Etikett: Ett känsligt hjärta

Tvingade mig att gå hem

adminLämna en kommentar

Känner mig riktigt stolt
Det gjorde jag riktigt bra
Jag lyckades klara av en dag
Istället för att fly stannade jag

Jag skulle så gärna vilja göra mitt hem till mitt
Jag skulle så gärna vilja göra det tryggt igen
Åh herregud, det var så otroligt länge sen
Tänk när jag bjöd hem dig och insåg att du var han av alla män

Men jag känner mig riktigt stolt
för jag stannade hemma och drack ett glas av druvors saft
Jag spikade upp alla fotona på oss och livet vi haft
Jag grät och spikade, men kände att det gav kraft

Jag tror att du skulle vara stolt
För du ser hur jag kämpar för ett liv
Du vet hur jag vandrar på eggen av en kniv
Jag kan höra dig ropa ifrån mitt minnesarkiv Skriv! Älskling skriv!

Fatta hur jag har blivit!

adminLämna en kommentar

När kvällen kommer, kommer också mörkret
Inte bara utomhus utan även inuti
Och jag vill inte hem där ensamheten lurar
Jag vill fly, fly fly, fly, fly,
tills nästa dag börjar gry

Jag vill kasta mig ut på krogen
Dricka alldeles för mycket
strunta i konsekvenser
Mörkret har alla gränser rivit
Fatta hur jag har blivit!

Nu vet jag hur det är
Nu lever jag i misären
Nu känner jag njutningen av smärtan
smärtan jag kan styra själv
som den isande kylan i en älv

Jag håller mig alltid i rörelse
Så att det äckliga inte hinner ikapp
Så att förlusten inte hinner sjunka in
Ett dåligt val är så mycket bättre än inget alls
Vad som helst som släpper på snaran om min hals

Ångesten gör som den vill

admin1 kommentar

I de svarta ränderna i staketet förhandlar jag hårt
Orkar jag lite till?
Orkar jag till nästa vita rand, eller blir det för svårt?
Psykoterapeuten sa: Hitta en trygg plats och gör den till din
Men alla platser är färgade av allt det jag förlorade
I stormen finns inte enda plats eller företeelse som är min
Inget lugn Ingen ro
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill
Tänk hur nära misären var hela tiden vid min sida
I en handvändning stjälptes hela lasset
Min fråga: föddes jag för att lida?
Vad har jag gjort för att reta gudarna, vad är det jag ska sona?
Ödsligheten som i en apokalyptisk resa dit ljuset aldrig når
Brända broar eller broar som aldrig har funnits?
Jag behöver inte dem som saltar i mina sår
Ångesten gör som den vill, den tiger aldrig still
Jagar på, får mig att göra sånt jag egentligen inte vill

Som ättika på växter

adminLämna en kommentar

De finns de som inte vill låta någonting växa
Det är en förbaskat viktig läxa
Utvridna armbågar som försöker blockera vägen,
av rädsla för att bli passerade i alla lägen
Det är de som blir provocerade av andras framgång
och bara klappar händer när de inte vågar annat
Dem som är nöjda när kreativiteten har stannat
Det är de där som ser dig som konkurrens
och aldrig någonsin skulle ge dig en chans
Den där missunnsamheten som förpestar myllan,
och som vill att du lägger drömmarna på hyllan
Får allt växande att vissna och krympa
Kan bara söndra och stympa
Leenden som inte når ända upp
Blickar som flackar och tittar under lupp
Tillgjorda röster som skorrar falskt
Som ättika på växter
kamouflerat i utlagda texter
Spring så långt bort du kan
I deras ögon blir du aldrig grann

Och telefonen har varit tyst hela dan

adminLämna en kommentar

Instängd i den här obegripliga världen
Här vandrar jag ensam och partnerlös
Och utanför ropar mitt kött och blod
Och telefonen har varit tyst hela dan
vill bara kasta mig ut i natten vart som helst på stan
I den här galna världen försöker jag stå upprätt
Åh hur trivialt är inte det som människorna bryr sig om
Vi som har dött kan aldrig återvända dit
Och telefonen har varit tyst hela dan
Straffet för att jag levde som en svan
Har upplevt sommarnätter där jag inte brytt mig ett dugg
Har vårdslöst lämnat över mig till slumpen
Allt för att kunna andas och få en paus
För att hålla grymheten på en armlängds håll
Och telefonen har varit tyst hela dan
Glömmer med en cigg på din altan
Andas in allt det otänkbara
Glömmer det gamla underbara
Och telefonen har varit tyst hela dan

I såpbubblan

adminLämna en kommentar

I såpbubblan jag halkar omkring i är det
annorlunda,
konstigt
och skimrande
Jag svävar omkring
här i min bubbla
med minnesbilderna flimrande
Och inuti min kropp,
har det helt möblerats om
Och mina gamla drömmar,
med dem kan det vara vilket som
Jag förundras över allt jag inte sett förut
Jag undrar över vem jag är
Tänker på mina tidigare beslut
Vad utgör egentligen en mänsklig organism
Vilka komponenter gör att hon håller ihop?
Kan inte fångas i en aforism
Vad gör att hon fastnar i en loop?
Livet hänger på en tråd så skör
Livet hänger på ett skelett av luft
Det enda vi vet är att vi dör
och har ett märkligt förnuft
Livet består av korta ögonblick
Och det tar och det ger
Varar i evigheter och passerar på ett kick
Jag spelar teater ännu lite mer
Andas lite till
Kanske till och med ler
Och om jag så vill
Halkar jag runt lite till

Hon som du älskar att hålla i din famn

adminLämna en kommentar

Jag vill inte vara den där
Den där som ställer till besvär
Jag vill inte vara den som kräver
Jag vill ge kraft och inte vara den som kväver
Jag vill inte vara den som ger osäkerhet
Jag vill vara den vars kyssar gör dig het

Hon som du älskar att hålla i din famn
Hon som gör dig varm när du hör hennes namn
Jag vill vara helium i din luftballong
Hon som fyller dig med din allra vackraste sång
Jag vill sitta i ditt knä och känna att livet kan vara lätt
Jag vet att du är vis och jag lever gärna på ditt sätt

Jag vet inte ännu vem du är,
men jag vet det här:
Vi är krigare båda två
Jag vet vilka höjder man kan nå
Livet tar och det ger
Tillsammans kommer vi bli så mycket mer

I en etta på Söder

adminLämna en kommentar

I en famn på Söder har jag landat för en stund
I en etta på Söder blickar vi ut på månen som går sin rund
I en park springer vi under ett paraply hand i hand
Jag lever nu som i ett annat land
Vid Kajsas på kajen tänder jag en cigg
Trött och sliten. Jag som brukade vara så pigg
Denna tidigare så sunda kvinna,
hon börjar sakta försvinna
Den lutherska soldaten har sagt upp sig nu
Den som höll den uppe var du
Tänk hur vi strävade och slet
Tänk om jag vetat det jag nu vet
Jag skulle inte ha tagit allt så hårt
Jag skulle inte gjort allt som var svårt
Men det var en del av det som blev vårt liv
Underbart, kärleksfullt och ett superlativ

I skydd av mörkret

adminLämna en kommentar

I skydd av mörkret sitter jag här vid din sten
Sitter här och vilar mina bärande men darriga ben
I skydd av mörkret sitter jag trygg
Skyddad mot dagarnas blickar som gjort mig skygg
Jag berättar för dig hur jag söker
Jag berättar att jag verkligen försöker
Men att finna ett nytt liv är svårt,
och i försöken faller jag hårt
Jag är en annan. Förändringen är extrem
Mina gamla värderingar är borta, nu är jag en bohem
Det är både sorgset och fritt
Gamla bojor har jag gjort mig kvitt

Vi kan inte trösta varandra

adminLämna en kommentar

Vi kan inte trösta varandra
Vi blir bara ensammare
Mörkare
Ödsligare
Avståndet bara ökar
Sjuka,
chockade,
sörjande,
utmattade,
krisande
Det är vi
Och vi krockar hårt
När ska livet förbarma sig?
När har vi brunnit klart?
När ska vi resa oss ur askan?
Via Dolorosa, när tar vägen slut?