Stockholm äter upp mig

Stockholm äter upp mig Euphrezyne Ett känsligt hjärta

Här är jag fast som i ett skruvstäd
Här byts träd och gräs mot asfalt och betong
Husen blir högre och högre
Klyftorna mellan rik och fattig växer som en jätteballong

Historielösa, kortsiktiga perspektiv
Ungdomskult bland politiker och beslut
Hjärtlös byråkrati som krymper och förnedrar
En stad som bara bryr sig om hur ytan ser ut

Kasserad medmänsklighet och djupare filosofi
Till de välbesuttna bygger man nu stora palats
Gentrifierar bort människor som jag
Här kan inte en fattig hyresgäst ta sats

Suger sin näring ur glesbygdskommuner,
och låtsas bry sig om natur och miljö
Politruker blickar ned från sina Babelska torn,
värnar makt och en ordning som bara borde dö

Bakom de fina fasaderna

Girigheten har inga gränser
Överallt hittar den sina influenser
Men för dess konsekvenser är den blind
Den låser in sig bakom grind
Under kakel, klinker och vacker kommod
flyter rånade människors blod
Bakom de fina fasaderna döljer sig en tragisk historia,
om de som trängdes bort, så förnyelsen ska inte ha någon gloria
När tappade människorna sina hjärtan, när vände varmt till kallt?
När slutade de att nöja sig med mycket, utan skulle plötsligt ha allt?