Kreativiteten är inte en ensam fågel
Inte heller en sällsynt blomma
Den finns och lever ibland oss
den är egentligen alltid där
men höljs i dunkel av jante,
av stress, ointresse och tappat hopp
Kreativiteten dör aldrig
men tvingas ofta ändra form
när utrymmet inte ger plats
Men den lever ändå
Även om det kanske inte syns
så ligger det alltid ett litet
om aldrig så litet frö
och väntar på att få gro
Jävla förbannade skitår, jag försöker härda ut
Jag kan inte nog vänta på att du ska ta slut
Då ska jag begrava dig så jävla djupt att du mig aldrig mer når
Äckliga vidriga sjukdoms och eländesår
Fasansfulla, farliga, fula förlustår
Dåliga, dödliga djävulsår
Du är cancer, utmattning, konflikt, hat, droger och kriminalitet
Du är bristande förståelse, empati och barmhärtighet
Du är hat
Du är tomma citat
Du är den släckta glöden
Du är döden
Du är missförstånden, otillräckligheten,
Du är falskheten
Du är vännerna och modet och sveken
Vid kanten väntar kraften tålmodigt på att föda
Väntar tillsammans med vänskapen, hoppet och kärleken,
som du aldrig lyckades döda
När jag tänker på att jag mitt i infernot jag hamnade i,
ändå hade tur att jag levde just här i en demokrati
Trots att jag inte unnar någon att drabbas som jag,
så förstår jag att det kunde ha varit så hemskt mycket värre
Om jag hade varit född någon annanstans
Då hade jag förmodligen inte haft en chans
Jag ligger nu flämtande,
matt och medtagen
Och tänker att en dag
En dag kommer jag att ta nya tag
Jag blickar fram
Två steg fram och ett tillbaks
Gott nog så
Det har jag börjat förstå
Gårdagen känns i kroppen
Mår som en räv
Ändå mår jag toppen
Jag lever
Jag är här
Livet är besvär
Jag vill bli kär
När jag är död
Ska jag ha brunnit,
och alltid haft en glöd
Mina fötter ska ha trampat okänd mark
Utmanat tryggheten jag söker så
Förlikat mig med att vara stark
Min blick ska ha stirrat ut ensamheten
Uppkäftigt ska jag ha promenerat fram
Älskat helt och fullt ända in i evigheten
Min kropp ska ha känt hud mot hud
Jag ska ha mött en själavän
Det kan inte bara finnas en
Natten glittrar vackert i höstens skrud
Två steg fram
Gör att jag orkar ta ett tillbaks
Vi är alla dödens lamm
Men än så länge andas jag in och ut
Värst är det som inte har något slut
Ett känsligt hjärta Hem 