Jag låter trivialiteterna regna ner
Jag stirrar dumt på när de blir fler
Men till sist ryter jag till
Säger att nu får det vara nog
De dagliga förtreten hade möjlighet att ta sig in
Medan jag var upptagen med att försöka överleva
Och nu trodde de att de var herre på täppan
Snopna sitter de nu och bligar på mig och frågar om jag verkligen kastar ut dem
Jag svarar att jag aldrig har bjudit in dem
Ett känsligt hjärta Hem 