Fredag igen.
Den här gången ska jag passa på.
Passa på att leva helt och fullt,
så att jag inte blir så bedrövad på måndag igen.
Inte behöver känna att jag inte har något liv,
att jag inte har använt mina sinnen.
Inte känt lukten av skog och gräs.
Låt mig slippa känna så en enda gång till.
Låt mig slippa pendeltågets samlade ångest,
bland avstängda resenärer,
som inte vill vara där.
Som instängda fåglar,
som tappat tron på att få känna vinden under sina vingar,
sitter vi där med tufsiga fjädrar.
Jag skulle inte vara här.
Skulle ha blivit något annat.
Någon annan.
Skulle ha varit fri i själen,
och skulle ha varit en av dem som slapp.
Skulle varit fågeln och bara flugit iväg.
Ett känsligt hjärta Hem 