Etikett: Ett känsligt hjärta

Min sköld mot världen

adminLämna en kommentar

Du var min sköld emot världen
Nu står jag ensam och naken
Dagen tar jag mig hjälpligt igenom
men på natten håller saknaden mig vaken

Du var målet och meningen med färden
Och du gav mig resonansen
Bara du kunde fånga upp mig så
Du rådde alltid bot på dissonansen

Tänk att doktorn kollade dina värden,
och allt var så bra, fick vi höra
Och tänk när vi fick beskedet
att det inte fanns något att göra

Du var inte mycket för flärden
Tillsammans såg vi längre
och du fick mig att våga
Tillvaron är nu fasligt mycket trängre

Åh tänk

adminLämna en kommentar

Åh tänk, vad jag var patetisk
som trodde att rättvisan var poetisk
Att man skulle få lön för mödan

Åh tänk, vad jag var naiv
Som trodde att mitt liv
skulle sluta på ett bra sätt

Åh tänk, vad jag blev förd bakom ljuset
när jag famlade i sorgebruset
och trodde på en utsträckt hand

Jag behåller mina varma kläder
Mina varma svarta kläder
Kylan dröjer sig kvar

På caféet

adminLämna en kommentar


På caféet som blivit mitt hem hör jag så många samtal
Det trygga sorlet och människorna som passerar förbi
där jag sitter i min stelnade värld
Där hör jag samtalen,
Pratet
Pratet om, förbi och bredvid
Och personalen ropar:
Cafe latte nummer trettiofem!
Och några hör och några inte
Samtalen, samtalen, samtalen
Sam
Tal
Ibland inte sam, men mera tal
Ibland inte dialog, men mer monolog
Jag var också en del av det där
men då var det ingenting jag såg

Jag skulle vilja träffa en man

adminLämna en kommentar


Jag skulle vilja träffa en man
som är varm och mjuk,
vacker och välvårdad,
som alltid luktar gott
En man som älskar att diskutera,
men sällan blir arg

Någon som förstår mina intentioner,
även om det först kan te sig tokigt
och som har tid för en relation,
och som vet att kärleken är allt
Jag skulle vilja träffa en man att lita på

Någon som inte skyr känslor och intimitet
och som klarar att vara romantisk när han är nykter
En man att hålla i handen när åskan går,
och som fattar att ord inte räcker,
utan kärleken finns i alla våra handlingar

Någon man kan ringa till när som helst,
när något har hänt

Jag vill träffa dig

Min älskade man

Men du är död

Uppfinnas på nytt

adminLämna en kommentar

Hela havet stormade
och när musiken tystnade
var jag utan min älskade
Jag var ute ur leken
och det gick så fort
Är denna mardröm sann?
Ingen vet hur jag har kämpat.
Ingen vet vad jag har tagit mig igenom utom du,
och nu ska bara mitt skal bedömas
Utan förhandsinformation
Mina rötter
Min historia
Allt dog med dig
Nu ska jag uppfinnas på nytt
Om jag ska kunna gå vidare
Men jag vill inte
Orkar inte
Inte en gång till
Man måste gå vidare
Till vadå undrar jag
En dag i taget få man ta
Varför ta någon alls frågar jag
Det var med dig jag blev till

Jag skulle hellre svälta ihjäl

adminLämna en kommentar


Vad händer med människorna när systemet kollapsar
Vad händer med humanism och empati
Kurser för handläggare där man lär sig säga nej
Säga nej till stöd inom LSS- stöd till funktionsnedsatta
Avslag som tar den sista kraften
Löneökning till handläggare som är bra på att säga nej till sjukpenning
Säga nej till sjuka och svaga
Och grupperna som inte skulle ställas mot varandra,
ställdes upp och de nya segrade över de gamla
Medborgarna…
Lever på gatan
Hemlösa
Tandlösa
Vad jag inte förstår är hur man kan…
Vad hände med humanism, moral och etik?
Vad hände med rättvisa och solidaritet?
Hur kan man se sig själv i spegeln efter en sån arbetsdag?
Jag skulle hellre svälta ihjäl
än att så ynkligt sälja min själ!

Men ur mig kommer ingen musik

adminLämna en kommentar


Hjärtat dunkar oregelbundet och är taggigt
Världen är lös i kanterna
Intryckens opålitlighet är påtaglig
Kroppen skakar inuti som om någon har lagt på ett reverb
Ljud kan plötsligt skära genom märg och ben
med en vidrig vass diskant
Kroppen rör sig som med pålagd latency
Som ett musikaliskt projekt i en studio
Men ur mig kommer ingen musik
Det är ingen dans
Ingen rörelse
Jag har frusit fast

När man ramlar av karusellen

adminLämna en kommentar


När man plötsligt ramlar av karusellen
och bara står och tittar på
så undrar man hur fan man har orkat
orkat att springa så

Som efter en galen språngmarsch
Man kan inte fatta vad som drivit en som en tok
Varför man inte bara har klivit av
Varför man inte bara satt sig med en bok

Det liv vi lever är kanske inte något liv
Vi kanske bara är pjäser i ett riggat spel
Dömda till att vara botten på pyramiden
Att sälja livet så billigt är inget för min del

Ett fall ned i en avgrund krävdes
för att jag skulle inse och förstå
att livet redan fanns framför oss
Det var helt onödigt att kämpa så

Besatt av döden

adminLämna en kommentar


Jag har blivit besatt av döden
och tänker på alla levnadsöden
Jag har lättat ifrån marken
och lever inte riktigt här

Jag lever nära döden
Och passerar alla flöden
Jag betraktar på avstånd
Och tar inte del

Jag tappade allt att relatera till
inte för att jag inte vill
Jag är inte längre en av er
Tillhör inte längre nåt eller nån

Men låt oss tala fakta
och inse att min läkning går sakta
Kanske går den inte alls
Ingenting går längre att förutse

Jag är drabbad av döden
och hamnade rakt in i nöden
i ett välfärdsland
där förnekelsen sitter hårt

Vi pratar inte om döden
därför fattas stöden
för oss som drunknar i saknaden,
efter att den har slagit till

Därför söker jag friden bland de döda
Jag ser texterna på stenarna glöda
På begravningsplatsen där döden får plats
På stenarna ser jag människors öden

De är födda och de är döda
Några var starka och några var spröda
På stenarna ryms så lite av ett helt liv
och ändå det enda av verklig betydelse

De har levt…

Mitt liv var med dig

adminLämna en kommentar

Alla ljud är obekanta
främlingarna än mer främmande
Min förändrade stad
är än mer förändrad,
ja till och med obekant.
Det som jag kallade mitt hem
är ett mausoleum fyllt av ekon
och saker som borde packas ihop
Men jag vill inte packa ihop mitt liv
Mitt liv var med dig,
och om jag nu bara har dina saker,
så får jag väl åtminstone ha dem.
Men ibland skjuter de minnesblixtar,
som kan sänka mig på ögonblick,
och det är som att gå på ett minfält
Jag vet aldrig när det ska smälla,
när smärtan ska förlama mig helt.
När saknaden breder ut som en stor svart avgrund utan slut
Då tittar jag avundsjukt på gravarna på kyrkogården med paren.
De som fick leva tillsammans i hela sina liv,
och fick vila sida vid sida med dödstalen tätt intill.