Du var medelpunkten i vår familj
En familj där kärleken inte var vanilj
Så därför frågar vi oss förtvivlat, varför vi?
Varför just du, vackraste levnadsgeni?
Kanske finns det en gräns för hur mycket kärlek som får finnas,
för jag visste ju, att din breda rygg hade rester av vingar,
Du kom till oss som en ängel och kärleken spred sig som ringar
Din famn var alltid öppen och varm för oss
Din inre styrka gjorde att du aldrig behövde slåss
Behövde inte ta sats,
för att ta plats
En far och make av sällan skådat slag
Därför är det så tomt och sorgligt idag
Men du lärde oss om livet,
att njuta av det som var oss givet
Och inom oss ekar dina gärningar och orden
Och om vi lyssnar noga så finns dina svar kvar på jorden
Din kärlek har slagit rot och hjälper oss nu i nödens stund
Vi tänker göra dig stolt och bygga vidare på din fina grund
Du finns i varje skrymsle, i varje vrå och varje fiber i oss,
och när förtvivlan är som värst, lyser din kärlek som ett bloss
Så gå nu före till Nangijala och gör allting klart
Skynda dig, för där går tiden fort, så vi kommer snart.
<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3
Ett känsligt hjärta Hem 