Etikett: Förlora sin livskamrat

Tiden

adminLämna en kommentar

Tiden har fått en annan innebörd för mig
Minuter kan vara så oerhört långa
Så fruktansvärt outhärdliga,
och klockslag så oerhört viktiga,
men ändå luddiga
Jag glömmer så lätt
Tiden läker inte alla sår
Men kroppen gör kanske det
Med tiden
Efter alla klockslag

Klockan 05.30 vaknade jag efter en mardröm om clownen i filmen Det
Klockan 09.15 tänkte jag att jag inte ville leva längre
Klockan 09.20 tänkte jag att sörjande inte kan överleva i den här obarmhärtigheten
Klockan 09.30 skrek jag och grät över en försvunnen tygkasse som sonen lånat
Klockan 09.40 kallade min son mig för psykfall
Klockan 09.55 kramade min son om mig och vi sa båda till varandra
JAG ÄLSKAR DIG!

Sånt man aldrig kan förutse

adminLämna en kommentar

Förlust
Intighet
Tomhet
Ångest som äter sig in
Förändrar permanent kroppen min
Destruktivitet som bryter ned
Bryter ned människovärdet bit för bit
Ingen människa vill komma dit
Avsaknad av värme- jag fryser så jag skakar
Närhet- jag har tappat allt hopp
En hungrande kropp
Ett utsvultet hjärta
Pappersexercis
ifrån byråkratisk milis
Sjukskrivning
Utanförskap
Girighetens garn
Särkullbarn
Arvstvister
Bråk och osämja
Mammon går inte att tämja
Nedsjaskning
Utsatthet
Myten om mig själv i kras
Allt blev bara knas
Fruktan för framtiden
Verkligheten kall,
som frostbiten metall
Dejtingsiter
Matchning, mötesplatser och glada pannkakor
Förhärdade hjärtan utsatta för yrkesfiskning
Om jag ändå hade kunnat berätta för dig
Hur brutalt världen behandlar mig
Om jag ändå hade fått vila mitt huvud i ditt knä,
och fått höra att allt kommer att bli bra
Då hade jag kunnat orkat med ännu en dag
Men döden innehåller så mycket
Sånt man aldrig kan förutse
Hur det känns att aldrig få återse
Älskade, älskade, älskade!
Prat mot en kall sten
Salta tårar mot mina böjda ben

Utåt sett

adminLämna en kommentar

Utåt sett ser jag ut att må bra
Utåt sett går jag upp i ottan och skjutsar sonen till jobbet
Utåt sett försvinner jag sedan iväg till gymmet
Utåt sett sitter jag sen på caféet vi alltid brukade gå på
Utåt sett sitter jag där och skriver och verkar fungera så bra
Utåt sett sitter jag där och verkar så företagsam
Utåt sett sitter jag där och gör allting rätt
Utåt sett är jag i bra form
Inåt sett skjutsar jag sonen till jobbet och håller på att svälla av stolthet
Inåt sett åker jag till din grav och sitter där och gråter floder
Inåt sett vill jag ligga begravd bredvid dig
Inåt sett åker jag sedan hem och känner hur jag har blivit rånad på hela mitt liv.
Inåt sett skriker mitt inre av ensamhet
Inåt sett skriker mitt inre efter närheten vi hade
Skriker efter kärleken
Inåt sett går jag sedan till gymmet och ser hur alla verkar ha familjer
Inåt sett ser alla ut att ha kärlek utom jag
Inåt sett går jag sönder bit för bit
Inåt sett har jag tappat all aptit
På allt

När döden sveper med sin hand

adminLämna en kommentar

Det måste bli bra, säger min vän
Så tänkte jag också för länge sen
Nu tänker jag att allt kan bli hur hemskt som helst
I den här världen är inte gammal äldst
Han säger, det kommer att bli bra till slut
Men jag är fast i min ångest och kan inte komma ut
Ser så många hinder att befrielsen finns i döden
Det går inte att leva ett liv med slumpvisa öden
För då spelar ingenting någon roll
Då studsar man bara omkring som en boll
Varför i så fall satsa?
Varför kämpa för att platsa?
När öden
När döden
bara kan svepa med sin hand
och smula sönder allt till sand

Och jag vaknar upp på en okänd strand

Första fucking allt

adminLämna en kommentar

Tvåhundrafemtio liv
Slocknar varje dag
Hisnande perspektiv

Nittiotusen i Sverige dör varje år
Som en hel kommun
Hundratusentals med sorgesår

Och så ska man fira en första för allt
En första midsommar utan dig
Gladdes åt att det regnade och var kallt

Idag är det min första födelsedag utan dig
Tjugo födelsedagar firade vi ihop
Ha den jävla äran på mig

Firar med en vän På nån jag litar
Hjälper mig med att få dagen att gå
Full fart framåt och supa skallen i bitar

Tio bröllopsdagar firade vi
Hålet i bröstet gapar öppet
Allt slits upp inuti

En första sonens födelsedag
Vidriga tanke
Sen din bemärkelsedag

Så kommer en jävla fucking jul med alla traditioner och minnen som hör till
I mars kommer dagen då du dog, hur kommer jag att må då?

Sen ska man gå vidare för då har året gått och vi har kommit till april

Jag trodde inte att det kunde vara så kallt och rått
Så helt jävla hjärtlöst och bisarrt
Vilken bild av mänskligheten jag har fått

Vem är jag och vad har jag när första året är slut?
Har jag ett liv? Vill jag vakna? Är jag levande död?
I trehundrasextiofem dagar har jag i så fall lyckats stå ut
Hundratusentals första sorgeår har passerat med eller utan stöd

Så annorlunda ifrån förr

adminLämna en kommentar

Min kropp är en helt annan
Så annorlunda ifrån förr
Skör med nerverna på huden
Ett hotsystem på högtryck
Spejar efter tecken
Avsked
Avstånd
Ödslighet
Ovisshet
Oberäknelighet
Sjukdom

Ett driftssystem,
som längtar
Värmen ifrån en annan människas kropp
Fjärilsvirvlarna i magen
Åtrån
Känslorna från noll till hundra
Högt upp i skyn och rakt ned i djupet på en sekund
Sökandet
Bekräftelsen på vi
Min röst som inte bara tonar ut i intet
Någon därute
Mitt i obegripligheten
Ett ljus att fästa blicken på,
så att jag kan börja gå

Livet hånflinar

adminLämna en kommentar

Jag kan inte låta bli att se
Det är så påtagligt
Det finns ett pris att betala tillbaka
För varje gång jag känner mig lite bättre,
så kommer det ett bakslag
Livet hånflinar mig rakt upp i ansiktet
Torterar mig
Låter mig få smaka på det jag längtar så efter
och drar snabbt bort det igen
Hopp som grusas om igen
Kanske funkar när man är stark,
men inte när man är svag
Som jag
Min skörhet skrämmer mig
Jag kan krossas som kinesiskt porslin
Snälla liv, håll mitt flämtande hjärta varsamt i dina händer!
För jag vet inte vad jag annars tar mig till

Bryta i hop

adminLämna en kommentar

Jag har vetat så mycket men ändå så lite
Jag har aldrig förstått hur det är att bryta ihop
Jag har trott att det har varit att bli ledsen att gråta
Gråta kuddarna våta
Jag har trott att det har varit bara det
Jag har inte förstått att bryta ihop är att bli för svag för att stå
Att bli så sömnlös att kroppen inte orkar med
Att inte veta vad som är upp och vad som är ned
Att bli så desperat att man ringer och besvärar, fast att man inte vill
Att vara redo att dö för att få ligga tätt intill
Lyssna till någons andetag
Räkna varje hjärteslag
Tacka sin lyckliga stjärna för en riktig vän,
som står pall nu och sen
Inse att allt är så oerhört,
bräckligt och skrämmande skört

Vad kommer du att tycka?

adminLämna en kommentar

Någonstans därute hoppas jag att du finns
Du som väntar på mig
Som jag längtar efter
Men så kommer alla tankar
Vad kommer du att tycka om att jag gråter?
Gråter över mitt gamla liv där du inte fanns?
Hur kommer det att kännas för dig?
Kommer du att bli svartsjuk?
Kommer du bli arg och ställa ultimatum?
Kommer jag inte få tala om mitt förflutna?
Så mycket rädslor
Så mycket som nu lyser i helt andra färger
Så många minnesskärvor som kanske bara blir skräp för dig
Det som jag trodde var mina tillgångar blir belastningar.
Mitt liv blev till ett diapositiv
Det som lyste ljust blev mörkt
Det som var mörkt ska bli till ljus

Min son och jag

adminLämna en kommentar

Min son och jag
Vi var med om en ödets tsunami
Vi var med om sånt som ingen borde få vara med om
Det finns nu ett band mellan oss som inte kan brytas
Vi har varit i en värld som inte många har varit i
Vi har legat och lyssnat på andetag och vetat att de skulle ta slut
Vi har lyssnat och hållit andan när andetag har stannat upp
Och blivit stela av skräck
Vi har blivit så lättade att vi velat dansa av att höra en djup inandning åter starta en andningsrytm
Vi har vandrat inneslutna i en bubbla,
som bara har handlat om liv eller död,
där vi hela tiden innerst inne vetat att döden kommer att gå segrande därifrån,
bärande på vår älskade, finaste fina
Min son och jag