Vi är alla elever

Vi kämpar alla på vårt sätt i vår kontext
Vi gör så gott vi kan och hoppas på what happens next
Och det är så mycket vi inte förstår om varandra och oss själva på riktigt
Har vi inte mat eller tak är det inte så svårt att veta vad som är viktigt
Har vi inte hälsan så är det inte heller svårt att fatta
Men varför är resten av värderingarna så otroligt platta?
Vi kan alla hamna i misär,
även om vi nu inte är där
Det är inte en människas fel,
att hon föddes i en annan del,
eller med ett ohjälpsamt DNA
Det måste finnas en vilja att göra bra
Det måste finnas en ömsesidighet,
oavsett sin uppväxt och verklighet
Att växa upp i kaos kan göra kompassen skev,
men genom livet är alla och envar elev

Öppenhet, inkluderande, gemenskap, nyfikenhet var på semester.


På en träff med folk i hjälparbranschen,
pratade de bara med dem de redan kände.
Öppenhet, inkluderande, gemenskap och nyfikenhet var på semester.
Istället gästades jag av exkluderande, murar och ointresse,
medan jag ensam tuggade på min smörgås.
Där träffade jag också en gammal studiekamrat som jag inte träffat på ett år.
Hon grinade upp sig i ett ansträngt leende,
och sa att det var roligt att se mig,
innan hon snabbt vände sig bort och fortsatte prata med sin kollega.

Vid bordet där jag ensam åt min smörgås,
satte sig en annan ensam hjälparbetare.
Hon sjöng på norrländska,
och visade sig ha de semestrande
i sin handväska.
Och studiekamraten med det ansträngda leendet?
Henne tog jag bort som vän ifrån Facebook.
Vän?
Teater i vardagslag har aldrig varit min starka sida.