Den energiska rösten tränger igenom ljudgardinen på caféet
Hon talar i mobilen med någon om tolerans.
Hon talar med värme om att förstå extremister. Hur de tänker och varför.
Hon talar om människors fördomar, rädslor och hothjärnor.
Medan jag sväljer den sista tuggan av min napoleonbakelse,
ser jag den förtvivlade kvinnan framför mig.
Hennes ord ekar: Förstår ni inte vad dessa människor är kapabla till?
Vad mer behöver ni än hundratusentals förlorade människoliv och miljoner i flykt?
Vad mer? Vad mer?
När jag dricker upp den sista slurken kaffe undrar jag,
om det verkligen är fördomsfullt att vara rädd.
Eller är det kanske helt enkelt bara väldigt sunt?
Kanske är det sunt att vara fördomsfull, ibland?
Ett känsligt hjärta Hem 