Vår egen Tingeling

Ibland har man turen att träffa en människa så fullkomligt oförställd
Drabbad av livet, men inte ett dugg förstörd. Inuti fanns en eld
Så full av nyfikenhet, öppenhet och fullständigt ärlig
Så var hon min svägerska, underbart härlig
Det fanns en aura av lekfullhet och glittrande färger och nyanser
Vår egen Tingeling, öppen för allt ifrån virkning till seanser
Modig, nyfiken och tuff utan att vara hård
Fast att livet kunde vara hårt, slog du sällan molliga ackord
I en aura av rosa ser jag dig nu,
färgen vi gillade så skarpt, jag och du
Du tappade aldrig tron på människans inneboende kraft
Du är vännen som alla borde ha haft
Det är lätt att bara tänka på oss själva och vår saknad nu
Men jag påminner mig om att nu lider inte du
Man talar alltid om att kriga mot cancer,
och vill inte inse att ibland finns det inga chanser
För ingen kunde kriga mer än du systra mi
och nu kan du äntligen flyga, nu är du fri
Jag kan se ditt pyssel och höra ditt varma skratt
I din närhet föll tillgjordhet platt
Och det är en sån frihet att säga som det är
Att kunna tala öppet även om det blir till besvär
Sån var du och du förstod när andra inte gjorde det
Du såg inte svaghet utan snarare möjlighet
Jag känner mig nu helt tom
Jag minns när vi fick din dom
Hur vi trodde och hoppades att allt skulle gå bra
Det är märkligt hur naiv jag va
Men hur ska man kunna orka om man inte känner hopp
och ingenting är ju så förunderligt som en människokropp
Jag hoppas att du nu ser mig när jag sitter här i min rosa dress
Jag hoppas att du ler däruppifrån över vår gemensamma fäbless
Du fattas oss men vi glömmer aldrig bort,
fantastiska människor av din sort
Sov nu tills vi ses igen,
älskade, älskade fina vän!💖💖💖

Lika enkelt som en jabb

Älskade vackra fina
Herregud hur kunde jag ha sån tur?
Du är som ett eget väsen
så vacker inuti och utanpå
Jag trodde aldrig att jag skulle kunna älska så

Jag trodde aldrig att jag skulle våga igen
I stressen och jobbet som kräver sitt
behöver jag bara tänka på dig
så är allting bra
Något mer än dig behöver inte jag

Älskade vackra fina
Du är som morgonljuset
Som solen när den äntligen börjar värma
Trygg som vågorna
och ovanpå det kärlekslågorna

Vi lever i kärleken och döden
Vi möter människor som mist
Precis som vi
Och jag tror att vi vet lite mer än många,
som tror att liv alltid är långa

En människa är inte död
förrän hen är glömd
och vi glömmer aldrig våra
och jag ska verkligen se allt det fantastiska jag får
och jag ska leva så mycket det bara går

Men viktigast av allt
så ska jag alltid minnas
att när alla talar om ljusets hastighet
så finns också mörkrets som borde vara lika snabb
och borde pareras lika enkelt som en jabb

Då är jag så jävla rökt

Det är så otroligt lätt,
när allt känns bra och lugnt inuti
men när mörkret tar över
Glömmer jag bort hur hemskt det kan bli

Så övergiven utan hopp
Då är jag så jävla rökt
Fast att jag kämpar emot
Jag har verkligen försökt

Mot mörkret är jag chanslös
Lämnad åt försynen och slumpen
Då kan det gå hur illa som helst
Den där malande tärande klumpen

Hur ska någon annan orka
när jag inte orkar med mig själv
När det är så tungt att andas
När jag vill kasta mig i en älv

Vill bara låta kroppen sjunka till botten
Vill inte möta någon och bränna skepp
I det läget går det inte att förstå och bli förstådd
Fast i ångestens stenhårda grepp

Men det är som att du ändå kan hitta fram
Du tycks ha hittat den rätta nyckeln
Jag kan nu känna att du är kvar ändå
Du frågar, ska vi en tur på tandemcykeln?

Vi susar fram i livet och jag ser allt i så skarpa färger
Bara med dig har jag druckit livet i så stora klunkar
Jag tror att jag börjar förstå att vi kommer att bestå
En berusande glädje när tanken slår mig: å vad det här funkar!

Flyr tillbaka

Kanske är jag för känslig för den här världen
kanske är jag menad för någon annan plats
För när orden träffar så hårt att jag tappar balansen,
så undrar jag hur det överhuvudtaget ska fungera
Att existera

Oj oj så svårt det är att inte fly tillbaka
Att inte gå den där vägen som känns så bekant
Vägen som inte leder framåt
Till landet som bara finns i min fantasi
En riktig utopi

Jag flyr till en Jesus som aldrig levde
En Messias som aldrig fanns
Ett minne av en människa upphöjd till skyarna
Någon som ingen annan någonsin kan komma i närheten av
Ouppnåeliga krav

Fast att jag inte ville
Fast jag svor på att inte gå den där vägen
Men när jag skriker efter förståelse eller en kram
är det så lätt att fly dit
Fast att det bara sår split

Jag flyr dit och knarkar på allt jag fick
och det jag inte fick lägger jag själv till
Och allt för att jag är för feg
För feg för att berätta
För svag för att tåla svarens hetta

Så ensam man kan vara fast man är lyckligt två

Jag kan oroa mig för att vi ska glida isär
Jag kan läsa in allt och ingenting
må så dåligt att jag funderar på att skaffa ett gevär
Vandrande fram i ett paradis- hur fan går det ihop?

Jag är så trött, jag är så slut av att känna allt jag känner
Jag är så trött på att gråta mig till sömns
Törs knappt att tänka på mina stackars, stackars vänner
Allt de får höra när ångesten trasar sönder mig

Så ensam man kan vara fast man är lyckligt två
Så jävla, jävla ensamt kan det vara
När man känner att man inte ens själv kan förstå
Men en gång var jag enkel och dit vill jag igen

Det här inte intellektuellt det är på hjärnstamsnivå
Du sliter inte direkt i mig och visar hur mycket du vill ha mig
Vågar inte prata för jag är rädd för att du ska be mig gå
Jag fattar att det är befängt men känslorna säger något annat

Jag ser allt och jag menar allt du gör för oss, för mig
Det är jävla sorgligt att det inte alltid känns som nog
Ber om för mycket fast att det är det sista jag vill göra mot dig
Det är själva fan vad det ska vara komplicerat

Herregud varför kan jag inte bara få leva i ett flow?
Bara glädjas och njuta av det jag har
Istället somnar jag med ångest och känner mig så jävla low
Jag talar till mig själv lev och var lycklig din jävel

Just nu har jag livet och inte vet jag hur långt det blir
Det ger så jävla mycket skuld och extrema krav
Jag blev kvar och jag samlar souvenir efter souvenir
Som om jag vore på en resa som snart ska ta slut

Snäckor och pärlor

Ingen ville se mina snäckor och pärlor,
men jag kastade dem över människorna ändå
Ingen ville lyssna så min röst blev gäll
Men har man bara en som vill, så räcker det så

Jag har slösat så mycket energi på sånt som varit förgäves
Men det ska inte hända mer
Jag slösar inte bort livet
Jag spenderar bara tid med dem som hör och ser

Pandemin väckte många sovande själar
Väcktes ur sin zombieliknande dvala
På ett ögonblick kan allt vända
På ett ögonblick undrar man hur sjukhusväggar kan vara så kala

Insikter vissa av oss fick för länge sen
Men skulle jag fått leva om livet, skulle jag inte varit så himla rädd
Skulle inte ha varit så noga med att vara alla till lags
Skulle ha stannat upp njutit mer av att vara älskad, åtrådd, förstådd och sedd

Och ändå vill jag att du ljuger mig full av lögner

Om jag inte duger för mig själv
så kommer jag aldrig duga för någon annan
Om jag inte själv kan fylla mitt hjärta med sånger
så kommer inte heller någon annan kunna göra det
Och ändå vill jag att du ljuger mig full av lögner
och säger att jag är den bästa och vackraste du mött
Säg gärna saker som att det är min insida
att det är den som lyser igenom och gör mig vacker
och låt mig tro att jag inte går att byta ut
Låt mig leva i lögnen för sanningen blir för svår
Den skulle göra ålderdomen till fasansfulla år

Ovärderliga droppar av liv

Inte en endaste onödig minut vill jag lägga på köpande
Jag avskyr det. All tid det äter upp och gör det löpande
Allt liv vill det tugga i sig
Lyckan det vill få mig att tro att jag får
Mina dyrbara ovärderliga droppar av liv
vill jag lägga på att vara kreativ
den vill jag inte  lägga på att sitta i en telefonkö
för att tala med säljare om telefonabonnemang
Det är ingen frihet att vara tvingad att välja mellan miljoner val
Det enda det ger mig är stress och kval
Jag vill uppleva, njuta och skapa
och inte slösa bort mitt liv bland ettor och nollor
Jag vill inte lägga tid på att lösa tekniska dataproblem
Det jagar upp mig och retar mig så att jag nästan får eksem

Bejakan

Plötsligt var du där
Plötsligt var jag kär
Den här rollen har jag inte haft förut
Kanske är min kärlek för stor?
Eller är det bara vad jag tror?
Kommer aldrig bli den där hårda
Kommer aldrig att förställa mig för att verka stark
Nä, jag tänker inte bygga på instabil mark
Men jag kan inte tjata mig till något endaste litet
Det måste ges av fri vilja och utan känsla av offer och försakan
Kärlek består av glädje och frihet och inget annat än bejakan

I det lilla eldhuset av glas

Jag sitter i det lilla eldhuset av glas och ser naturen blända
Jag sitter här med en känsla av tacksamhet och vördnad
Mitt liv visade mig att allt, ja precis allt kan hända

Fick vakna upp och se hur chanser föds och glimmar till
Jag fick ett svindlande äventyr och chansen att älska ännu en
Förstod inte att för att upptäcka måste man kunna stanna till

Jag sitter i huset av glas och ser ljuset skifta under dagen
Fåglar samlas vid fågelbordet och leker i det porlande vattnet
Jag rekapitulerar dagen med tacksamhet och är helt betagen

Det är en sällsam känsla att vandra med dig vid min sida
Vi har lämnat liv, ja hela världar
Vi har läkt men är ärrade och att leva är också att lida

Nu finns så mycket att vara med om, att upptäcka på riktigt
Nu finns det där vindlande fantastiska som bara är gåvor och inga löften
Morgonluften i lungorna, hoppet och kärleken, vi ser det som är viktigt