Tänk alla himlar som jag aldrig får se och alla som jag verkligen såg
Pendeln genom staden så fylld av ruffel och båg
Stora megalomana palats byggda av förljugenhet, papper och sand
Åh älskade du ta ett stadigt tag i min hand
Hjälp mig att gå på Stockholms gator med blicken mot himlen utan att se
För den här staden återstår inget annat än att be
En parodi blev den med dollargrin och svullna rumpor och fejs
Nä det måste finnas något annat plejs
Grabben fick tårta och allt det där och kanske är han lycklig eller så känner han som ja
Om jag fick önska något så är det att han ska ha det bra
En förälders ständiga oro, otillräcklighet och bekymmer
Tänk vad detta universum rymmer!
Detta tänker jag på den alltid sena pendeln som tar mig dit jag ska lite som den vill
Och på linjeväggarna lyser och blänker texterna ifrån dem som inte kan sitta still
De som tar sig friheten att lämna spår
De som lever av smulorna de får
Människor som ser staden ifrån ett helt annat håll
Människor som inte accepterar sin tilldelade roll
Ett känsligt hjärta Hem 