Havet är himlens spegel
med ett eget inre liv
Det är aldrig detsamma.
Vågornas andetag är alltid regelbundna,
men olika som alfa, beta och gamma
Solen målar med flytande silver
och regnet med pastell
Skymningen lägger mörkblå skuggor
och himlen blir en akvarell
Vid havet kan jag andas
Vid havet får jag ro
Den sista morgonen,
när jag ska ta farväl av vågorna,
lägger jag mig på rygg,
låter dem trösterikt vagga mig en sista gång
Lova att vi kommer att ses igen!
Lova att jag kommer vara trygg!
Ett känsligt hjärta Hem 