De säger att man inte ska ta några chanser
Inte med cancer
Man ska regelbundet gå på kontroll
Men vi kan omöjligt undersöka på alla håll
Vi kan aldrig säkert veta
Hur mycket vi än försöker att leta
Vi vet att vi är döende allihop
Det får vi veta redan vid vårt dop
Därför vill jag nu leva och älska allt vad jag kan
Vill göra det med dig älskade, vackra förunderliga man
Min krigarsyster nu har du fått ondare än förut
Varför kan inte allt det motiga ta slut?
Jag bär dig med mig inuti
Tänk om jag kunde göra dig sjukdomsfri!
Det finns ingen rättvisa i cancer
Den har sina infernaliska nyanser
Livet så nära döden
Det verkar vara våra öden
Varför du, varför vi?
Kanske finns framtiden bara i vår fantasi?
Jag vet, jag borde sluta grubbla
Borde inte vara så rädd för att snubbla
Men jag dansar så lyckligt på alla vis
Men jag gör det på en tunn, tunn is
Jag försöker alltid hålla koll på Hades hus
Under tiden badar jag i kärlekens och livets vackraste ljus
Idag fyller du år, min älskade, älskade
Idag är det din andra födelsedag där på andra sidan
Tänk att din födelsedag skulle bli en sån sorgedag
Men svärdet vilar i skidan
Jag ska leva på så gott det nånsin går
Jag kommer alltid att gråta
Men år kommer att läggas till år
Du fina, du min måttstock på kärlek
Varför skulle jag nöja mig med nåt mindre
Varför inte värme, trygghet och smek
Älskling jag lär mig fortfarande att gå
Men jag låter ingen bryta ned mig
Låter ingen göra mig omöjlig att förstå
Vid en strand
Långt, långt härifrån
I ett land
Sitter en man som har mist
Som har vandrat längs Golgata
Som har nåt alldeles visst
Som har kämpat som en besatt
Jag är ingen skrivare, skriver han
Men för mig är han en äkta skatt
Hans bokstäver träffar rätt och rakt in
Vi delar något som man måste ha känt
Nåt som man lever med under sitt skinn
Vi delar att ha fått krossade liv
Att sen ha försökt pussla ihop det som fanns kvar
Tagit oss fram med myrsteg och kliv
Så älskling, så länge det finns människor på vår jord
Ska jag fortsätta att längta och hoppas
att någon är lika vacker bakom sina ord
Just när jag är som tröttast
efter en arbetsdag som blev för lång
Då ser jag dig framför mig
Ståendes väntades på mig
”Skynda dig för maten är klar!”
Känslan av dina läppar mot mina
Känslan av att allt med dig var perfekt
Mina armar under din tröja
Dina muskler under mina händer
Styrka omgärdat av värme
Just när jag har garden helt nere
Träffas jag i minnet
Mitt i solar plexus
Flyger iväg i tid och rum
Rum som inte längre finns
sånt jag bara minns
Rum jag aldrig borde besöka,
men det är svårt att sluta att försöka
En välvillig röst ropar: Gå inte dit!
Men jag dras in ändå
Går på vägen så som den skulle ha sett ut
Går fast att jag vet att den ändå skulle ha fått ett sorgligt slut
Ändå fortsätter jag att gå
Det är så mycket man inte vet
Allt känns som en evighet
Och ett flyktigt ögonblick
Allt är över på ett kick
Vår älskade knallhatt fyller år
Är inte det minsta liten
Men kommer alltid att vara vår lille son
Vi ska träffas och chilla och fira det bästa som hänt i mitt liv
Vi lever så som du önskade och hoppades,
och jag tror att du tittar ner…och ler
Vi lever med hål i våra hjärtan,
men vi lever allt bättre
Vi lovade att vi skulle klara oss,
fast att vi inte visste alls
Vi lovade fast att det kanske inte alls var sant
Långsamt blir det mörka lite mindre mörkt
Det ljusa lyser runt ditt minne
Ditt varma, lugna, kloka sinne
Du ställde in vår relationskompass
Såg oss i det vackraste sken
Jag och vår ögonsten
Vi har lärt oss
Vi ska fira i dagarna tre
Ska ta vara på det livet kan ge
Nära de som bor i våra hjärtan
Ja jag tror att de är så man håller borta svärtan
Vi ska fira i dagarna tre
Jag virvlar runt i undervattensvirvlar av känslor och hormoner
och slungas runt utan stadga i kroppen och själen
Jag försöker att hålla ut
Försöker andas
Går runt som om jag har tappat nåt
Som om det är nåt som jag har glömt
Åh så plötsligt inser jag vad det är
Jag längtar hem
Längtar hem
Jag längtar hem till det som inte längre finns
Det som en gång var mitt hem
Min trygga hamn med dig
Det är fortfarande som om jag ska komma hem och berätta
Som om jag har varit ute i krig
Längtar… längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig mer hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Det är som om jag har rest ut på äventyr
och träffat en man och blivit kär
Tänker att jag på nåt bisarrt sätt ska berätta
Ja jag tror att din död har gjort mig galen
Kanske blir jag aldrig densamma igen
Men vem är det som blir älskad av mannen jag fann?
För jag är ju inte hon
Hon som jag en gång var
Längtar, ja längtar förgäves
Jag kommer aldrig mer hem till dig
Kommer aldrig hem till ditt lugn
För du finns inte här
Du kommer aldrig mer tillbaks
Kanske är det så
att det är du som har rest
Ut på äventyr
Längtar du i så fall hem?
I en parallell värld lever jag,
ibland i en helt egen galax
Älskar och blir älskad,
medan du är någonstans eller ingenstans
Jag vill bara vara med dig
Jag får aldrig nog av din person
Jag vet att man i dessa tider,
lätt spänner bågen för hårt och det blir en kalkon
Men det är så här jag känner
Jag behöver inte mycket annat än det här
Det var det här jag sökte gång på gång
Och nu bubblar du inuti mig i varje ven och artär
Om jag inte får glädjas när jag kan, säg när jag får!
Kanske låter jag som ett våp,
men det struntar jag i
Vi är en egen biotop
Mina fingrar flätade i dina
Min hud mot din hud
Jag blickar mot en tydlig horisont
Är det här kanske gåvor ifrån gud?
För om det är nåt jag kan tro på så är det magin i kärleken
Den är något alldeles särskilt för sig, ett turbokitt
Och visst är det störande att man så helt kan slukas upp?
Men säg vad annat som kan få oss att flyga så högt och fritt?
Nu virvlar jag runt i staden och mina rutiner flög sin kos
Nu flänger jag fram och tillbaka och tumlar runt
Tar dagen när den kommer, men vet att den aldrig slösas bort
En dag i kärlek kan aldrig vara något strunt
Konturerna av din kropp är inget annat än konst
Jag ser ditt leende spricka upp och det händer något inuti
Jag är här just nu och det är bara vad jag har
Jag tänker inte låta en endaste gnutta lycka gå mig förbi
Visst är det märkligt hur livet kan ge en andra chans
Hur jävligt ödet kan svepa och ta allt
Hur det kan lämna oss i fullständig apokalyps
Och sen i ett litet, litet korn börjar något gro och ta gestalt
Jag kommer aldrig att acceptera det som hände
Jag kommer aldrig att se någon mening. Tänker inte ens försöka
Men jag tänker passa på medan jag andas
Jag ska odla kärlek och bara få den att öka och öka
Så kom hit och håll om mig hårt
Släpp aldrig, aldrig taget för hos dig vill jag va
Låt oss knarka på dopamin och oxytocin
För 480 dagar sen trodde jag allt var slut och här sitter nu ja
Jag såg texten på displayen och min hjärna försökte stuva om den
Det hjälpte inte ens för en sekund, för det var nåt jag haft på känn
Tänk vad några tecken kan göra med ett växande hopp
Nu lämnade energin omedelbart min kropp
Tänk om vi bara kunde hjälpas åt med att bära detta jävliga hot
Tänk om jag med ett trollspö kunde komma på en bot
Men det här är ett besked som får allting att braka
De jävla tecknen på displayen: Cancern kan vara tillbaka
Min fina, fina svägis som har kämpat som en hel arme
Borde det inte vara nog nu? Någon jävla mening kan jag inte se
Om det är någon som borde få leva gott nu, så är det hon
Om det är någon som ska leva till hundra, så är det hon
Ge oss flera chanser
Jävla, jävla cancer
Du har stulit mer än nog nu
Men så tycker förstås inte du
Allt vi har är dagar och inte fan vet vi hur många
Vi måste ta vara på dem för de är inte ens långa
Man får tydligen inte planera framåt
För då händer det något som drar en bakåt
Men jag är van vi det här laget
Att ta en stund i taget
Ok då, då är det så det får bli, timme för timme, minut för minut
Jag om någon vet hur. Jag om någon vet hur fort allt kan ta slut
Jag kommer alltid finnas vid din sida älskade krigardrottning
Kommer finnas där och göra vad jag kan i detta livets skeva lottning
Snälla lova nu framöver
Be om det du behöver
Vi finns här! Vi finns här!
Alltid! Alltid! Alltid!
Just nu lyser solen på mig och de mina
Just nu känner jag nåden i livet här och nu
Jag upplever fantastiska saker och platser,
men mitt i allt det fina finns hela tiden du
Jag vet att det finns de som säger
Tänk att det kunde vara så lätt!
Så lätt att gå vidare med en ny
Ett enda ord viftar bort det som skett
Försöker förminska kärleken vi hade
Jag vet inte hur de resonerar och tänker
Jag vet inte heller varför jag bryr mig
Men det är inte slagen utan orden som sänker
Jag frågar mig varje dag varför du inte fick leva
Jag plågas fortfarande av fruktansvärda minnen
Men jag vill oftast leva och älska
Och när jag inte vill, finns nu en famn som stillar mina sinnen
Ett känsligt hjärta Hem 