”Få aldrig hybris”
Hon sa det när jag låg på
golvet och tjippade efter andan,
efter att jag sekunderna innan jag upplyftad efter ett lyckosamt slag,
trott att jag var Bruce Lee,
vilket hon givetvis sett reptilsnabbt,
och levererat en vältajmad push kick i min mage
Och nu när jag låg där,
tänkte jag, att om jag inte hade väntat i 45 år med att börja med kampsport,
så hade jag vetat så mycket mer om livet.
Eller åtminstone om att förutse när slagen kommer.
Ett känsligt hjärta Hem 