Etikett: Förlora sin livskamrat

Morgondimma

adminLämna en kommentar

Morgondimma i huvudet och i parken
Dagg på mina kinder och marken
Orosfåglar i bröstet skriker ikapp med gäss och måsar
Jag rör mig fort för i hasorna stress och ångest flåsar
Att orka med att stå ut med byråkrati och hjärtlöshet
all brist på omsorg och hänsynslöshet
En tröttnad kropp
Ett tappat hopp
Stilla glittrar viken av silverstänk
Tänk där satt du och jag på en bänk
Blott åttio dagar som känns som ett evighetslopp
Saknaden, tröttheten, tomheten, när tar det stopp?
Det vackra omkring mig pockar och hånar
Helvetet inuti mullrar och dånar
Min arma existens, så hängande på en tråd
Så bräcklig och skör ber jag om nåd
Men barmhärtighet finns varken i byråkrati
eller hos den girige som knappast känner sympati

UFO-språket

adminLämna en kommentar

Jag läste en bok om UFO människor som jag
Folket med sorgens fåglar i bröstet som pickar var dag
Vi som mist mitt i livet, vi vandrar likt pariasmittade med ett eget språk
Jag blev så lättad när jag läste berättelser, som kunde varit berättade av mig.
De använde ibland till och med mina ord och uttryck och de kändes då plötsligt ok
Det finns alltså människor som talar mitt språk?
Jag är alltså inte ensam, kanske inte ens galen?
Frågan som nu är både stött och malen
Jag undrade om det fanns de som inte själva hade mist
men som kunde tala det ändå…
I går träffade jag en man som talade språket flytande,
och vi pratade i flera timmar och jag ville inte att tiden skulle gå.
Jag skäms för att jag kanske uppehöll honom ifrån viktigare göromål,
men hans ord skapade oemotståndligt glitter i mitt bröst
Att se på tingen ur samma perspektiv, gav mig en sån oerhörd tröst
Han arbetade med de dödas boningar
och det var han som hjälpte mig att välja din plats
I livet bodde vi i lägenhet, men nu vilar du i ett palats
Chockad och bedövad av sorgen och i ett enda töcken,
träffade jag honom första gången och jag gick som i trans
Hans ord gav mig hopp, och jag som tänkt att de snart får ringa efter ambulans
När jag får lite mera ork ska jag söka efter fler som kan tala UFO-språket
Kanske kommer den nya annorlunda kvinnan i spegeln jag ser
hon som aldrig kan vända tillbaka, kanske kommer det att hända att hon faktiskt på riktigt ler

Den eviga kärleken

adminLämna en kommentar

Den eviga kärleken sägs leva vidare för sig själv
Jag tycker att den känns ensidig
Den ger inga svar
Lämnar mig med tystnad
Övergiven
Lämnad i evighet
Evig kärlek, tanken kanske räcker för en stund, men inte för ett liv
Sängen är lika tom
Dina kläder
Dina spår
Finns kvar
Kan ge tröst för en stund, men inte för ett liv

Mediet sa

adminLämna en kommentar

Mediet spådde i korten och sa att du och jag var själsfränder.
Han sa att vi hade varit gifta tidigare och levt i andra tider, i andra länder.
Han sa att jag kommer att bli gammal,
men jag kommer aldrig att hitta någon som du.
Jag sa att jag inte känner ett endaste dugg av att du finns häromkring mig nu.
Han sa att du håller på att lära dig din nya värld,
och om jag bara ger mig till tåls så kommer jag att märka tecken.
Jag söker i alla rum, i skogarna, ängarna, sjöarna, himlen och i bäcken.
Jag borde kanske sagt att jag var skeptisk.
Jag borde sagt att jag var medialt septisk.
Jag borde ha lämnat ditt halsband hemma på mitt nattduksbord.
Jag borde kanske sagt att vi hade ett lösenord.
Ett lösenord så att jag skulle veta att det mediet sa var sant,
för jag har ju vetenskapligt testat om jag är klärvoajant.
Älskling lär dig att hantera din nya värld,
och minns vårt lösenord så att jag verkligen kan tro.
Jag har sökt mig trött och inte blivit mera lärd,
nu måste du hjälpa mig att bygga en bro.

Om jag överlever

adminLämna en kommentar

Om jag överlever detta helvete
Detta fasansfulla ohyggliga mörker
Om jag någonsin får kraft igen.
Då ska jag berätta hur jag blev behandlad när min älskade dog
Då ska jag berätta hur girigheten inte kunde få nog,
hur banken och staten är rånare utan huvor
Hur sparat kapital hamnar i deras guldiga gruvor
och hur trygghetssystemet inte alls var till för mig
Jag ska berätta om hur Försäkringskassan jagade mig,
och tillämpade systemet åt två håll,
och det läcker som ett såll
och jag blev dubbel förlorare
Den oerhörda sorgen var tydligen inte tillräcklig i min korg
Handläggaren tyckte att jag skulle äta medicin för min sorg
när du inte ens kommit i jorden
Jag ska memorera de vidriga orden
alla absurditeter och vidrigheter som jag utsattes för
Jag ska berätta att det vi tror att vi betalar för i skatt
inte kommer oss till godo, inte ett enda skvatt
Om jag överlever ska jag berätta…

Jag måste bli människa igen (sång text)

adminLämna en kommentar

Jag klagar ständigt på mitt dåliga minne,
på att jag inte längre kan minnas hur du talade, rörde dig, luktade
Men när det plötsligt kommer en förnimmelse håller jag på att gå under
Kanske är det änglarna som lindar in
Ser till att minnena är svaga,
för att jag ska slippa gå dubbelvikt
Jag ska sluta be om det jag inte mäktar med

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

Efter ett hundra åttio dagar ramlar hela utbildningen av
Ett helt decennium av studier och en miljon i lån
ska bara suddas ut
Då ska man ta ett jobb, vilket som helst
Men det spelar ingen roll vad de säger
Jag funkar inte bättre för det

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

Men vad kan de göra?
Min rädsla är inte rationell
Vad ska de kunna ta mer ifrån mig?
När livet ligger i en urna på en begravningsplats,
och den stora kärleken tappat sin kropp

Kanske borde jag bara följa med och inte kämpa så hårt
Bara ta en dag i taget men det är så himla svårt
För med rädslan rider maran
Försäkringskassan drar åt snaran
Jag måste bli människa igen

På puben igår

adminLämna en kommentar


Jag gick ut på pub i går
Alldeles ensam gick jag
Jag måste säga att jag är riktigt stolt
Jag skulle träffa folk jag aldrig träffat förr
Så långt bort ifrån min dörr

Det gick inte bara bra,
utan det var faktiskt jättekul
Jag skrattade hela kvällen,
och jag var inte ens full
Jag tjuvrökte för många cigaretter,
precis som för längesen

Jag träffade många människor
och jag kom på mig med att under flera stunder,
så gjorde det inte alls lika ont
Jag kunde till och med prata om dig,
utan att bryta ihop och bli stackars mig

Där var en härligt galen kvinna som bubblade av champagne och skratt
Hennes glada fnitter och ögon gav mig energi på flera hundra watt
Hon sa att mitt namn och min uppenbarelse tydde på styrka och kraft,
Hennes man berättade att hans första flickvän dog
Han tittade mig djupt in i ögonen och log:

Jag vet att hon skulle ha velat att jag gick vidare
Att jag skulle vara lycklig varendaste dag
Att se dig här på puben gör mig väldigt glad
Att sitta ensam hemma i sin mörka borg
hjälper inte någon, det läker ingen sorg

Jag svarade att jag hade tvekat,
för mitt inre är helt tatuerat av dig
Det finns inte någon ledig plats
Inte någon enda fläck, inte en endaste cell
men jag tror inte heller att ensamhet läker någon sorg
Jag avskyr att vara hemma och det är inte längre min borg

I natten med mina nyfunna vänner såg jag ett helt annat liv
Jag såg nattens folk och kunde njuta av att vara där
Jag blev presenterad för partypinglor, partyprissar,
fixare, trixare, stekare, langare, hälare
och, enligt ryktet, till och med en torped

När vi adjö så sa vi, vi ses igen
Vi kramade om varann
Kvinnan log och sa att det var just så här jag fann min man
och maken han log även han och viskade i mitt öra:
Du kommer att bli kramad så många gånger fler
Lita på mig, livet det tar men det ger desto mer

När jag promenerade mot Stureplan i försommarnatten,
och kände den heta pulsen på stan,
tänkte jag att natten inte behöver kännas så ensam,
att vi människor inte är så olika ändå,
och tänk hur snabbt en kväll kunde gå

Barn till mitt barn

adminLämna en kommentar

Jag är en liten fågelunge
Jag kan inte flyga
Vill söka skydd i varje dunge

Mitt eget barn har blivit förälder

Han försöker förtvivlat göra mig självständig varje dag
Han är konstant orolig för att jag ska krascha
Skuld, skam och sorg dränker det som en gång var jag

Jag fick ett nytt liv jag aldrig bad om

Nu behöver jag lära mig att flyga igen
Nu ska jag börja om
Jag måste träffa, kvinnor, hen och män

Jag måste sluta att vara rädd

För första gången på tjugo år ska jag gå ensam till en pub
Jag provade halvt om halvt för några veckor sen,
men hamnade gråtande i en liten skrubb

För alla hade någon att komma hem till  Utom jag. Utom jag, jag, jag

Stackars lilla mig
Hur ska det gå?
Hur ska det gå för denna lilla, lilla tjej?

Jag har blivit barn till mitt barn

Jag måste våga springa och ta sats
Jag måste våga lära mig att flyga igen
Måste fälla ut mina egna vingar och hitta min plats

Nu när jag inte kan sväva med dig

Nu när jag inte kan skydda mig under dina fantastiska änglavingar
De som täckte hela mitt väsen,
behöver jag alltid någon som puttar, tjatar och tvingar

Mitt älskade snabbt vuxna barn

Så nu tar jag alla fjärilarna i magen och går
Går fast att kroppen ropar vänd om
Går till den sabla puben, även om de får bära ut mig på bår

Ligger vaken

adminLämna en kommentar


I min säng sent på kvällen ligger jag vaken
Natt och morgon är allra värst
Då saknar jag som mest att ligga bredvid dig naken

Jag går ut i köket och dricker vatten
Jag ser ensamma bokade möten
Almanackan stirrar mot mig i natten

Tider till kuratorn och psykoterapeuten för att tala om dig
Jag har tröttnat på att önska att få ett endaste litet tecken
Något som ger bevis på att du inte helt har lämnat mig

På dagarna sitter jag vid din grav och berättar allt sånt,
som du kanske redan hört om du verkligen är med mig
Jag önskar så hårt att du ändå ska vidga min horisont

Allt vi inte hann
Allt vi inte pratade om
Tiden bara rann

Hur ska jag nu veta
Hur vill du att jag ska leva?
Det är för sent för att leta

Snälla, snälla ge mig ett litet tecken
Jag famlar i ett mörker
Tomheten är den värsta skräcken

Labilt är ordet

adminLämna en kommentar


Labilt är ordet.
Labilt svajar till skillnad ifrån stabilt.
Blir därför inte heller habilt,
möjligen mer infantilt,
särskilt när sonen blir pappa åt sin mor.
Livet blir aldrig som man tror.
För ett ögonblick kan jag se ljuset
och känna solens barmhärtiga värme.
Jag kan andas in försommarens hoppfulla dofter,
och låta mig få ro i dess sceneri,
som när jag fick vila mitt huvud i ditt knä.
Din kropp. Aldrig avvisande.
Din själ. Alltid där.
Sen skiftar scenen,
och trafikens brus stör mina tankar.
Människornas sorl blir påträngande och innehåller bara idiotisk smörja.
Labilt är ordet som beskriver hela mitt väsen. Numera.
Habilt är ordet som beskriver det som varit. En avslutad era.
Infantilt var mitt synsätt, men vem är jag att värdera?
Går som på en svajig is, där risken för att ramla ned i en vak,
ständigt vilar hotfullt ovanför mitt huvud.
Mitt trötta oroliga huvud som vilade så lugnt i ditt knä.
Du min trygga lugna hamn, din mjuka varma famn, som alltid bjöd på lä.