Jag satt hos dig varje dag
under björken där ekorren bodde ett tag
Jag såg årstiderna passera förbi
Jag satt där i ur och skur
och ändå kändes det som att naturen höll mig i sin famn
Jag såg miraklen ske framför mig
Fast att allting brann upp
Jag satt i askan och röken
Men platsen var mitt hem,
och när röken sakta försvann
Då kunde jag se att något hade börjat gro
Jag anländer snart, snart…
vi har inte setts på flera timmar
Kroppen brinner så underbart
överallt lyser sånt som glimmar
Snart står vi där
Står precis där vi ska
Fulla av begär
Smälter ihop till ett eget DNA
Dina händer
Din bejakande kropp
Ett ögonblick i sänder
Fyllt av framtidshopp
Får mig att våga ta språnget på nytt
Vi blir en symbios
Jag glömmer det gamla som flytt
Älskar som i en manisk psykos
Ett känsligt hjärta Hem 