Etikett: Ett känsligt hjärta

En helt annan sort

adminLämna en kommentar

Älskad, sedd, respekterad, omhändertagen och förstådd

Drömmen och min själs längtan är äntligen nådd

För mig är livet så dyrbart att jag aldrig skulle låta det bli någon tristess

Och inte heller det jag har prövat och förkastat: en massa krav och press

Relationer är dans över ros, dans över ris

Ibland måste man hålla i handen när man går över is

Aldrig mer kommer jag förminska mig i en famn, som både lockar in och skjuter bort

Men jag är inte rädd, du har redan visat att du är av en helt annan sort

♥

En så lång väg

adminLämna en kommentar


Jag fick gå så långt
Över så höga berg och djupa dalar
Jag gjorde vad jag kunde
Jag sökte kärlek i varje prång
Och jag tog alla språng

Och fan vad jag blev trasig
Och i en blandning av mirakel och misär
fick jag försöka kravla mig upp
Alldeles tömd på energi
Utsatt för så mycket idioti

Och ändå gav jag inte upp
Jag är nog ganska envis ändå
Ville inte släppa tanken
Tanken på att du måste finnas någonstans
Lycklig över att jag gav kärleken ännu en chans

Du finns nu här så nära
Alltid tätt intill
Så härlig att känna att du vill som jag vill
Med dig rusar tiden så galet fort
Men ändå får vi så mycket gjort

För vi bygger vår relation
Bygger den sten för sten
och vi backar inte för nåt
Den grunden vi står på nu
Den kommer aldrig att gå itu

Att få somna och vakna intill dig
får mig att känna mig så speciell
Och ingenting hos dig är minsta kallt
Om du bara visste hur det känns inuti
Överträffar min vildaste fantasi

Ingen sorg och saknad finns
När jag är med dig
Ingenting fattas och jag bara njuter av varje dag
Man måste våga och resa sig på nytt
För det finns inget sätt att rädda tid som flytt

Tackar livet och allt som finns runt omkring
Det har varit så många hårda törnar
Så mycket tårar och saknad
Men ändå har livet alltid bäddat mjukt till sist
Jag tror att det lägger extra ljus på oss som mist

Med dig finns en sån vacker horisont
Allt känns så ärligt och enkelt
Spännande och kul
Och det bästa är att du älskar mig
som jag älskar dig

Jag vill att du är dig själv

adminLämna en kommentar

Jag vill inte att du ska vara som jag.
Jag vill att du är dig själv varje dag.
Och jag? Jag blev så trasig att jag knappt vet vem jag är.
Ibland ger jag nästan upp och ser bara hinder och besvär.

Men jag behöver inte kämpa, för att få vara alla delar av pusslet som är jag.
Min vilja att anpassa mig förut, har bytts ut mot nåt som är lugn och välbehag.
Livet ger mig presenter och glitter.
Väcker kraft och lust när jag knappt gitter.

Du har gett mig en helt annan bländande vy.
Jag ser fram emot varje dag och med dig känns den ny.
Med risk för att låta självgod eller dryg,
ger jag mina livserfarenheter höga betyg.

När jag dör kommer jag ha utforskat alla vrår och lyft på alla stenar.
Sått frön och låtit dem växa ut till grenar.
Även om jag dör idag.
Även om jag dör idag.

Jag var här. Jag lekte. Jag såg.
Jag levde och surfade på varje våg.
Det tog ett tag att förstå att allt redan är här.
Men man kan inte leva med nån som inte är där.

Nu har jag hittat hem i mig, och hittat hem i dig.
Aldrig ensam i mörkret, utan varmt och nära: ett mirakel i sig!
Njuter av allt vackert jag fick,
men allra mest av din varma blick.

Allt framför oss är vårt

adminLämna en kommentar

Jag är kvar i samma stad som förut
Jag väntar på tåget vid samma perrong
Och ändå spelar livet upp en helt annan sång

Molnen på himlen skimrar i rosa och guld för oss
Trasig med bagage hoppade jag ändå på tåget en gång till
Vägrade acceptera mitt grymma öde, min förstörda tillit och det jag vill

På första stationen stod du och det kändes som att komma hem
Aldrig har ett samtal gått så lätt
Aldrig har något känts så rätt

Men oj vad du fick svara på svåra frågor
Men du har besvarat varenda en
Jag stannar här med dig i nuet utan oro för sen

Lugn i själen, glad i magen, pirr i kroppen och varm i hjärtat
Vem kunde tro att livet kunde vända och ösa ur ett ymnighetshorn
Kanske är det kärleksfulla krafter ifrån himmelska torn

Livet måste kunna vara enkelt att leva
med dig är ingenting svårt
Allt framför oss är vårt

Äntligen fri

adminLämna en kommentar

Första dagen på jobbet efter sjukdomen som kallades kräfta
Dök du upp med din motorcykel och började käfta
Du sa att jag inte skulle säga hej om jag såg dej
För jag snackar om hur illa du betedde dej mot mej
Du fattar visst ingenting alls
Du snor ihop ursäkter och drar vals efter vals
Du vet mycket väl att du skadade mig med ditt sätt
Men du har väl inget vett
Det enda du ska göra är att säga förlåt och dra
Och jag ska bara, bara ha det så jävla bra
Trasiga människor som vägrar gå i terapi
Spring för livet och gör dig fri
Jag är äntligen fri fri fri
Fri, fri, fri


Vad jag verkligen vill

adminLämna en kommentar

Jag tror att du åtminstone kommer att minnas lite av all kärlek jag gav
Jag hoppas att du kommer inse att det var du som stod för alla krav
Hur du mötte mjukt med hårt
Du gjorde det så fruktansvärt svårt
Och du ville aldrig närma dig det som var skört
Något som kanske kunde ha varit fantastiskt blev totalförstört
Men människor ändras inte om de inte själv vågar och vill
Och mitt liv är för kort för att jag ska ge upp och sitta still
Bitterhet leder ju ingen annanstans utom ner
Jag ska istället se till att de ljusa dagarna blir fler

Jag orkar inte vara någon annan än jag
Någon som jag känner att jag måste va
Utan förväntningar och tilltufsad på så många sätt,
kunde jag nyss känna hur det kan kännas när det blir rätt
Där satt vi i timmar och pratade lugnt om våra liv utan den minsta stress
Vi hade nog suttit kvar om inte personalen velat gå hem till en annan adress
Det är väl så det ska kännas- enkelt, lugnt och lätt
Schemat måste inte planeras så jäkla tätt
Jag vill hinna njuta av att bara vara och räcka så helt till
Nu är känslorna tillbaka och berättar vad jag verkligen vill


En ond, ond dröm

adminLämna en kommentar


Tänk att ett hjärta kan värka så att andetagen tvekande undrar om det är lönt
Tänk hur jag låg där ensam i mitt fasansfulla mörker och tänkte på ditt svek
Hur du vände mig ryggen när jag var så liten och rädd
När jag låg i febersvett och smärta i en barmhärtig väns bädd
Och tänk hur jag hoppades att du skulle ha kommit och räddat mig och oss
Istället badade jag ensam i smärtan och kylan.
Sjuk och ensam endast hållen av nåden
Livet mitt lämnade du hängande på den tunna tråden
Din hårdhet mot min mjukhet
Ditt kalla raseri mot min ärlighet
Din villkorade kärlek mot min ovillkorade
Kroppen min, den sargade, men du var ändå den sårade
Min hjärna målar fortfarande vackra gobelänger av tänk om
Underbara scener där du öppnade för din sårbarhet och ditt inre barn
Målar underbara landskap där du och jag går hand i hand
Där vi går trygga, sida vid sida i ett annat land
Men när jag såg dig och talade med dig, så handlade bara dina tårar om dig
Inte ord om vad du gjorde mot mig.
Hur du tog min tillit, min trygghet och min självkänsla
Hur du vände min kärlek och värme till svaghet
Jag krigade, jag kämpade, jag älskade och jag förstod
Men du gjorde ingenting för att förändras och hoppet dog,
för trots att du sa att du visste att du gjorde fel,
så slutade det alltid med att det ändå var jag
 

Stockholm äter upp mig

adminLämna en kommentar
Stockholm äter upp mig Euphrezyne Ett känsligt hjärta

Här är jag fast som i ett skruvstäd
Här byts träd och gräs mot asfalt och betong
Husen blir högre och högre
Klyftorna mellan rik och fattig växer som en jätteballong

Historielösa, kortsiktiga perspektiv
Ungdomskult bland politiker och beslut
Hjärtlös byråkrati som krymper och förnedrar
En stad som bara bryr sig om hur ytan ser ut

Kasserad medmänsklighet och djupare filosofi
Till de välbesuttna bygger man nu stora palats
Gentrifierar bort människor som jag
Här kan inte en fattig hyresgäst ta sats

Suger sin näring ur glesbygdskommuner,
och låtsas bry sig om natur och miljö
Politruker blickar ned från sina Babelska torn,
värnar makt och en ordning som bara borde dö

En dag slutar det kanske att göra ont

adminLämna en kommentar
En dag slutar det kanske att göra ont. Ett känsligt hjärta

En dag i juni öppnade sig himlen och hällde ut sot och glödande kål.
Jag som trodde att jag redan fått vad jag tål.
Det var som att allt ont som cirkulerat runt i mitt liv,
samlade ihop sig till en hemsk historia som borde varit fiktiv.
Men när människor gör varandra illa och bedrar,
finns det sådant som alltid stannar kvar
Vissa talar om karma och andra om att hut går hem
Ni mina svikare vet vilka ni är och fråga inte vilka eller vem!
En dos salt till i mina sår.
Jag försöker andas så gott det går.
Vad jag gjorde för att förtjäna era svek är inget annat än en gåta.
Det råder jag inte över och jag lämnar över det till livet självt att förlåta.
En dag slutar det kanske att göra ont och bränna.
En dag då jag inte förbannar att jag kan känna.
Men jag ska berätta min historia för alla och envar.
Sen ska jag sopa ihop spillrorna av det liv jag har kvar.
Och vännerna som fanns där hela tiden och stod pall.
Er ska jag stå upp för som en riktigt resligt tall.
På era utsträckta händer lägger jag mig när jag ska sova.
För er finns jag alltid och tillsammans blir vi en supernova.
I livet och i döden,
vävs våra öden.
Och jag ska nu väva alla höga berg, för jag har redan vävt alla dalar.
Jag ska öppna upp för ljus och skratt i alla mörka dystra salar.

Tänk att jag lade mitt liv i dina armar!

adminLämna en kommentar

Jag trodde aldrig att jag skulle behöva uppleva att allt revs upp igen.
Att det kan göra så fruktansvärt ont att varje andetag kräver kraft.
Jag vill skrika högt och fråga livet: Varför ge och ta ifrån mig sen?
Tänk att jag kan sörja någonting jag egentligen inte har haft!

Tänk att jag litade så, tänk att jag lade mitt liv i dina armar!
Vilken risk jag tog!
Jag är glad att jag inte dog!

Vad är kärlek utan värme och omsorg?
Vad är kärlek utan trygghet och tröst?
En kärlek som sliter sönder din bröstkorg.
Vad är det för kärlek som drar dig från din inre röst?

Jag älskade dig verkligen och ville göra allt för att förstå!
Jag gjorde verkligen allt!
Mitt hjärta var aldrig kallt!

Jag kommer aldrig våga lita på någon igen.
Jag har aldrig varit så nära att gå under.
Ändå sträckte jag ut handen och ville ha dig till vän.
Ville ändå hedra alla vackra och fina stunder.

Kanske kommer jag aldrig att förstå hur det kunde bli så här.
Kanske kommer du inte heller att förstå,
varför det inte kunde bli vi två.

Kanske kommer livet att förklara för oss.
Kanske blir smärtan mindre vass.
Kanske blir vi fria och kasta loss.
Kanske slipper jag tro att världen är så krass.