Etikett: Fuck cancer

Cancerpesten

adminLämna en kommentar

Förr dog folk som flugor av digerdöden och smittkoppor, men nu sprider sig cancern som pesten
I tidig ålder drabbas några, men så småningom drabbas nästan hela resten
Kanske är det dags att sluta vända bort och ignorera,
det faktum att vi blir flera
Vi som drabbas av det ofattbara
Vi som förlorar det underbara
Cancern stjäl hänsynslöst liv, kärlek och hopp
Sorg bosätter sig i en kropp
Stjäl all energi, rubbar hela homeostasen
Och värre blir det ända fram till nyorienteringsfasen
Trots att kropp och själ är arbetsoförmögen
och den dignande pappershögen,
så dunkas mantrat att sorgen är ingen sjukdom
för trygghetssystemets kassa gapar numera heltom
Men nu är det en gång så
att cancern drabbar stora som små
Så tänk dig för kära byråkrat
du kan själv få äta upp ditt eget sorgeprat
Och tänk då på att föregå
med gott exempel och följ din propå
Ät din egen bittra medicin,
och stirra in i karmas grin

Ett förbannat år

adminLämna en kommentar

Tänk hur vi sa att 2018 skulle bli ett bra år
Det bästa året någonsin
Fyra dagar efter att vi skålade på vår balkong
Fick vi beskedet
Du hade obotlig cancer
Du tynade bort framför mig
Som om jag hade tittat på en film som spelades upp i vansinnestempo
Du dog efter åtta veckor
Jag dog också
Inombords
Du var vårt allt
Vår kompass
Marken under våra fötter
När man drabbas av nöd inventerar man
Inventerar meningar Meningar till liv Mening till liv Meningslöst liv.
Man inventerar sitt nätverk. Kvar var ett litet gott. De andra föll bort.
Nu är jag så rädd om de som finns där. Jag ser dem som dyrbara skatter
Häromdagen lade vi ditt stoft till vila min älskade make
Nu vilar du vid den vackra gravstenen jag valde,
som jag hoppas att du gillar lika mycket som jag
Samma dag fick vi veta att en av mina juveler har drabbats av cancer
En som fångade upp mig
Höll mig med starka armar, fast att hon själv hade mer än nog
Jag tror att en säkring gick i mitt huvud
Jag flyter runt i vansinnet
Det här är helvetet
Ett helvetesår
Ett förbannat år

Sorgens topografi

adminLämna en kommentar

Jag flammar upp och försöker slåss
men jag slocknar snabbt som ett bloss
Ligger flämtande på marken
Lämnar vittnesmål på arken
Så att någon ska veta
Men vem skulle leta?
En som drabbats av paria,
mer hotfull än malaria?
Ett uddaskap
ett främlingskap
Tufsig och ful
och minst av allt kul
Här är jag
Mitt nya jag
Tajt midja och tajta lår
var så mycket viktigare igår
Idag finns det inte ens med på listan
Vem bryr sig när man ligger i kistan?
Mager och senig, för vems skull?
Orka bry sig om sitt hull!
Ilska, sorg och bristande engagemang
Tillhör numera mitt enkla möblemang
Upp och ned är känslornas topografi
men ned är djupt och upp är melankoli

Inte ens på en begravningsplats

adminLämna en kommentar

Vinglar fram på vägen
Ångesten är trägen
Mitt hjärta har blött ut
Mitt förra liv är slut
Bara åttio dagar har gått
I ett liv som är rått och grått
Ensamma vandringar i timtal
Min egen ihåliga röst som tilltal
Trötta ben och fötter men en hjärna som aldrig får nog
Vilka var människorna som gav och vilka var det som tog?
Förblindad av sorgetårar
Håller på att bli påkörd av cykeldårar
Försök dig på att än en gång fräsa förbi
Då kommer du att få smaka riktigt raseri
Inte ens på en begravningsplats får man andas ut
Men ni stackare stressar bara snabbare till livets slut

Morgondimma

adminLämna en kommentar

Morgondimma i huvudet och i parken
Dagg på mina kinder och marken
Orosfåglar i bröstet skriker ikapp med gäss och måsar
Jag rör mig fort för i hasorna stress och ångest flåsar
Att orka med att stå ut med byråkrati och hjärtlöshet
all brist på omsorg och hänsynslöshet
En tröttnad kropp
Ett tappat hopp
Stilla glittrar viken av silverstänk
Tänk där satt du och jag på en bänk
Blott åttio dagar som känns som ett evighetslopp
Saknaden, tröttheten, tomheten, när tar det stopp?
Det vackra omkring mig pockar och hånar
Helvetet inuti mullrar och dånar
Min arma existens, så hängande på en tråd
Så bräcklig och skör ber jag om nåd
Men barmhärtighet finns varken i byråkrati
eller hos den girige som knappast känner sympati

UFO-språket

adminLämna en kommentar

Jag läste en bok om UFO människor som jag
Folket med sorgens fåglar i bröstet som pickar var dag
Vi som mist mitt i livet, vi vandrar likt pariasmittade med ett eget språk
Jag blev så lättad när jag läste berättelser, som kunde varit berättade av mig.
De använde ibland till och med mina ord och uttryck och de kändes då plötsligt ok
Det finns alltså människor som talar mitt språk?
Jag är alltså inte ensam, kanske inte ens galen?
Frågan som nu är både stött och malen
Jag undrade om det fanns de som inte själva hade mist
men som kunde tala det ändå…
I går träffade jag en man som talade språket flytande,
och vi pratade i flera timmar och jag ville inte att tiden skulle gå.
Jag skäms för att jag kanske uppehöll honom ifrån viktigare göromål,
men hans ord skapade oemotståndligt glitter i mitt bröst
Att se på tingen ur samma perspektiv, gav mig en sån oerhörd tröst
Han arbetade med de dödas boningar
och det var han som hjälpte mig att välja din plats
I livet bodde vi i lägenhet, men nu vilar du i ett palats
Chockad och bedövad av sorgen och i ett enda töcken,
träffade jag honom första gången och jag gick som i trans
Hans ord gav mig hopp, och jag som tänkt att de snart får ringa efter ambulans
När jag får lite mera ork ska jag söka efter fler som kan tala UFO-språket
Kanske kommer den nya annorlunda kvinnan i spegeln jag ser
hon som aldrig kan vända tillbaka, kanske kommer det att hända att hon faktiskt på riktigt ler

Mediet sa

adminLämna en kommentar

Mediet spådde i korten och sa att du och jag var själsfränder.
Han sa att vi hade varit gifta tidigare och levt i andra tider, i andra länder.
Han sa att jag kommer att bli gammal,
men jag kommer aldrig att hitta någon som du.
Jag sa att jag inte känner ett endaste dugg av att du finns häromkring mig nu.
Han sa att du håller på att lära dig din nya värld,
och om jag bara ger mig till tåls så kommer jag att märka tecken.
Jag söker i alla rum, i skogarna, ängarna, sjöarna, himlen och i bäcken.
Jag borde kanske sagt att jag var skeptisk.
Jag borde sagt att jag var medialt septisk.
Jag borde ha lämnat ditt halsband hemma på mitt nattduksbord.
Jag borde kanske sagt att vi hade ett lösenord.
Ett lösenord så att jag skulle veta att det mediet sa var sant,
för jag har ju vetenskapligt testat om jag är klärvoajant.
Älskling lär dig att hantera din nya värld,
och minns vårt lösenord så att jag verkligen kan tro.
Jag har sökt mig trött och inte blivit mera lärd,
nu måste du hjälpa mig att bygga en bro.

Om jag överlever

adminLämna en kommentar

Om jag överlever detta helvete
Detta fasansfulla ohyggliga mörker
Om jag någonsin får kraft igen.
Då ska jag berätta hur jag blev behandlad när min älskade dog
Då ska jag berätta hur girigheten inte kunde få nog,
hur banken och staten är rånare utan huvor
Hur sparat kapital hamnar i deras guldiga gruvor
och hur trygghetssystemet inte alls var till för mig
Jag ska berätta om hur Försäkringskassan jagade mig,
och tillämpade systemet åt två håll,
och det läcker som ett såll
och jag blev dubbel förlorare
Den oerhörda sorgen var tydligen inte tillräcklig i min korg
Handläggaren tyckte att jag skulle äta medicin för min sorg
när du inte ens kommit i jorden
Jag ska memorera de vidriga orden
alla absurditeter och vidrigheter som jag utsattes för
Jag ska berätta att det vi tror att vi betalar för i skatt
inte kommer oss till godo, inte ett enda skvatt
Om jag överlever ska jag berätta…

Jag måste bli människa igen (sång text)

adminLämna en kommentar

Jag klagar ständigt på mitt dåliga minne,
på att jag inte längre kan minnas hur du talade, rörde dig, luktade
Men när det plötsligt kommer en förnimmelse håller jag på att gå under
Kanske är det änglarna som lindar in
Ser till att minnena är svaga,
för att jag ska slippa gå dubbelvikt
Jag ska sluta be om det jag inte mäktar med

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

Efter ett hundra åttio dagar ramlar hela utbildningen av
Ett helt decennium av studier och en miljon i lån
ska bara suddas ut
Då ska man ta ett jobb, vilket som helst
Men det spelar ingen roll vad de säger
Jag funkar inte bättre för det

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

Men vad kan de göra?
Min rädsla är inte rationell
Vad ska de kunna ta mer ifrån mig?
När livet ligger i en urna på en begravningsplats,
och den stora kärleken tappat sin kropp

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

På puben igår

adminLämna en kommentar


Jag gick ut på pub i går
Alldeles ensam gick jag
Jag måste säga att jag är riktigt stolt
Jag skulle träffa folk jag aldrig träffat förr
Så långt bort ifrån min dörr

Det gick inte bara bra,
utan det var faktiskt jättekul
Jag skrattade hela kvällen,
och jag var inte ens full
Jag tjuvrökte för många cigaretter,
precis som för längesen

Jag träffade många människor
och jag kom på mig med att under flera stunder,
så gjorde det inte alls lika ont
Jag kunde till och med prata om dig,
utan att bryta ihop och bli stackars mig

Där var en härligt galen kvinna som bubblade av champagne och skratt
Hennes glada fnitter och ögon gav mig energi på flera hundra watt
Hon sa att mitt namn och min uppenbarelse tydde på styrka och kraft,
Hennes man berättade att hans första flickvän dog
Han tittade mig djupt in i ögonen och log:

Jag vet att hon skulle ha velat att jag gick vidare
Att jag skulle vara lycklig varendaste dag
Att se dig här på puben gör mig väldigt glad
Att sitta ensam hemma i sin mörka borg
hjälper inte någon, det läker ingen sorg

Jag svarade att jag hade tvekat,
för mitt inre är helt tatuerat av dig
Det finns inte någon ledig plats
Inte någon enda fläck, inte en endaste cell
men jag tror inte heller att ensamhet läker någon sorg
Jag avskyr att vara hemma och det är inte längre min borg

I natten med mina nyfunna vänner såg jag ett helt annat liv
Jag såg nattens folk och kunde njuta av att vara där
Jag blev presenterad för partypinglor, partyprissar,
fixare, trixare, stekare, langare, hälare
och, enligt ryktet, till och med en torped

När vi adjö så sa vi, vi ses igen
Vi kramade om varann
Kvinnan log och sa att det var just så här jag fann min man
och maken han log även han och viskade i mitt öra:
Du kommer att bli kramad så många gånger fler
Lita på mig, livet det tar men det ger desto mer

När jag promenerade mot Stureplan i försommarnatten,
och kände den heta pulsen på stan,
tänkte jag att natten inte behöver kännas så ensam,
att vi människor inte är så olika ändå,
och tänk hur snabbt en kväll kunde gå