Oron skapar inre tumult
Ångesten skär som krossat glas
Förlusten ekar tillbaka som en katapult
Sysslolös hothjärna ropar fara
En röst en nyans aningen dovare
räcker för amygdala
Jag går på lina
Jag går på tunn is
En röst vrålar igenom det fina
Gör inte om det! Du söker en utopi!
Var ensam och stark
Flyg som fågeln fri!
Kommentatorn konstaterar torrt
Hellre döden
Ett liv utan kärlek kan lika gärna bli kort
För mig ett fängelse, en dom
Och från det finns bara flykt
och ingenting går nånsin i blom
Ett känsligt hjärta Hem 