Det var inte lite jag bad om,
men jag insåg inte det då
Jag ler och ser tillbaka på,
hur jag ljudlöst, hudlöst har kastat mig ut
med nybörjarens naivitet
med den okunniges nyfikenhet
lagade jag, jagade jag
det som kunde fylla ut tomrummet
Men där var inget annat sätt
I min värld är inget varken lätt eller rätt
I dagboken etsades allting fast till djupa plågsamma spår
Nu vågar jag inte känna efter, vill inte riva upp mina infekterade sår
av rädsla för att det ska göra alldeles för ont
Jag vill bara få ligga tätt intill
Behöver inte göra något bara vara still
Jag tror att jag har funnit något som kan växa sig stort
När jag är där känns det som att det är något jag alltid gjort
Skadan i hjärtat bränner inte och värker
På den platsen känner jag att livet stärker
I värmen där kan jag se ut
Kan se något långt där borta. Att allt inte är slut
Då vill jag hälla livet i en massa dunkar
Vill bara ta för mig och dricka i stora klunkar
Vill låta mig berusas och bara ge mig hän
men är så rädd för att eftersmaken blir frän
Ett känsligt hjärta Hem 