Alla helgons dag

Idag fick jag köa och trängas med bilen för att komma fram till dig
För i dag är det dåliga samvetets dag, säger en elak röst inuti mig
Idag är det alla helgons dag, alla bortglömda gravars dag
Men vi träffas här så gott som varje dag, du och jag

Och den här platsen är så gott som vår
Inga andra har samma rätt, nej den här platsen är vår, detta helvetesår
Tänk hur jag har suttit här när snön ännu låg kvar
Tänk hur underbara vårens första solstrålar var

Jag minns hur träden viskade och tröstade
Fåglarna hörde när jag grät och blev mer högröstade
Jag minns hur jag vädjade till dig att du skulle visa att du var här
Jag minns också hur jag slutade hoppas och förstod att du är där du är

Det var din mamma som sa: Nu måste du acceptera att han inte kommer igen
Jag tänkte antingen dör jag här och nu eller så tänker jag att det inte är tid än
Jag tänkte att jag måste passa på att leva innan det är för sent
Och det jag har uppskattat mest är kärleken, allt annat känns klent

Jag berättade för dig när gräset lyste som av gröna smaragder
Jag ville kämpa och klara mig. Stolt satt jag i gräset och berättade om mina bragder
I solen satt jag, min bror och vårt hjärtas medelpunkt på en filt vid din vackra sten
Vi fikade och pratade och skrattade åt hjärtat som flög upp när flugor satte sig på hans ben

Det känns så fjärran idag när jag nu krattar upp höstens sista löv
Känner kylan och mörkret och minns hur sorgen sargade och klöv
Relationer som trasas sönder och aldrig blir som förr
Du förstår aldrig förrän det sker vid din egen dörr

Jag lägger kransarna mellan den vackra ljungen jag planterade nyss
Jag tänder ännu flera ljus och jag minns att jag drömde så tydligt att du gav mig en kyss
Jag var så lycklig hela dan
Jag minns att jag promenerade in till stan

Som en fjäril har jag flugit runt och tittat på allt
Nu känner jag mig trött och det mesta känns kallt
Men så tittar jag omkring mig och ser alla ljusen som lyser omkring mig här i mörkret
och påminns om att det finns ljus som lyser starkare, varmare och inte släcks så lätt

Och det lyser ett för mig just nu
Egentligen är det allt som behövs ju
Ja jag tror att jag ska våga stanna kvar,
och njuta av det jag faktiskt har

Även om det bara är nu
Jag borde göra oro till tabu
Jag ska ta en dag i taget och inte ta ut något i förskott
Tänker inte måla fan på väggen eller bygga sandslott

Tänk om du kunde få om så bara en dag

 

Tänk om jag kunde låna ut min ännu friska kropp till dig
Tänk om
Det skulle vara en sån självklar gåva från mig
Tänk om du kunde få om så bara en dag
En dag där du kunde få slippa din krånglande kropp
Som fjättrar dig så hårt. Tänk om du kunde få slippa det ett tag
Kunde jag, skulle jag ge dig det och återställa ditt hopp
Fina människan min, snälla kämpa på
Livets regissör är sadist, det vet vi redan
Men förr eller senare kommer det att gå
Det blev vår tur att lida, men det kommer ett sedan

Moder natur kämpade för oss som led

Löven singlar till marken som gyllene mynt.
Kylan kan vi snart inte ignorera.
Jag lider med den tappra grönskan som kämpar för sitt liv,
men mitt helvetesår lindades in av värmen och av grönskan.
Moder natur kämpade för oss som led.
Gav oss värme, gav oss ljus och gav oss prunkande prakt.
Försökte tidigt att briljera och utvecklade sina talanger till fulländning.
Skyddade mig där jag satt på min älskades gravplats.
Pressade solstrålarna genom molnen och värmde mig.
Lät daggen gnistra medan morgondimman dansade runt mig.
Ännu i oktober dröjer sig värmen kvar.
Brittsomrar, bländar och kämpar in i det sista,
och tycks aldrig ge upp.
Om mig.

Krigarprinsessan

Det är egentligen fel att kalla det ett krig
Ett krig kan man vinna om man kämpar
Det här kriget handlar om
diagnos och prognos
Min älskade var en krigare
Men han förlorade ändå kriget som inte var ett krig
Det var en diagnos med en hopplös prognos
Men du min älskade krigarprinsessa
Du har en diagnos med god prognos
Du har redan vunnit så många krig,
så du är en krigarprinsessa oavsett vad som händer
Fast att du ligger på sjukhus och får stå ut med så mycket,
så skiner du med din styrka och ditt mod
I röran av personal,
där höger hand inte vet vad vänster gör,
härdar du ändå ut
När vi är igenom det här vidriga året,
ska vi sätta på oss bullshitfiltret
och börja leva så otroligt mycket bättre
Bättre och bättre,
tills vi lever bäst

Första fucking allt

Tvåhundrafemtio liv
Slocknar varje dag
Hisnande perspektiv

Nittiotusen i Sverige dör varje år
Som en hel kommun
Hundratusentals med sorgesår

Och så ska man fira en första för allt
En första midsommar utan dig
Gladdes åt att det regnade och var kallt

Idag är det min första födelsedag utan dig
Tjugo födelsedagar firade vi ihop
Ha den jävla äran på mig

Firar med en vän På nån jag litar
Hjälper mig med att få dagen att gå
Full fart framåt och supa skallen i bitar

Tio bröllopsdagar firade vi
Hålet i bröstet gapar öppet
Allt slits upp inuti

En första sonens födelsedag
Vidriga tanke
Sen din bemärkelsedag

Så kommer en jävla fucking jul med alla traditioner och minnen som hör till
I mars kommer dagen då du dog, hur kommer jag att må då?

Sen ska man gå vidare för då har året gått och vi har kommit till april

Jag trodde inte att det kunde vara så kallt och rått
Så helt jävla hjärtlöst och bisarrt
Vilken bild av mänskligheten jag har fått

Vem är jag och vad har jag när första året är slut?
Har jag ett liv? Vill jag vakna? Är jag levande död?
I trehundrasextiofem dagar har jag i så fall lyckats stå ut
Hundratusentals första sorgeår har passerat med eller utan stöd

Min son och jag

Min son och jag
Vi var med om en ödets tsunami
Vi var med om sånt som ingen borde få vara med om
Det finns nu ett band mellan oss som inte kan brytas
Vi har varit i en värld som inte många har varit i
Vi har legat och lyssnat på andetag och vetat att de skulle ta slut
Vi har lyssnat och hållit andan när andetag har stannat upp
Och blivit stela av skräck
Vi har blivit så lättade att vi velat dansa av att höra en djup inandning åter starta en andningsrytm
Vi har vandrat inneslutna i en bubbla,
som bara har handlat om liv eller död,
där vi hela tiden innerst inne vetat att döden kommer att gå segrande därifrån,
bärande på vår älskade, finaste fina
Min son och jag

Till tonerna av ett lyckligt pianospel

Till tonerna av ett lyckligt pianospel,
stod jag en stund på fast mark
Jag mötte dig i drömmen så levande och stark
men precis som i livet var det värmen,
värmen i din kram som fyllde mig med energi
I drömmen var du så glad, så skrattande fri,
så stolt över det jag fått gjort
Din kyss som du gav,
den kan jag än känna av
Jag lyssnar på pianomelodin varje dag
Hoppas varje kväll att få möta dig igen
Du bästa och finaste av alla män

Olycksbröder och systrar

I helgen träffade jag några olycksbröder och systrar
Vi som mist våra älskade
Vi talade om ensamheten som få kan förstå
Vi talade om alla hundratals ”Vi finns där”
och alla ”Hör av dig om det är något”
Vi talade om hur hjärnan inte längre funkar som den brukar,
och hur livet förändras totalt
Tiden läker inte alla sår och smärtan försvinner aldrig
Men nya dagar läggs till
Dagar med det nya livet
Jag hoppas så innerligt att det nya livet,
inte bara ska bestå av ödslighet
Som genom ett fönster tittar jag på människorna
som om jag vore en vålnad
Samtal som förs på avstånd
Samtalsämnen som jag inte kan känna igen mig i
Tänk om jag också kunde sitta och prata på om det,
de talar om
Tala om maken, familjen och kommande semestrar.
Planer, drömmar och framtider tillsammans.
I helgen förstod jag dock att vi är många,
som är ensammast i hela världen

Vad jag förlorar


Jag vill inte att någon ska tro att jag inte försöker,
men när mörkret faller
och ensamheten slukar mig,
och ångesten skriker
och det inte finns någon jag inte redan har ringt,
då känner jag ingen mening,
ingen ork,
bara oändlig smärta och ensamhet.
Då hjälper inte rutiner
Då hjälper inte några sysslor
Då ekar bara minnet av dig,
som en påminnelse om vad jag förlorar varje dag.

Cancerpanik

Säg aldrig att jag ska fånga dagen,
säg aldrig såna floskler till mig!
För mig är det ingenting annat än
cancerpanik.
Jag har varit med om det förr,
och jag hatar det som pesten.
Utmätta dagar som ska fångas.
Åh vad jag avskyr det!
Jag trodde att jag skulle slippa det igen.
Men då slog blixten ned.
Läkaren sa: Dagarna har blivit dyra.
Jag ville inte fånga dagar,
stunder och minuter.
Jag ville ha så många att jag kunde slösa hur jag ville.
Jag ville planera eoner av tid med dig.
Jag ville sitta gammal och skrynklig bredvid.
Ödet lurade oss på livet.
Stal förutsättningen för liv.
Och varje dag mäts nya liv ut.
En färd i en riktning ändrar helt kurs.
En människa kastas ut i ovisshet.
En trossats faller.
En meningsfullhet löses upp.