Jag har googlat på att överleva sin älskades död.
Där samlas flosklerna i massor.
Där uttrycks fördomarna,
okunskapen
och oförståelsen
och bildar en solid mur
mot min upplevelse.
Mitt helvete.
Man får inte bli bitter.
Man får inte bli ett offer.
Vem myntade dessa vidrigheter?
Vem tog sig friheten?
Jag är bitter,
så in i helvetes, förbannat, jävla infernaliskt bitter,
att den som rör mig kanske blir förgiftad.
Och jag är ett offer.
Jag är ett offer så mycket som någon, någonsin i alla tider och i alla världar kan vara ett offer.
Och jag kanske kommer att vara ett bittert offer i all oändlighet.
Etikett: Ett känsligt hjärta
Mörkret
Mina tankar leker ta fatt men studsar hårt mot alla väggar.
Kraschen blir värre och värre för varje krasch mot väggen.
Till sist når jag slutet.
Mörkret.
Då vill jag inte leva.
Paniken växer i takt med att utrymmet krymper,
till sist är jag uppträngd i ett hörn.
Ett trångt mörkt, mörkt, ensamt, ödsligt hörn,
där ingen hör mina rop på hjälp,
men människorna konverserar oberört på,
som i en pjäs av Samuel Beckett.
Avgrundsilska
Vi satt i väntrummet på sjukhuset
Vi väntade på svar om min älskades cancer
Du kvinna med svullna läppar intill
Du frågade din partner som satt bredvid om du ska köpa byxorna du såg på nätet
Du tittade på köksinredning och frågar om ni inte ska köpa det dyrare alternativet
Du tittade på honom med bedjande ögon som ett litet barn som ber om godis
Du tjattrade på om all förbannad oviktig smörja
Som du trodde var livet
Allt materiellt som du trodde skulle göra dig lycklig
Din stackars stackare
Din stackars obildade, historielösa stackare
Du bärare av andefattigdomen
Jag har inte längre någon empati för din sort
Mina filter föll av,
omskrivningarna likaså,
och din uppenbarelse äcklar mig in till märgen,
och vanhedrar allt jag tror på
Livet, solidariteten och kärleken
Och jag skäms inte ens…
Vinden vänder
Vinden vänder
och det otänkbara händer
Lyckan följer med någon annan
den har aldrig lovat att stanna kvar
Den har inte lovat att finnas vid er sida
Inte ens för en liten, liten stund
Vinden vänder när den vill
Det händer så fort
Jag sitter här och försöker förstå
Försöker hitta en väg
Jag sitter på fiket och vågar inte gå hem,
för ju mer jag är hemma desto mer börjar jag att förgås
Vinden vänder och blir till en orkan
Mitt liv försvann
Allt jag trodde var solitt,
var bara en chimär
Livet är inte starkare än döden
Cancer är inte kamp man kan vinna,
det är bara vanlig jäkla tur
Och den vidriga sort som drabbade dig,
var ren och förbannad otur
Slumpens sadism
Sitter nu söndertrasad och lemlästad,
men får inte dö
Lämnad i händerna på en godtycklig vind
Smärtan gräver sig djupare in
Smärtan gräver sig djupare in
gräver sig långt in under mitt skin
fortsätter in i varje organ i hela min märg
Och allt i mitt liv har tappat sin färg
Hur hamnade jag här
Jag var fortfarande så vansinnigt kär,
i dig min älskade, älskade man
Jag stelnade i chocken av att du försvann
Jag vill inte andas utan dig
Jag vill inte somna utan dig
bredvid mig
Jag sitter på fiket vi alltid gick till
Jag sitter här mycket längre än jag vill
för jag vågar inte gå hem
Hem är inte längre hem
Det är ett ekotempel av dig
Livet kan aldrig mer bli ok
Föddes jag till att lida, för att alltid behöva slåss
Jag är arg för att det aldrig blev riktigt lugnt för oss
Det var alltid så mycket på gång
och vi fick aldrig sjunga långsamhetens ljuva sång
Inte nog på långa vägar
Jag trodde att vår kärlek var så stor
att du ändå skulle vara kvar.
Jag var inte beredd på tomheten
Intigheten
Jag trodde att jag skulle minnas allt med tydlighet
Allt är istället vagt och suddigt
Jag kan inte minnas din lukt
Jag kan inte höra din röst
Jag kan inte känna dina händer på min kropp
Du dog
men det känns som att det var jag
Du försvann
Och det gick så fort
Vi har pratat om så mycket,
talat om livet och kärleken
vetat vad som var viktigt
Ändå har vi inte pratat nog
Inte på långa vägar
Vi har inte älskat nog
Vi har inte pussats och kramats nog
Vi har inte levt nog tillsammans
Inte på långa vägar
Efter begravningen
Människor försöker att hitta ord
Vill komma med lite ljus
Talar om att jag nu måste gå vidare
Jag får inte gräva ned mig
Inte bli bitter
Fast att vi alla vet
Vet att min mörka förtvivlade vandring bara har börjat
En vandring på svaga skälvande ben
Ett inre som darrar av rädsla inför svaren
I en ensam bubbla som ingen annan kan förstå
Änkan
Jag har genomgått en metamorfos
Jag trodde inte att jag kunde bli en helt annan över en natt
Jag hade den unga flickan i mig
Jag hade energi
Jag hade glädje
Och drömmarna
Och superkraften du gav
Över en natt blev jag en annan
Över en natt slocknade du
Slocknade jag
Jag var mor
Jag var hustru
Jag var levande
Nu sitter jag vid platsen jag valde
Där ditt stoft ska få vila
Där vilar också vår framtid
Den vi aldrig fick
I kyrkan vi vigdes
I kyrkan vi vigdes i,
där sker din begravning idag.
I sjutusensexhundratrettionio dagar,
var vi ett par i livet på jorden,
men kärleken varar för evigt.
I kyrkan vi svor på att älska varandra i nöd och lust,
och där vi på juldagsmorgonen i fjol
irrade oss fram till julottan,
skrattandes med rödblommiga kinder
och frosten i håret och hjärtat fullt.
Jag fotade den där statyn som jag sa var du och jag,
och du log ditt vanliga varma leende och gav mig en kyss
Jag lade bilden på Instagram och skrev,
att med dig vid min sida klarar jag vad som helst.
Jag borde ha skrivit att utan dig klarar jag ingenting.
Idag ska vi ta farväl av dig min älskade,
men det är ju inte sant.
Jag kommer aldrig att ta farväl.
Du bor kvar i varje fiber i mig,
i varje steg, i varje andetag.
I oändlighet.
Jag måste orka för dig
Jag kommer aldrig att kunna vara ensam hemma
jag kommer att få fly
Jag kommer aldrig att bli densamma
Ingen att räkna med
De säger: Just nu är sorgen stor,
men det kommer att bli bättre
Men ingen kan fylla dina skor
Jag kan bara lova att andas en dag i taget,
ibland bara minut för minut,
för det känns så lockande
så otroligt pockande,
att bara få lämna allt
Allt det onda
Det som skär
Det som sliter mig itu
Ångesten, sorgen och skräcken
Men sen inser jag att det finns
en människa som jag har lovat
Det finns en vacker, vacker ung man
som lämnade en dålig väg
och bara vände helt om
Står där stolt och stark
och bär mig till fast mark
Min son, min stolta krigare
jag måste gå vidare
Jag kommer orka för dig
Jag måste orka för dig
Ett andetag i taget
Ett känsligt hjärta Hem 