Jag bad inte om att bli upplyst

När man har blivit tillräckligt misshandlad av livet
slutar det att kännas
Då upphör rädslan
Livet blir ett dunkelt brus
som inte berör
Jag skrattar ett ihåligt skratt
åt de oupplysta
som strävar på efter målet som inte finns:
guldet vid regnbågens slut
Jag bad inte om att bli upplyst
jag ropade inte: Stanna världen!
Jag bad inte heller om att bli född
Allt jag bad om togs däremot ifrån mig
och det mesta lämnades aldrig tillbaka

Jag gömmer mig bakom min datorskärm
utan den känner jag mig naken
Som om människor skulle kunna se rakt igenom mig
Se hur mitt inre är trasigt och dött
Som om sorgfåglarnas flaxande i bröstet
skulle synas genom huden, genom kläderna
Som om det inre skrikandet,
verkligen skulle höras
Nu förstår jag hur det känns,
men jag bad aldrig om att bli upplyst

Smärtsamt vackra april

Glimra på min värld
Och låt mig vara svår att nå
Låt tjattret tjattra på
Låt det bara bli bakgrundssorl

Jag orkar inte möta blickar
Jag orkar inte tolka intentioner
Jag orkar inte hoppas på en av miljoner
Jag stannar utanför

Jag håller mig i rörelse
Vill inte stå still
Smärtsamt vackra april
Det grönskar vid din viloplats

En ekorre hälsar som hastigast på
Och fåglarna sjunger i kör
Blåskimrande scillor förför
och himlen är alldeles blå med några tussar av moln

Jag vandrar hem med saknadens tunga tryck
Jag har vant mig vid tårars salt
Fan, du var mitt allt
Du slets ur min famn av en ödets nyck

Psykiatriska floskler och diagnostik i kubik

Psykiatriska floskler
diagnostik i kubik
Psykiatern talar om psykisk sjukdom
i naturvetenskapliga termer
Separationer och förluster
är svåra att mäta med formulär
Ett liv i kras, vilket skattar du högst på, ångest eller depression?
En psykiater på trettio år
säger att sorg är ingen sjukdom
och Försäkringskassan klappar händer

Den stackars husläkaren letar förtvivlat efter lämpliga diagnoser,
till patienten utan arbetsförmåga,
eftersom sorg inte är en diagnos
Akut stressreaktion?
Anpassningsstörning?
Utbrändhet?
Ångeststörning?
Panikångestsyndrom?
Depression?

Alla ni nyttiga idioter,
som inte vet vad ni gör
Ni har nämligen inte hunnit att leva tillräckligt länge
Mycket i livet måste tyvärr upplevas för att förstås
Ni syns i media när ni själva
personligen längre fram
har fått smaka på det som möter en förtvivlad själ i vårt land
När ni har insett hur vidrigt det är
När ni har fått smaka på ödsligheten
och ångestens fasansfulla terror

När ni själva är drabbade.
Då skriver ni en bok
För ni är läkare
Och läkare är högst i hierarkin
Men ni läker inga själar
och det är min själ som är trasig
Det kanske kan bli en diagnos?
Trasig själ?…
Men vem kan laga den?

Och du ska dansa hela natten och vara kung

Jag vill att du äntligen ska få vara ung
sådär som jag aldrig riktigt var
Jag vill att du ska springa kär och galen i ett vårregn
Och du ska dansa hela natten och vara kung

Jag vill att du ska stå vid en strand och känna att du äger världen
Och allt vi varit med om ska bära dig
Allt du har klarat har blivit ditt fundament
Vår förunderliga historia- sträck på dig när du bär den

Den där vidunderliga trygga varma kärleken jag fick
Den önskar jag också dig
Den som försätter berg och varmt lindar in
Dansa och älska och ta till vara på alla vackra ögonblick

Jag önskar att vardagen inte dränker allt det fina
att kraven inte blir övermäktiga
i en allt krassare värld
Må du få njuta av livet, må solen skina

Det önskar jag av hela mitt hjärta, min son
Du fina gåva jag fick
Min tröst i livet
Du har stöttat så mycket och jagat bort varje demon

Oändliga ensamhetens garn

Jag blir till ett litet, litet barn,
när skräcken sätter in
förlamar kroppen min
Oändliga ensamhetens garn

Verkligheten känns inte verklig
kanske väljer min kropp något annat
Kanske har hela mitt inre stannat
Världen har blivit märklig

Försöker vara tapper
Andas ut, andas in
Hemska ångest försvinn!
Jag har gråtit upp allt papper

Jag kan fortsätta i en evighet
Fastnar kanske i min borg
Fast i komplicerad sorg
Drunknande i min ensamhet

Fy fan vad starka vi var


Jag tänker på hur det var alldeles igår
Jag tänker på hur stark jag var
Jag kunde krigat hur länge som helst
Så länge du fanns
Så länge du andades
Fy fan vad jag har varit stark med dig
Fy fan vad vi har klarat av du och jag
Min styrka borde jag ha hedrat så mycket mer
Vår styrka borde vi ha hedrat så mycket mer
Tänk så jävla bra vi var
Du och jag

Vårluften

Vårluften lockar med värme.
Fåglarna sjunger med tillförsikt.
Grönskans knoppar ber mig vänta och se.
Jag torkar tårarna för att för ett ögonblick,
kunna se det vackra vi båda önskade få uppleva.
Det som vi inte hann.
Jag står vid din vackra plats,
och tänker att livet krävde så mycket,
gav så lite tid för att vila i det sköna.
Men när du dog stannade allt.
Tänk om vi hade kunnat stanna tillsammans.
Stannat upp.
Stannat.
Stannat kvar.

Psykologen och min stora sorg


Psykologen bjöd in mig på sitt rymliga rum
Hon frågade om mina besvär
Jag berättade om den förtärande sorgen
och livet som jag inte mäktar med

Jag hann inte berätta färdigt om min utsatthet,
innan hon avbröt mig och mina tårar
med att kommentera det som var positivt i det jag sagt,
som om det andra inte passade in

Hon berättade för mig om hennes bild av vad jag varit med om
Det var inte alls samma bild som jag hade
När jag invände tycktes hon bli förnärmad
och slog ut med sina händer i en avvärjande gest

När jag lämnade psykologens rum
kände jag mig ännu sämre än när jag kom.
Jag var dock säker på att vi inte skulle ses igen,
för det rymliga rummet till trots,
fanns där inte rum för mig och min sorg,
och inte ett enda frö av hopp hade såtts.

Reser med hål i våra hjärtan

Vi bokade den där resan som vi pratade om
Vi bokade resan som vi så hett önskade och som,
vi skulle ha fått alla tre
Vi åker nu
Utan dig finaste du
Hjärtat slits itu
Älskade, älskade, älskade
Eller är du kanske med ändå?
Ett litet tecken kan vi väl få?
För hur kan vi annars leva?

Vi försöker att leva för dig
men hålet i hjärtat är så stort
Smärtan och saknaden så stor
Varje tanke minner om dig
Vår älskade
Vi reser nu till värmen och stränder,
som du skulle ha älskat
vi som skulle ha rest till så många länder
Vi köpte resan sådär förnuftigt som du skulle ha gjort
Vi reser med den vedervärdiga smärtan
Vi reser med hål i våra hjärtan

Åh himmel brinn


Åh himmel brinn
Färga marken röd
Jag kryper ur mitt skinn
Det här blir min död

Åh vind, smek min kind!
Torka mina tårar
Spela min lind
I denna värld för dårar

Åh himmel brinn i all världens färg
För mitt inre förtärs av allt svart
Vägen är spärrad av svarta berg
Allt står still jag kommer ingenvart

Tänk att jag aldrig förstod
hur hårt och kallt det är utan dig
Hur skyddad jag var av ditt mod,
under dina vingar hade du mig

Nu är jag ett naket fruset barn
och ska lära mig att leva på nytt,
och hålla mig undan förtvivlans garn
Navigerar i ljuset av tiden som flytt