Solen har vaknat men kylan vill inte släppa taget
Tåget är försenat men kommer till sist
Mannen som sätter sig mittemot har sprungit för att hinna med
Kvinnan bredvid tar för mycket plats
Vi färdas i tid och rum
Människor kommer och går
Ändå är allt lika,
i farkosten vi försöker att spendera så lite tid som möjligt i
medan vi läser urbana historier i våra mobiler
Ingen skulle märka om jag satt och dog
Ingen skulle minnas mig som kvinnan på tåget
Inte ens efter alla dessa år
Vi vill inte känna igen,
på en plats där vi är på väg
Bort…
Ett känsligt hjärta Hem 