrig skulle du ha velat se mig leva ensam
och för mig omvänt, den tanken var gemensam
Men nu blev det jag som stod kvar
så vidrigt ensam, bruten och bar
Och ändå kommer den där känslan av svek
Nu när jag är så fylld av kärlek
Nu när jag är kriminellt lycklig och så mycket starkare
och vill leva vidare som kärleksknarkare
Mitt i sorgen när jag var millimeter ifrån att ge upp,
fann jag plötsligt one in a million
eller kanske rent av one in a billion
En kemisk reaktion
blev en kärleksexplosion
Jag som har skrattat åt människor som rusat å stad
Jag som instämt i att vänta med att bli för glad
Nu vet jag hur fel jag har haft
Här står jag med garden nere och känner bara kraft
Förlåt mig älskade, älskade make
det var inte såhär det skulle bli
Du vet att det alltid skulle ha varit vi
Vi lovade tills döden skiljer oss åt
och jag låg där bredvid dig… och ett långt tag efteråt…
Jag dröjde mig kvar och sökte tecken tills svärmor sa
”Han kommer aldrig tillbaks!”, men jag medger att nånstans hoppades jag…
Jag bad till dig och änglarna att ni skulle hjälpa mig att hitta ett öppet hjärta
Kan inte annat än att förundras över livet. Att kontrasterna är så bjärta!
Plötsligt blev det en glipa i molnen och ett regn ifrån Amor regnade ner
Glittrande molekyler som väntade på att få bli fler
Jag fick en andra chans
som jag inte kommer hitta någon annanstans
Två själar som möts och sakta smälter ihop
och inuti hörs mina jubelrop
Du finns alltid med mig och jag berättar om oss
Berättar om hur vi levde och även om hur vi fick kämpa och slåss
Men varje kärleksexplosion är helt unik
Ingen lyckad symbios är den andra lik
Nu ska jag bara vara här och tacka för varje fantastisk dag jag får,
för inget annat har vi, inget annat är givet, ingen har lovat oss en massa år