Min son och jag

Min son och jag
Vi var med om en ödets tsunami
Vi var med om sånt som ingen borde få vara med om
Det finns nu ett band mellan oss som inte kan brytas
Vi har varit i en värld som inte många har varit i
Vi har legat och lyssnat på andetag och vetat att de skulle ta slut
Vi har lyssnat och hållit andan när andetag har stannat upp
Och blivit stela av skräck
Vi har blivit så lättade att vi velat dansa av att höra en djup inandning åter starta en andningsrytm
Vi har vandrat inneslutna i en bubbla,
som bara har handlat om liv eller död,
där vi hela tiden innerst inne vetat att döden kommer att gå segrande därifrån,
bärande på vår älskade, finaste fina
Min son och jag

Kommer någon någonsin?


Allt vi upplevde tillsammans
Svetsade oss samman med nu och då
Tillsammans kunde vi förstå, vi två
Du var min länk till mitt förflutna och min framtid
Utan dig är jag helt naken
Nu försöker jag få rätsida på saken
För dig var jag begriplig och sund
Men vad kommer andra att se?
Hur kan man ge en resumé?
Kommer någon någonsin?
Kommer någon någonsin kunna se mig som du?
Kommer jag någonsin?
Kommer jag någonsin kunna se någon som jag såg dig?
Kommer någon verkligen kunna älska hela mig, som du?
Kommer jag kunna älska hela någon annan, än du?
Jag förstår inte hur jag ska stå ut
Tänk om jag bara kommer leva med ett substitut?
Kommer jag någonsin?
Kommer någon någonsin?

Cykla sig snygg

Speglarna på Hempa & Mojje tycks göra allting större
Kroppen lyser blek och ljuset lyser fult på min kropp
Kläderna jag hittade på rean igår, de hängde jag tillbaks
Med de fula bilderna på näthinnan gick jag hem med tappat hopp
Idag är en helt annan dag
Idag gick jag till gymmet och cyklade en stund
Åh älskade färgade speglar och sköna spinningrum
i era reflexer är jag solbränd och inte alls rund
Jag är fortfarande inte stark som förut
Jag cyklade lugnt och inte snabbt som en raket
Lyssnade på techno och njöt i fulla drag
Tittade på min spegelbild och kvinnan jag såg var inte gammal och fet
Plötsligt tycktes den inre kommentatorns röst låta så trygg
Tänk att man på ett ögonblick kan man cykla sig snygg

 

Fotnot. Hempa & Mojje = Hennes & Mauritz

En dag kunde jag plötsligt se

Vattnet flyter på
Molnen svävar förbi
Människor passerar
Jag har suttit still,
och bara sett dem gå
Jag hamnade i ett vakuum
Allt stelnade till och inga tårar kom ut
Men en dag kunde jag plötsligt se
Jag såg en solstrimma tränga sig igenom det tjocka täcket av moln
Och jag fick se att människor kan komma närmare än man tror
Isen smälte och tårarna kunde åter börja rinna
Sorgen tycks inte kunna röra sig utan andra känslor som knuffar på
Nu blandas gråten med skratt och för varje skratt
klarar jag ännu en natt

Överlevde midsommar

Tänk att jag överlevde midsommarafton
Tänk att det gick! Fast att det var svårt.
Den vidriga första midsommaren utan dig.
Firanden var ju inte heller riktigt vår grej
Vi skulle ha tillbringat kvällen i soffan tätt intill
Vi skulle ha pratat och kramats precis som vanligt
Nu sitter jag ensam i soffan med en dejtingapp
För att fördriva ångesten zapp, zapp, zapp
I den ser jag att jag inte är själv
Att fler ropar ut sin ensamhet i natten
Skriver om sin längtan efter någon att vara nära
och där är också jag, för ensamheten har börjat tära
Jag vill ge livet en andra chans
Jag vill inte låta själen frysa ihjäl
Dagarna går och jag har bara flytt
Och jag vill kunna lära mig att älska på nytt
Och inte hänga kvar i drömmen om att du kommer tillbaka
Det låter kanske märkligt men det är vad jag har trott
För det har gjort för ont att ta in förlusten av dig
Förlusten av mig
Men jag har bestämt mig nu att jag ska försöka att skratta igen
Ett sånt där skratt som kommer djupt inifrån, tillsammans med en vän

Återerövra det som var mitt


Hela min kropp vrålar ut sin misär
Att vara utan närhet och beröring, det tär
Övergivenheten, när livet pågår utanför
Som en fest man inte blev bjuden till
Vetskapen om att livet passerar
Ödet ler hånfullt och grimaserar
Jag vill ta livet tillbaka
Jag vill återerövra det som var mitt
Mitt förlorade hopp
Min trygga starka kropp
Jag skulle vilja få tillbaka min aningslöshet
då dagarna rullade förbi i en aldrig sinande ström
Jag vill hitta tillbaka till tanken och känslan: det händer inte mig
Men varje kväll spelas filmen upp i mitt huvud: Det hände dig
Min älskade, mitt liv, bärare av mitt förflutna och min framtid
Du bara slets helt brutalt ifrån mig och du är borta för alltid

Sedd på riktigt

En människa som en gång har blivit sedd på riktigt
Vänjer sig aldrig vid att vara utan
Kan aldrig tycka att något annat är lika viktigt
Värmen ifrån en sådan blick slår allt annat
Hindrar kylan ifrån att tränga in
Håller ensamheten långt, långt borta
Blickar som skyddar ett ömt skinn
Ett enda välvilligt vittne är vad som krävs
En enda blick som ser potentialen
Som ser glimret som glittrar i oss alla
Håller den som ligger på marginalen
En enda krävs för att hindra en människa ifrån att falla helt

För ung

”Han kommer inte tillbaka!”
”Du måste inse det”, säger hon
”Jag vet!” säger jag
Och ljuger
Ljuger så jag tror mig själv
Men häromdagen
Alldeles på morgonen
Vid graven
Då kom tanken så starkt
Jag är för ung för att dö
Jag är för ung för att aldrig mer få älska
Bli älskad
Jag är för ung för att aldrig mer få känna pirret i kroppen
Bli kåt på en man
Bli galen
Bli barnslig som ett barn
Känna fjärilarna virvla i magen
Jag för ung för att inte få känna att någon väntar därute
Väntar på att jag ska höra av mig
För ung för att ingen mer ska få se tatueringarna av livet på min kropp

Min fina muminfamilj

Man ska ha ett bra nätverk heter det
Inte så lätt när människor bara dör,
och man har levt som svanar
Mitt nätverk är litet och brokigt
När min älskade försvann
såg jag vilka som var något att ha
Mina nära och kära
Inga vanliga människor
Inga trista människor
Utan de är mer som en muminfamilj
Det slog mig häromdagen när det var som värst
och jag var ett litet osynligt barn som farit illa,
att min muminfamilj gjorde var sitt
Var för sig månade de om mig
De finns där fast att jag inte alltid såg dem
Fast att jag ibland nästan krossades av ensamhetsskräck
Men när jag kom till sans kunde jag faktiskt se
Jag såg att de finns
Min familj
Jag har ingen vanlig familj
Jag har en muminfamilj
Och en muminfamilj borde alla önska sig.

Utan mitt bagage


Andra kanske har något att hålla fast vid
Själv måste jag tänka nytt
Nu är jag här för första gången
Ny i min egen stad
Det hade kunnat vara spännande
Rent av svindlande
Något nytt
Men det är inte min verklighet
Inte med mitt bagage
Eller var det just det jag förlorade?
Jag samlar ihop spillror
Försöker hushålla med min kraft
Min kropp är inte som förut
Orkar inte med
En definitiv nitlott i livets lotteri?
Vem är jag med mina nya erfarenheter?
Finns en gnutta värde kvar?
Jag söker glimtar av ljus
Bortom eländet
Bortom ensamheten
Bortom det enorma sorgeberget
och vid sjöarna av tårar,
ligger där en båt förtöjd?