
Jag såg att artisten som sjöng låten du gav till mig ska komma till vår stad
Jag lyssnar på orden och går sönder helt. Hur ska jag kunna vända blad?
Krossas av minnena av hur det var
Hur fantastisk du var älskade karl
Avgrunden breder ut sig och framtiden glider allt längre bort
Sorgen, bitterheten och ilskan har blivit till en konstig känslosort
En sort som fräter upp mitt inre och utanför känns hösten i vinden
Hösten som jag alltid längtade till förr ligger som ett rovdjur utanför grinden
Ligger där och ruvar på allt som komma skall
Allt som ska göra mig ensam, mörk och kall
Jag har inga marginaler och vandrar på den allra tunnaste is
Jag har lovat att leva vidare, men hur vet jag inte på något enda vis
Moderniteten är för komplicerad för mig
Jag var nog helt skräddarsydd för dig
Nu är jag som en märklig pusselbit som inte passar någonstans
Ska jag för alltid bli en misantrop som lever och önskar att jag inte fanns?