Allt vi upplevde tillsammans
Svetsade oss samman med nu och då
Tillsammans kunde vi förstå, vi två
Du var min länk till mitt förflutna och min framtid
Utan dig är jag helt naken
Nu försöker jag få rätsida på saken
För dig var jag begriplig och sund
Men vad kommer andra att se?
Hur kan man ge en resumé?
Kommer någon någonsin?
Kommer någon någonsin kunna se mig som du?
Kommer jag någonsin?
Kommer jag någonsin kunna se någon som jag såg dig?
Kommer någon verkligen kunna älska hela mig, som du?
Kommer jag kunna älska hela någon annan, än du?
Jag förstår inte hur jag ska stå ut
Tänk om jag bara kommer leva med ett substitut?
Kommer jag någonsin?
Kommer någon någonsin?
Etikett: Förlora sin livskamrat
Överlevde midsommar
Tänk att jag överlevde midsommarafton
Tänk att det gick! Fast att det var svårt.
Den vidriga första midsommaren utan dig.
Firanden var ju inte heller riktigt vår grej
Vi skulle ha tillbringat kvällen i soffan tätt intill
Vi skulle ha pratat och kramats precis som vanligt
Nu sitter jag ensam i soffan med en dejtingapp
För att fördriva ångesten zapp, zapp, zapp
I den ser jag att jag inte är själv
Att fler ropar ut sin ensamhet i natten
Skriver om sin längtan efter någon att vara nära
och där är också jag, för ensamheten har börjat tära
Jag vill ge livet en andra chans
Jag vill inte låta själen frysa ihjäl
Dagarna går och jag har bara flytt
Och jag vill kunna lära mig att älska på nytt
Och inte hänga kvar i drömmen om att du kommer tillbaka
Det låter kanske märkligt men det är vad jag har trott
För det har gjort för ont att ta in förlusten av dig
Förlusten av mig
Men jag har bestämt mig nu att jag ska försöka att skratta igen
Ett sånt där skratt som kommer djupt inifrån, tillsammans med en vän
För ung
”Han kommer inte tillbaka!”
”Du måste inse det”, säger hon
”Jag vet!” säger jag
Och ljuger
Ljuger så jag tror mig själv
Men häromdagen
Alldeles på morgonen
Vid graven
Då kom tanken så starkt
Jag är för ung för att dö
Jag är för ung för att aldrig mer få älska
Bli älskad
Jag är för ung för att aldrig mer få känna pirret i kroppen
Bli kåt på en man
Bli galen
Bli barnslig som ett barn
Känna fjärilarna virvla i magen
Jag för ung för att inte få känna att någon väntar därute
Väntar på att jag ska höra av mig
För ung för att ingen mer ska få se tatueringarna av livet på min kropp
Min fina muminfamilj
Man ska ha ett bra nätverk heter det
Inte så lätt när människor bara dör,
och man har levt som svanar
Mitt nätverk är litet och brokigt
När min älskade försvann
såg jag vilka som var något att ha
Mina nära och kära
Inga vanliga människor
Inga trista människor
Utan de är mer som en muminfamilj
Det slog mig häromdagen när det var som värst
och jag var ett litet osynligt barn som farit illa,
att min muminfamilj gjorde var sitt
Var för sig månade de om mig
De finns där fast att jag inte alltid såg dem
Fast att jag ibland nästan krossades av ensamhetsskräck
Men när jag kom till sans kunde jag faktiskt se
Jag såg att de finns
Min familj
Jag har ingen vanlig familj
Jag har en muminfamilj
Och en muminfamilj borde alla önska sig.
Till tonerna av ett lyckligt pianospel
Till tonerna av ett lyckligt pianospel,
stod jag en stund på fast mark
Jag mötte dig i drömmen så levande och stark
men precis som i livet var det värmen,
värmen i din kram som fyllde mig med energi
I drömmen var du så glad, så skrattande fri,
så stolt över det jag fått gjort
Din kyss som du gav,
den kan jag än känna av
Jag lyssnar på pianomelodin varje dag
Hoppas varje kväll att få möta dig igen
Du bästa och finaste av alla män
Olycksbröder och systrar
I helgen träffade jag några olycksbröder och systrar
Vi som mist våra älskade
Vi talade om ensamheten som få kan förstå
Vi talade om alla hundratals ”Vi finns där”
och alla ”Hör av dig om det är något”
Vi talade om hur hjärnan inte längre funkar som den brukar,
och hur livet förändras totalt
Tiden läker inte alla sår och smärtan försvinner aldrig
Men nya dagar läggs till
Dagar med det nya livet
Jag hoppas så innerligt att det nya livet,
inte bara ska bestå av ödslighet
Som genom ett fönster tittar jag på människorna
som om jag vore en vålnad
Samtal som förs på avstånd
Samtalsämnen som jag inte kan känna igen mig i
Tänk om jag också kunde sitta och prata på om det,
de talar om
Tala om maken, familjen och kommande semestrar.
Planer, drömmar och framtider tillsammans.
I helgen förstod jag dock att vi är många,
som är ensammast i hela världen
Vad jag förlorar
Jag vill inte att någon ska tro att jag inte försöker,
men när mörkret faller
och ensamheten slukar mig,
och ångesten skriker
och det inte finns någon jag inte redan har ringt,
då känner jag ingen mening,
ingen ork,
bara oändlig smärta och ensamhet.
Då hjälper inte rutiner
Då hjälper inte några sysslor
Då ekar bara minnet av dig,
som en påminnelse om vad jag förlorar varje dag.
Ett förbannat år
Tänk hur vi sa att 2018 skulle bli ett bra år
Det bästa året någonsin
Fyra dagar efter att vi skålade på vår balkong
Fick vi beskedet
Du hade obotlig cancer
Du tynade bort framför mig
Som om jag hade tittat på en film som spelades upp i vansinnestempo
Du dog efter åtta veckor
Jag dog också
Inombords
Du var vårt allt
Vår kompass
Marken under våra fötter
När man drabbas av nöd inventerar man
Inventerar meningar Meningar till liv Mening till liv Meningslöst liv.
Man inventerar sitt nätverk. Kvar var ett litet gott. De andra föll bort.
Nu är jag så rädd om de som finns där. Jag ser dem som dyrbara skatter
Häromdagen lade vi ditt stoft till vila min älskade make
Nu vilar du vid den vackra gravstenen jag valde,
som jag hoppas att du gillar lika mycket som jag
Samma dag fick vi veta att en av mina juveler har drabbats av cancer
En som fångade upp mig
Höll mig med starka armar, fast att hon själv hade mer än nog
Jag tror att en säkring gick i mitt huvud
Jag flyter runt i vansinnet
Det här är helvetet
Ett helvetesår
Ett förbannat år
Inte ens på en begravningsplats
Vinglar fram på vägen
Ångesten är trägen
Mitt hjärta har blött ut
Mitt förra liv är slut
Bara åttio dagar har gått
I ett liv som är rått och grått
Ensamma vandringar i timtal
Min egen ihåliga röst som tilltal
Trötta ben och fötter men en hjärna som aldrig får nog
Vilka var människorna som gav och vilka var det som tog?
Förblindad av sorgetårar
Håller på att bli påkörd av cykeldårar
Försök dig på att än en gång fräsa förbi
Då kommer du att få smaka riktigt raseri
Inte ens på en begravningsplats får man andas ut
Men ni stackare stressar bara snabbare till livets slut
Ingenting är mitt
Jag sitter mitt i det vackra
Men ingenting är mitt
Världen var vår
Men den är inte min
Historien var vår
Men den stod sig inte
Ensam hos mig
Minnen kräver minne
Kräver fungerande
Kräver mål och mening
Hur ska något?
Någonsin?
Bli viktigt igen?
Tänk om trösten inte längre blir livet?
Utan döden?
Ett känsligt hjärta Hem 