Jag packar nu ihop mitt liv med dig,
och ibland inser jag att du inte kommer tillbaka
och då skriker jag rakt ut
Sen tänker jag att jag måste göra något under tiden
Medan du är borta
Medan du gör det du gör
Där du är
Allt är obegripligt och omöjligt att ta in
Men det jag förstår är att jag måste börja om
Efter rånet
Rånet på vårt liv
Jag måste inventera
Måste se vilka som ingår i mitt liv
Måste vårda de äkta och de fina
De lyser nu så starkt
och de andra är som en falnande låga
och dör ut av sig själv
Etikett: Ett känsligt hjärta
Som fallen ifrån skyarna
Som fallen ifrån skyarna
En annorlunda existens
Bortom det normala
Det vanliga
Åh vad jag saknar det!
Våra avskedskyssar innan jag
gick till ett arbete som krävde för mycket
Som fallen ifrån skyarna
möter jag skyndande människor i vårsolen
jag går i ett annat tempo
Med en annan blick
Jag ska ingenstans
Springa hem till ekon
Jag går på skärvorna av mitt liv
Varje skärva
Ett minne
Varje minne lika smärtsamt
Lika mycket saknad
Förlust
En förlust är ett svart hål
Man kan inte leva på minnen
Varför skulle det vara ett liv?
Att leva på minnen,
när man bara vill leva utav bara helsicke
Men inte utan dig
Springa hem till ekon
Är inget liv
Vi föds att tro att vi ska leva för evigt
Vi föds att tro att vi ska leva för evigt.
Vi luras att tro att vi har fått löfte om en framtid.
En garanterad ålderdom som vi pensionssparar till.
Åh ungdomens sturskhet och självupptagenhet,
oövervinnerligheten i starka kroppar!
Tänk vilken tur att vi inte genast förstår
hur förgängligt allting är!
Tänk med vilken fruktan vi då skulle blicka framåt!
Men kanske skulle det kunna vara vackert att veta,
att en människa bara passerar här på jorden som en vindpust.
Ibland en varm värmande lugnande vind.
Ibland en kall ruggig vind som tränger igenom märg och ben.
Ibland en stormvind som ruskar om allt och alla.
Ibland en lätt bris som en sakta smekning.
Sen inget mer.
I efterdyningarna syns förändringarna,
men med tiden falnar minnena
Kanske tar någon liten vind vid,
eller så startar bara en helt ny.
En ny dag, en helt annan vy.
Och sakta förvinner spåren av det som var.
Lyckliga eller olyckliga hänger en del av oss kvar.
Inte ens det simplaste fä
Jag går på kyrkogården och tänker så många fula tankar
jag tänker så mycket elakt,
om att det borde varit någon annan som blivit sjuk än du
Någon vidrig, omoralisk, svekfull, lat karaktär som inte brytt sig om varken
andra eller sin kropp eller själ.
Men så tänker jag på dig och skäms,
för du skulle inte önska livet ur någon.
Inte ens det simplaste fä.
Nu ska jag alltså fortsätta utan dig.
Jag ska leva utan dig, mitt välvilliga vittne,
utan din vänliga varma spegling
Jag ska sitta här i all min fulhet,
min ynklighet utan den minsta reflex ifrån dig.
Nu ska jag sitta instängd i mitt inre mausoleum av dig,
ensam och oförstådd.
Syns inte alls
Man skulle kunna tro att allt vi upplevt tillsammans,
All kärlek skulle avteckna sig i relief i våra ansikten.
I våra kroppar.
Men det syns inte alls.
Det är obegripligt.
Du är tatuerad på insidan av hela min hudkostym.
Och ändå kan jag gå där på stan,
utan att något endaste dugg av dig syns utanpå mig.
Tackar för nåden
Allting stannade upp
Ingenting är sig likt
Världen växlar i färger som jag inte sett förut
I ljuset av döden ter sig allt enkelt
I ljuset av förlusten av dig ter sig allt omöjligt
I insikten av att allt kan tas ifrån oss,
tackar jag innerligt för de som finns omkring mig
Tackar för nåden
Tackar i vetskap om att misären kunde varit ännu större,
även om trösten är klen
Vilar i ödmjukhet inför det jag inte kan råda över
Jag ser stunderna i nuet på ett helt annat sätt
Jag försöker acceptera tröttheten
Jag vänjer mig sakta vid gråten
Känner det hisnande avgrundsdjupet men försöker att inte titta ned
Krossad av byråkratin
Jag är slagen till den rämnade marken
Varsågod smacka in den sista sparken
Tyngden av ett andetag är större än jorden
Handlingar är så mycket mer än orden
Tankarna rusar virvlar ilar
slår sig in som kilar
i mitt inferno som ska kallas liv,
fortsätter allt utanför med stora kliv
Jag ska fylla i blanketter, kryssa i rutor och förstå all byråkrati
Jag ska acceptera att jag blir utan pengar för reglernas idioti
Försäkringskassan regler är orubbliga som en bergskedja
Det hjälper inte att böna och att bedja
Jag ska acceptera att i skarven mellan två ersättningar blir det ett stort glapp
Handläggaren förklarar att jag har haft otur och kan tyvärr inte trycka på någon knapp
Vi måste veta på förhand hur lång tid det ska ta för oss att dö
Annars fungerar inte systemet och man möts istället av kyla kall som snö
Min älskade dog för snabbt
och jag fattar det knappt
Vad är det för ett samhälle som kräver att jag i min djupaste kris
ska slåss som en gladiator för min rätt, en kamp till ett jättehögt pris?
Resurser som skulle ha gått till att orka andas tar slut
och jag fastnar i ett limbo och hittar inte ut
Försöker men lovar ingenting
Himlen är vit
Luften flaggar för regn
Våren känns i luften
Din plats är finast på hela kyrkogården
Jag är där varje dag
Jag berättar om det som händer
Om vår fantastiska son
Åh jag hoppas att du ser oss nu
Hur vi kämpar
Jag försöker
Försöker
Andas
Gråta
Räta på ryggen
Jag håller om de flätade fransarna på min favoritfilt
och låtsas att det är dina fingrar när jag ska sova.
Jag skjuter undan tankarna på att allt är slut
På mörkret utan dig
Jag försöker planera
Ett uppdrag för varje dag
Jag ska försöka
Men jag lovar ingenting
Club Macabre
Välkommen till Club Macabre
Här utspelar sig en jakt på det vi aldrig hann tala om
Här letar vi efter försvunna bildäck,
inlämnade på okänt däckhotell
Här letar vi efter det som aldrig sades
Här träffar vi girighetens fula tryne
Här träffar vi på alla dessa viljor som alla vill något ifrån mig
Här träffar jag på empatilösa kalla arbetare inom psykosocialt arbete,
som besvarar min berättelse, om hur jag håller på att gå under,
med en fråga om jag arbetar heltid nu,
och förklarar att det inte är säkert att jag kan få någon tid för samtal alls,
för det är högt tryck med patienter nu.
Här träffar jag på de jag trodde var mig nära
som istället drar igång konflikter och elände.
Här ser jag människans ynkedom i all sin prakt.
Okänsligheten saknar gränser
Och Mammon gläds över att vara den störste guden av dem alla
Välkommen till Club Macabre i dödens kölvatten
Ett känsligt hjärta Hem 