Isflak.
Grafitgrå kulisser.
Mörka berg.
På den stora båten,
på väg genom fjordarna,
insåg jag att det finns andra liv.
Andra sätt.
Vid polcirkeln skålade jag i tran.
Stod vid relingen och kunde inte skilja natt ifrån dag.
Insåg människans litenhet ändå.
I naturen blir det tydligt,
att människan bara är på besök.
En hord av stökiga, jobbiga och krävande gäster,
men när de har lämnat skeppet,
så återgår allt till sin gilla gång.
Och en dag när solen har konsumerat all energi,
så kommer den att explodera och sluka allt.
Ett känsligt hjärta Hem 