Väntrum

Jag sitter i ett väntrum
Det är samma väntrum
Där jag satt med dig för drygt ett år sen
Och inte visste,
att vi bara skulle ha 64 dagar kvar
Att vi en halvtimme senare skulle gå härifrån storgråtande
Nu sitter jag här med en förkylning
Kraftlös, febrig med hosta och rosslande slem
Så jäkla bagatellartat!
Sitter här och är älskad av en annan man
Så fruktansvärt bisarrt!
Men jag skulle inte stå ut om jag inte trodde att du ville det här
Att du inget högre önskade än att jag på nytt skulle våga bli kär

Kanske är jag ett spöke

Traumavibbar dallrar i luften
Jag andas med magen
Jag försöker koncentrera mig
Jag är någon annanstans
Jag är inte här
Det hemska har inte hänt
Kanske är jag ett spöke
Kanske dog jag där och då
Kanske är det därför jag går omkring och tar farväl?
Häromdagen i duschen hamnade jag plötsligt vid begravningsplatsen
Där vid mausoleet där den gråtande kvinnan stod i relief
Där jag grät hejdlöst i timmar på en iskall bänk
Jag kunde känna den råkalla luften
och höra trafiken utanför
Jag väcktes av min älskades oändligt varma famn
Och då blev jag levande igen
Ja, jag tror inte att jag har varit så levande någonsin…

Ett vidrigt, läskigt förunderligt år

Det har idag gått ett år sen du försvann
Ett vidrigt, läskigt förunderligt år
Det gick så fasligt långsamt fram
och så ohyggligt fort det bara går

Du var så självklart med i ekvationen
Ett element lika fast som cement
Vi skulle bli så gamla, ja äldst i divisionen
Ja så säkert att det kunnat sättas på pränt

Och så sveptes du bara bort
Slets ur bröstet på mig
Nu vet jag att livet är så kort
Ett år på jorden utan dig

Jag vet att jag var älskad så mycket som det går
Jag vet att jag älskade till max
Att fånga stunden är nåt jag nu förstår
Och att mycket bara är flax

Din värme, din godhet lever vidare i oss
Hjälper oss att rikta vår kompass
Ger kraft när vi måste slåss
Gav oss smak på kärlek av högsta klass

Det vore så lätt att bli rädd

Det vore så lätt att börja tvivla
Det vore så lätt att bli rädd
Att börja leta efter hot
Men mot det finns ändå ingen bot
Det finns ingen annan väg än rakt fram
Rakt på
Rakt in i hjärtat på oss
Flyga med stora vingar som en albatross
Det finns inga garantier vad vi än säger
Det finns ingenting vi kan göra
mer än att vara sanna mot varann,
och älska så mycket vi bara kan
Därför ska jag vara lycklig nu
och flyga fram på gatorna
och sjunga till tonerna ifrån din gitarr
Sjunga I love you, utan minsta darr
och vila lugnt i din famn
och ta en dag i taget och njuta av den
Visst kraxar olyckskorparna i mitt bröst
Men jag bara ser på dig och hör din röst
Inget har känts säkrare än det här
Inget har känts starkare
Grå dyster marshimmel bjuder på snö
Men inuti mig lyser solen på en paradisö

Föll hjärtlöst

Jag föll handlöst
Föll hjärtlöst
Slog emot den svarta asfalten
och såg glaskupan sänkas emot mig
och där var jag ohjälpligt fast
Där tog jag risker jag aldrig borde ha tagit
Klättrade i berg utan rep
Sprang i natten och önskade bort mitt liv
Smutsade ned allt som varit fint
Jag blir aldrig nånsin mer den jag var
Vägen jag trodde var min tog slut
Ändå ropade någon svagt i mörkret att det fanns mer
Skickade bud med människorna jag stötte på
Och på nåt sätt började jag höra allt bättre
och nu vet jag att det var sant

Jag satt där i ur och skur

Jag satt hos dig varje dag
under björken där ekorren bodde ett tag
Jag såg årstiderna passera förbi
Jag satt där i ur och skur
och ändå kändes det som att naturen höll mig i sin famn
Jag såg miraklen ske framför mig
Fast att allting brann upp
Jag satt i askan och röken
Men platsen var mitt hem,
och när röken sakta försvann
Då kunde jag se att något hade börjat gro

Han växlar mjukt och starkt

Han rör sig som han talar
och växlar mjukt och starkt
Här finns inga ödsliga salar
Mitt hjärta räddat ifrån infarkt
Vi tänker som vuxna men leker som barn
Han fyller min tomhet med de vackraste ord, sina händer och hela sitt väsen
Olyckskorparna fick inte vatten på sin kvarn
Han gick att finna på outgrundliga vägar och fast att jag var så kräsen

Estimated time to arrival

Jag anländer snart, snart…
vi har inte setts på flera timmar
Kroppen brinner så underbart
överallt lyser sånt som glimmar

Snart står vi där
Står precis där vi ska
Fulla av begär
Smälter ihop till ett eget DNA

Dina händer
Din bejakande kropp
Ett ögonblick i sänder
Fyllt av framtidshopp

Får mig att våga ta språnget på nytt
Vi blir en symbios
Jag glömmer det gamla som flytt
Älskar som i en manisk psykos

Vi besökte din plats

Vi besökte din plats igår
Två hjärtan vars nycklar passade varann
Mitt namn finns på din sten
Jag var din maka
Jag ville att det skulle vara ristat i sten
Det vill jag för evigt
Jag vill att du ska veta att vi har det bra,
och att jag kunde älska på nytt,
när allting blev rätt
Jag hoppas att du gillar honom som jag
Jag gråter för att glädjen förlöser sorgen
Jag gråter för att förlamningen släppte
Jag låter nu ekot av dig sjunga högt,
när jag somnar i min älskades famn
Livet hatade mig nog inte ändå
Det gjorde sitt allra bästa,
men döden rådde det inte på

Med dig vill jag resa vidare

När vårens första fåglar sjunger ut vintern i februari
och solen sköljer över folk
och alla glömmer kylan i januari
och lätt överser med lite smolk
småspringer jag i det knastrande gruset mot tåget där vi ska mötas
full av kärleksmolekyler som ger det underbara ruset
Mot dig vill jag stötas och blötas
Med dig vill jag resa vidare
Och det bästa är du vill det med mig
Med dig blir jag en glidare
Med dig blev allt så lätt
Ingen tveksamhet i vägen
Med dig är jag komplett