Ögonblicken man lever för

Tänk att jag inte förstod
hur kort tiden här är
Och jag har sprungit
Och jag har provat på
Jag har galopperat över vidderna
Jag har vandrat inne i de djupa skogarna i halvmeterdjup snö
Jag har stått mitt i nätterna och beundrat stjärnorna
Jag har jagat norrsken
Jag har beskrivit bokstav för bokstav så mycket av det jag har upplevt
Jag har sjungit med min allra klaraste röst
Jag har målat med skimrande färger
Jag har räddat så många filmer och bilder
men ändå har jag aldrig lyckats att fånga det som är och var mitt liv
Jag lyckades aldrig fånga den där virvlande känslan av att kunna göra precis vad som helst
Den där känslan av att tillhöra hela världen och att den tillhör mig
Känslan av att jag är ämnad för att vara just här och den jag är.
Ögonblicken. Ögonblicken man lever för.
Och kärleken? Kärleken. Hur kan man fånga den?
Hittar inget riktigt svar, men jag fann den!
Äntligen
Till sist
Igen
Trasigt kan bli helt
Till sist
Igen

Bli inte bitter

Utanför den här tunneln finns en värld som kan vara vacker

Jag vet det nästan säkert

Skriken som ekar

De kommer att tystna

Jag kommer kvidande gå något steg till

Och ett till

Jag har gjort det förut

Bli inte bitter!

Lätt att säga

För den som inte har förlorat

För den som har allt kvar

Min enda bror


Du finns inte här längre.
Det är ännu en orimlighet.
Min storebror.
Det förstår du väl är ett ansvar för livet?
Du kan ju inte dö!
Du som har tålt krascher i hundrasextio!
Skatevurpor på New Sport House.
Du har slideat in i vägavspärrning med MCn.
Hur kan du bara dö så där?
Vem ska jag nu berätta för?
Vem ska vara bryggan och länken ifrån min barndom till nu?
Nyss fanns du. Nyss levde du.
Nyss cyklade du som ett jehu från Hammarby till söder.
Brorsan du var mitt enda syskon och skulle bli en sur gammal gubbe.
Du var ju Knallhattens enda morbror
Osentimentala kaxbrorsan som kunde fara fram som en bulldozer
Och samtidigt så mån om oss alla.
Som kunde fixa allt.
Din generositet bor i mig.
Och ditt leende har jag lite av.
Man är inte död förrän man är glömd.
Och vi glömmer dig aldrig!
Det tänker jag djupt inbäddad i chocken

Denna svåra symfoni

Så mycket sorg och smärta som ryms i denna kropp
Den kan inte existera utan hopp

Jag traskar runt i staden som borde kännas som min
Men det har den aldrig varit någonsin

Nu byggs den ut för de som ska komma efter
Och jag försöker hålla kvar i gamla rester

På pappret finns det tid… att börja om
Man styr sitt öde säger dom

De som aldrig har mist hälsan eller kära
De som aldrig vågar vara riktigt nära

där det känns
där det bränns

AjajajajOjojojoj

Här lever jag just nu
och inom mig finns du

Ja jag försöker på nytt,
glömma tiden som flytt

Jag ska älska igen, men inte som en idiot
Jag ska stå stadigt på vårt märkliga klot

Jag ska bygga upp min tillit igen, men det kommer inte att gå lätt
Men jag ska kämpa för oss och hitta ett sätt

Du är så vacker där du står
Jag kommer att älska dig förevigt om jag får

Men inte på ett sätt som suddar ut mig själv igen
Vi ska växa tillsammans och bli starka som bara den

När man har lyckats med denna svåra symfoni
Först då är man riktigt fri

Nya praktfulla färger

Så öppnar jag dörren och kikar in
Hur är det därinne i kroppen min
Hjärtat ligger lugnt och sinnet likaså
Kanske håller det ändå för att vara två?

Det finns en sällsam obeskrivlig frid
Men det har ännu gått en liten tid
Besvikelsen skulle bli en sorglig sensmoral
och dikten inget annat än ett pekoral

Men om jag inte får jubla när livet ger mig lov
Kommer ju endast amygdala ha rätt att hålla hov
Så därför vill sjunga vackra kärlekssånger
Såna som jag bittert hånat så många gånger

Ännu höres inga falska klanger och omständiga tal
Inga galna nycker och bortförklaringarnas kval
Inte heller känner jag mig fjättrad, stressad och kvävd
Nu ser jag nya praktfulla färger i varpen medan den blir vävd

Lugn och enkelhet präglar vårt vi

Lugn och enkelhet präglar vårt vi
Du visar att jag kan vara fri
Jag tänker inte sjunga lovsånger
Jag tänker inte riskera allt
Det måste få ta tid att bygga grunden
Jag ska njuta av det som finns i stunden
Jag ska noga lägga märke till dess prakt
Alla kärleksord dina händer redan har sagt

Jag ska inte tänka tio steg fram
Krigsröken är borta och kvar är bara damm
Jag tänker inte måla luftslott och bygga hus av kort
Här har jag det bra och jag behöver inte mer
Förnöjsamhet borde vara modernitetens nya dygd
Närhet, tillit och respekt lägger vi i vår kärleksbrygd
Jag hoppas att det är mitt sanna jag du har kär,
för jag vill ha dig precis som du är

När jag hör dig berätta

När jag hör dig berätta
Berätta
Så tror jag att du faktiskt har hittat
Den rätta Den rätta
Jag hör på din röst
Han kan lugna och ge tröst
Jag tror att du har funnit den rätta
När jag hör dig berätta

Det är som det var för mig
Det är som det var för mig
Han med stort H

Han kunde så
Kunde vara nära, kunde vara stark
Kunde freda egen mark
Utan att någonsin kränka

När jag hör dig berätta om hur han kan förstå,
så minns jag den som jag älskade så
Så jag tror att du är framme nu
Jag tror att du kan andas ut

Jag gläds i utkanten av er,
men visst känns det ensamt
För jag skulle vilja ha lite av det ni har
Men allt som hände har gjort att krafterna inte finns kvar

Jag försöker att le
Försöker att ge
Tyvärr så räcker det inte till
Rädslan och minnena gör att jag inte riktigt vill

Men jag drömmer och längtar efter att en dag
Få känna att någon vill älska en sån som jag
En som har bagage och hel del ärr
Men de är nog väldigt få tyvärr

Till dess ska jag kämpa och härda ut
För att visa de som kommer efter
att smärtan tar slut
Men det är ett hål i magen
Ett hål i mitt bröst
Men jag hör min inre röst

Att du är född till att älska stort
Och det är precis vad du har gjort
Men när man satsar allt
så faller man tusenfalt

Och du vill inte bara ha nån
Du vill ha en sån
Som vännen din berättar om

En vacker dag

En vacker dag kommer jag att titta tillbaka på allt
Jag kommer att se en gyllene tråd genom hela väven
Jag kommer känna ljuset från livet
och andas morgonluft

En vacker dag kommer jag att se mening
med det som idag känns grymt
Jag kommer veta att jag aldrig nånsin var ensam
fast det kändes så tufft

En vacker dag kommer jag att våga igen
Jag kommer känna att jag alltid har mig själv
Jag ska bara komma ihåg
att lyfta blicken så att glädjen får rum att strömma in

En vacker dag kommer jag ha allt det där
Det som jag drömmer om
och som är så enkelt och så svårt
Då vaggas jag tryggt i famnen av drömmen min

Kvinna till kvinna som valde att gå med vargar

För några år sen pratade vi om hur du hade det med din man
och du beslöt att du skulle lämna, för han var ingen hamn
Då levde jag med din käresta vän,
ja det är faktiskt bara två år sen
Jag är trasig ännu
Mitt hjärta slets itu
av att bli så sviken och utsatt i mitt livs värsta stund
Skadad och sjuk tvingades jag att rädda mig själv
Det blev djupa spår, och stora ärr men idag inga sår.
Jag vill att du ska veta att jag älskade honom av hela mitt stora hjärta,
och att jag var villig att ge upp allt jag hade tryggt, allt jag hade kärt
Men kärlek ska aldrig kräva sånt av någon
Kärlek ska vara varm och finstämd och trygg
Kärlek kräver inte att man offrar sitt liv om man förlorar den
Jag vill att du ska veta att jag nästan gick under
Att jag grät varje dag och knappt ville leva;
med en sjukdom förknippad med döden
Jag vill att du ska veta att du lever med en hjärtlös typ
eller snarare en som har ett hjärta av huggen sten
Jag hoppas verkligen att du inte behöver vara med om samma sak
Men om du inte önskar dig närhet och trygghet
om du aldrig visar dig liten och sårbar och att han ska förstå
Utan lever helt ditt eget liv. Så kan det kanske gå.
Se bara till att du kan vända åter,
om det sker sånt som du inte förlåter
Jag hoppas att jag inte dig förargar
Det här är ifrån kvinna till kvinna
som valde att gå med vargar



Jag får en känsla av att ni inte vill ha mig här

Jag får en känsla av att ni inte vill ha mig här
Jag får en känsla av att jag är till besvär
Den kommer ibland, den kommer ibland
Det där med att inte höra till
Tro mig det är inte nåt jag vill
Jag behöver bara få andas och bli lite förstådd
Nån som lyssnar när gränsen är nådd
Det är så mycket jag vill få sagt
Det som händer mig är inte i min makt
Jag får en känsla av att ni inte vill ha mig här
Att jag har blivit nån som bara tär
Den kommer ibland, den kommer ibland
Det där med att inte höra till
Tro mig det är inte nåt jag vill
Jag var så oskuldsfull och transparant
Gick där så blottad och sårbar
Men istället för att se det som en styrka
Hördes en åklagare yrka
Tog sig rätten att kränka det fina
Att förkasta erfarenheterna mina
Misstro misstro Vad får dig att gro
Misstro misstro vad du äter energi
Och min inre kritiker Åh vad hen älskar dig
Skriker vad var det jag sa
Jag skriker tillbaka låt mig bara va
Nu kommer natten, längtan och hungern efter hud
Älskling jag saknar dig, sitter du nu bredvid gud?