Jag och vår son


Jag och vår son
vi vandrar runt bland dina ekon
Varenda plats
vartenda skrymsle
påminner så oerhört om dig
Alla våra förtvivlade tårar
De kan fylla alla brunnar i världen
Att gå vidare utan dig,
är som att bo i ett hus utan golv
Din värme, din omsorg
Din kärlek
Tänk om vi hade kunnat leva på det.
Tänk om vi hade kunnat sparat kärleken och alla kramar i en burk
Men det är märkligt hur man bara vill ha mer,
så oändligt mycket mer.
När saknaden sätter in håller vi om varandra hårt och tänker på dig,
och försöker att minnas vad du skulle ha sagt
Din son blomstrar i omsorgen han fick ifrån dig,
och vi får skörda frukterna utan dig,
för i vårt liv finns ingen rättvisa