Girigheten har inga gränser
Överallt hittar den sina influenser
Men för dess konsekvenser är den blind
Den låser in sig bakom grind
Under kakel, klinker och vacker kommod
flyter rånade människors blod
Bakom de fina fasaderna döljer sig en tragisk historia,
om de som trängdes bort, så förnyelsen ska inte ha någon gloria
När tappade människorna sina hjärtan, när vände varmt till kallt?
När slutade de att nöja sig med mycket, utan skulle plötsligt ha allt?
Flyg lilla bi!
Flyg och landa på en annan planet
Här går miljövännerna bet
Här kommer du att dö
Här har du inte en chans
Här vinner människans dumhet
De goda människornas stumhet
Här vinner snöd vinning
framför social hållbarhet
Här vinner kortsiktigheten fort
och här förlorar mänskligheten stort
Här sågas de sista grenarna vi sitter på
medan cynismen växer sig stark
Vad hände med solidariteten?
Vad hände med mänskligheten på den här planeten?
Människa gå! Bara gå med näsan riktad mot skärmen
Lev i det binära talsystemet
Passera förbi med din oseende blick
Om det är det vill göra med livet du fick
Fokusera på dina rynkor och hur de ska tas bort
Fyll ansiktet med fillers och brösten med silikon
Fokusera på det du ska köpa härnäst
Vinner gör den som har allra mest
Flyg lilla bi, flyg!
Här finns inga blommor att pollinera
Här härskar dom som tänker krasst
Här finns bara gifter och plast
Nu känns det sådär i magen igen
Sådär som det alltid känns,
när det orättvisa ska bli än mer orättvist
Nu känns det sådär i magen igen,
som det alltid gör när politikerna struntar i de utsatta
När de så uppenbart visar att de agerar endast för sitt
När janusansiktena inte längre klarar att hålla fasaden,
utan det simpla och det ruttna lyser igenom
Nu känns det sådär i magen igen,
som det alltid gör när människorna omkring mig redan har gett upp
När de har insett att varje välvillig insats, så enkelt vänds till något ont
Så särskilt enkelt när även journalisterna endast dyrkar mammon
Som det alltid gör när man vet att vi kan krossa vad som helst,
om vi håller ihop och ser till fler än oss,
men ändå har tappat hoppet
Under tiden säljer politikerna ut allmännyttan,
och de ekonomiskt svaga får skylla sig själva
För visst föds vi alla precis lika?
För visst föds vi alla precis lika?
Och alla vet att den enda karriären som finns,
är bostadskarriären
Gutor mon frére för ännu ett megalomant byggprojekt för det fina folket!
Alla hemlösa borde veta bättre än att ligga och skräpa på gatorna nära oss,
och sänka priset på våra bostadsrätter.
Nu känns det sådär i magen igen när orden hamras in till sanningar
Låt oss göra det kollektiva till något simpelt rent av smutsigt
Låt oss kalla allmännyttan för subventionerad
Snacka inte högt om vinsten och säg för helvete inte ett ord om hur vi tar oss rätten att förbruka resurser.
Repetera retoriken ”Vi har inte längre råd att subventionera…”
Låt oss så snabbt som möjligt glömma ordet långsiktighet,
för det är ett sånt jobbigt ord…
När frågor kommer kring varför just de som har mest alltid drabbas minst när det blåser snålt, skifta fokus och ropa varg!
Ett känsligt hjärta Hem 