Hur lite jag visste

Tänk hur lite jag visste
Tänk hur lite jag visste om sorg
Hur hemskt det skulle kännas
Hur ont det skulle göra
Hur förändrad jag skulle bli
Hur lite jag visste om alla hemska känslor som skulle flytta in,
och hur lite jag visste om de som skulle flytta ut
Hur svårt det skulle vara att minnas dem när de väl var borta
Så lite jag visste om att träffa nya människor
Hur förstörd och synisk jag skulle bli
Min vackra oskuldsfullhet som gick förlorad,
i händerna på vidriga depraverade människor
Ja jag var faktiskt en gång värdefull
Ingen förvarnade mig om att det skulle vara så svårt att minnas
Då skulle jag ha filmat hela vårt liv och tryckt på repeat om och om igen

Det regnar och solen skiner

Det regnar och solen skiner
Jag går samma väg som jag har gått så många gånger nu
I över tvåhundra dagar har jag vandrat här
Jag ser parken som har fått höstens färger
Jag ser att allt börjar bli som det var när allt vände
Som det var när du blev sjuk
Det var kallt och rått och grått när det hände
Men då gick vi mot våren
och du drömde om sommaren
Nu går jag mot hösten
och jag fasar för vintern
Förstår inte hur jag ska stå ut
Jag har skrikit så ofta:
Låt allt bara ta slut!

Jag förstår att det inte finns något att förstå
Men jag förstår premissen: antingen leva eller dö
Men så inser jag att vi var en trio
Mi dispacie amore mio
Förlåt att jag glömmer i sorgen!
Nu är vi en duo.
Att jag glömmer så!
Jag är inte ensam!
Vi är två!
Min son och jag
Dynamiska duon, det är vi!
Tillsammans i ödets barbari!
Jag känner det kalla regnet mot kinderna,
och huttrar under paraplyet
Men plötsligt tittar solen fram,
och det blir tydligt, det jag fann
Det regnar och solen skiner
Och sån är tydligen min resa
Det regnar och solen skiner

Efter krogen

Efter krogen sent på natten vid tre
Snälla låt mig vara och ställ dig inte breve
Låt mig bara vara
Tvinga mig inte att svara
Jag tänker inte säga mitt namn
Jag har slitits loss ifrån min hamn
Jag har ett raseri,
som skrämmer inuti
Jag har ett mörker som slukar
Låt mig va för jag kommer att slå dig tills du hukar
Då och där har djävulen tagit över
Jidder med en clown är det sista jag behöver
Så dra din väg och låt mig vara i fred
Ge inte vulkanen mera ved
Du gjorde ett misstag som inte gick
Men ett blåmärke var allt du fick
Du låtsades ha ett dolt vapen
mot en som balanserar mot dårskapen
Du betedde dig som ett kräk och sa att jag var kaxi
Du ska vara glad att jag kastade mig in i en taxi
Se upp! Konsekvenserna kan bli alldeles för stora!
Bråka inte med en som inte har något att förlora!

Kreativiteten

Kreativiteten är inte en ensam fågel
Inte heller en sällsynt blomma
Den finns och lever ibland oss
den är egentligen alltid där
men höljs i dunkel av jante,
av stress, ointresse och tappat hopp

Kreativiteten dör aldrig
men tvingas ofta ändra form
när utrymmet inte ger plats
Men den lever ändå
Även om det kanske inte syns
så ligger det alltid ett litet
om aldrig så litet frö
och väntar på att få gro

De som talar högst

De som talar högst om altruism och generositet
och uttrycker avsky för människors egoism
Tänk hur ofta jag har slagits av att det just är dem
Dem som suger ut energin ur rummet
Att de som talar om humanism
Snarare står för tvärtom
och viljan att offra något är inte ens ljummet
Jag slås av att det handlar om moralism
och att det är viktigt att tycka som dem
Men ack så tunt det är under skummet

Narcissisten


Du ser dig omkring
vill att andra ska se dig
Om du inte syns
Så finns du inte
Jag ser dig
Jag ger dig
Det du vill ha
Du får min uppmärksamhet
Känns det bättre nu?
Du talar med hög röst
Jag förstår att du är viktigt
Rent av känd
Jag ser hur du njuter av blickarna
Ser hur din bröstkorg sväller upp
Jag hör på ditt höga skratt
att nu mår du bra
Nu är du sedd
Nu är du hörd
Nu finns du

Sköra trådar

Mitt liv hänger på sköra trådar
Mitt liv är vandring på tunna isar
Tidig bister gryning på begravningsplats
Ödsliga tider där mörkret döljer vägen

Men ibland hänger livet på silvertråd
Och isen ligger spegelblank
Blåvinge och kungsfågel kan ses vid graven
Och ljuset kommer alltid åter

Väven vävs vidare
Tråd läggs till tråd
Alla möten vävs in i väven
De goda blir till trådar av guld

Hur länge får nornorna bestämma
och under tiden övar jag på att andas
Ligger där i en hängmatta av glimrande väv
och låter mig sakta vaggas till ro

Hon lär mig att andas på nytt

Hon lär mig att andas på nytt
Kroppen är som förbytt
Jag inser att kroppen är låst
Musklerna har slutit sig hårt
Allt jag har kapslat in för att det är för svårt

När jag släpper på spänningen börjar de att rinna
De som jag inte vill ska vinna
Tårarna som jag är så trött på
De rinner och rinner,
medan horisonten och sikten försvinner

Tänk att jag skulle behöva lära mig att andas igen
Sånt som var så självklart för 215 dagar sen

På dejtingsidan

Du skriver att du är rastlös
Och du vill resa runt jorden
Du älskar att åka skidor och att klättra i berg
Ett liv fyllt av kickar
Förlåt mig, förlåt mig om det inte klickar

Du skriver att det enda som saknas är en detalj
Du har ingen att älska och bli älskad av
Det låter som att det bara saknas en nyans av en färg
Du förstår inte att det märks att du är forcerad
Förlåt mig om jag inte blir intresserad

Som om det är så lätt att träffa den stora kärleken igen
Om du tror att det är en ack så liten sak
så är du nog dessvärre en känslomässig dvärg
Du ter dig faktiskt ganska kall och ytlig
Förlåt men jag ser dig inte som varm och gemytlig

På bilderna poserar du med alla dina saker
Visar upp hus, båt, motorcykel och bil
Jag tror du har andefattigheten i din märg
Kan du formulera en enda mening som inte är en kliché?
Du frågar om vi ska träffas och jag svarar: Det är ingen idé…

Våra föreställningar förklär

Se på himlen! Se ovan molnen ett tag!
Sätt dig vid havet ett slag
Låt skogen förtrolla dig med sina behag
Ta ett extra andetag
Sträck upp armarna mot skyn,
och känn livet pulsera just nu
För trots alla hinder så finns det ju
ändå så många fler möjligheter
För det enda vi har är det här
Våra föreställningar förklär
Men det är bara tro, bara tro
Jag kan välja att frysa fast eller så börjar jag att gå
Ingen har påstått att det är lätt att inte längre vara två
Men det finns ju faktiskt inte något annat sätt
Och ingen påstår att det är lätt
Dö eller lev. Stelna eller väx
Känn! Känn hur ett andetag kan vara värt allting
Känn! Känn att utan syret finns ingenting
Rädslan och skräcken försöker klamra sig fast
Fast det styr inte livet helt krasst
Det är inte det som bestämmer över liv och död
Och du kommer nog aldrig vara utan bröd
Sök kärleken, sök kraften, sök glöden
Ta det du vill ha för en dag kommer döden