I en djup luftgrop helt nära Volgograd,
på väg till Bangkok
kan jag inse att om jag skulle dö just då
så skulle jag ha levt ett mycket rikt liv
Jag skulle dö med min älskade vid min sida
och allt som sagts och gjorts fick vara nog
Om planet skulle störta
och våra kroppar skulle sluta att andas
så skulle någon eller några få
ta hand om allt det byråkratiska
Möbler skulle tas om hand
Våra älskade möbler som vi så kärleksfullt valt ut
Inredningen som vi fått som vi ville, i all anspråkslöshet
Ett hem som till sist blev tryggt, till det högsta av pris.
Och vad skulle jag vilja att eftervärlden fick veta om mig?
Om oss?
Jag skulle vilja att den fick veta att vi älskade dig,
genom alla krig och svek.
Att du alltid fanns nära våra hjärtan
Att vi blödde inombords,
och att ett stort svart hål alltid var närvarande,
när du inte var det.
Att vi tvingades förhärda oss för att överleva.
Du var ljuset och du var mörkret,
sorgen och glädjen,
som vi aldrig någonsin skulle velat vara utan.
Punkt.
Ett känsligt hjärta Hem 